Vilken tur att Faxen och jag inte övade på att gå lös iskogen idag. Mitt inne på en stig i skogen så skuttade det upp en stor fin råbock. Kanske 10 meter från oss. Gissa om plutten blev till sig och ville efter. Snacka om närkontakt. :-) Jag kan lova att om han hade varit lös nu så hade det bärt iväg en bra bit in i skogen. När vi kom tillbaka hoppa han upp i Faxesoffan och puttade ner kudden på golvet som han sedan lade sig på.

Nu i veckan hörde äntligen spårtränaren av sig och undrade om vi skulle spåra med Faxen igen. Så igår stack Andreas och Faxe iväg till brukshundsklubben för lite träning. De hade lagt ett spår på drygt 350 meter med bloduppehåll och vinklar. F var super taggad och det hade gått jätte bra. Det var bara i den ena vinkeln där vinden låg fel som han velade av. Men de ledde på honom på spåret igen och han fortsatte till "mål"! Så himla kul! Det var nog bra att han fick lite semester från träningen för man märker att han tycker att det är riktigt roligt. Nästa Torsdag är det dags för ett nytt spår. Nu är det inte långt kvar till spårprovet! :-)

Vi tog sovmorgon Faxen och jag! Jag hade inte ställt ngn klocka för jag vet ju att han kommer och säger till när han har ledsnat och vill ut. Vid halv nio kom han och lade upp huvudet så försiktigt på madrassen och tittade på mig. Det är hans sätt att säga att nu är det dags. Vi tog morgonpromenaden förbi hästarna och fortsatte ner mot gården för att kolla in stresstemperaturen. Den är skyhög nu! Brottom, brottom. Det gör mig lite nervös igen.

För tre och ett halvt år sedan. Precis när vårbruket hade dragit igång hamnade min pappa i en riktigt svår traktorolycka. Först trodde inte läkarna att de skulle klara hans liv och sedan var de rädda för att de inte skulle kunna rädda hans ena ben. Sådana här olyckor händer när det är stressigt. Det är ju stora maskiner lantbrukarna jobbar med och tack gode gud för att det inte händer oftare. Jag har så mycket mer att tacka för. Svärfar som ställde upp och körde lastbilen så att han och mamma kunde åka och torga på pappas utsatta tider som vanligt. Kunderna kom som vanligt och ställde sig i kö men när det inte var pappa som var med så undrade de om mamma hade skaffat en ny man:-)

Tack till faster Berit som offrade några kvällar för att komma och hjälpa oss att packa upp och sortera potatis så att det fanns något att leverera.

Mina fina syskon och min älskade sambo ställde upp på alla sätt och vis. Det mesta har pappa gjort själv genom alla tider så det fanns MYCKET att lära. Men ingen var rädd för utmaningen så det dröjde inte länge förrän de både sådde spanmål och satte potatis lite här och var. Om vi inte hade fått ner något i backen så hade det heller inte funnits något att skörda och då hade det varit kört. Ove var en klippa och kom och hjälpte till att plöja det sista som var kvar. Ingvar som kom och hjälpte oss att konstgödsla fast att han hade full upp med sitt. Det fanns ett par andra bönder som kom och hjälpte oss att visa hur bland annat sättaren fungerade med mera. Tur att de fanns. Pappa fick ha jour från sjukhus sängen så han kunde tala om för oss hur vi skulle gör och var vi skulle göra det någonstanns. Telefonen ringde konstant till att börja med. Alla bet ihop och körde på. Vi fortsatte våra vanliga jobb och den lediga tiden lades på gården. Detta var nog den värsta tiden i mitt liv. Man var trött, utmattad och livrädd. Rädd för att misslyckas och för att pappa inte skulle klara sig. Värst var det nog för mamma som verkligen bet ihop.

Jag hoppas att jag inte glömt någon. De som ställde upp och släppte det de hade på gång för att hjälpa oss i vår kris, de kommer vi alltid att vara evigt tacksamma mot. Det värmde i hjärtat då och det värmer nu med. Pappa klarade sig bra från olyckan. Han har "kryp" i benen på nätterna som gör det svårt att sova och hans ben svullnar upp på kvällarna som en bieffekt efter blodproppen han fick fast att han fick blodförtunnande. Men annars är han sitt vanliga härliga jag igen. Det är så skönt!

Det är nu när stressen är på topp på gården igen som man känner sig lite extra spänd och nervös och en smula sammanbiten. Min familj betyder oerhört mycket för mig och jag har världens bästa föräldrar, syskon oh svägerskor i mitt liv. Dessutom har jag ju fått en super fin bonusfamilj genom Andreas. Jag har ju världens bästa svärföräldrar. Louise tycker inte om när jag säger svärmor för hon tycker att det låter så gammalt. Jag tycker att det låter vackert! Min älskade sambo ställer alltid upp i alla lägen och han brukar åka ner och hjälpa till på gården när han har lite tid över och jag älskar honom lite extra för det.

Sådana här händelser får en att uppskatta livet och de kära på ett helt annat sätt. Det är lätt att glömma, livet traskar på och man gnäller över småsaker. Livet kan ryckas bort lite för fort så man borde uppskatta allt lite mer än vad man gör.

Idag är jag ledig från jobbet på byn. Men det fanns en hel del att göra hemma ändå! Jag och Faxen gick upp typ halv sju när Andreas åkte till jobbet. efter morgonpromenaden hoppade vi in i bilen och åkte till kvänum för att köpa reservdelar till pappas hövändare. Klart att den skulle gå sönder nu när den bara inte får göra det. Sedan var vi en sväng på gården och hälsade på så hundarna fick busa lite granna. Därefter stannade jag till vid mitt stall och hämtade upp alla saker som hör till hästarna för de står på grannstallet  nu så det är rätt gött att ha allt på samma ställe. Jag red en sväng och faxen låg snällt i skuggan och väntade under tiden. Sedan var det raka vägen hem för att göra mat, städa Faxebadet och fylla nytt vatten där och hänga tvätt. Tillbaka hem till gården och vända klövern ( Jag såg ju ut som en riktig bonnatös där i traktorn. Det är inte så ofta som jag kör de dära maskinerna så det går inte så fort när jag kör direkt) och så till sist städa av garageportarna. Det var rätt skitiga innan men nu är de vita och fina igen.

Faxen tyckte mest att det var skönt att ligga i skuggan och titta på mig medans jag höll på och grejja. Rätt som det var så saknade jag honom och började ropa efter honom. Då kunde han komma springandes från ett helt annat håll. Då hade han varit ute på en liten spanar runda och kom så glatt till mig. Det är så härligt när man är ledig och han kan få springa fritt på tomten och pyssla med vad helst han vill. Det är de bästa dagarna det.

Det sorgligaste var nog att börja plocka undan krukorna som hade blommat över för länge sedan. Det är så mycket höst över det så jag ville verkligen inte göra det. Men nu var det mer än dags och Faxen hjälpte gärna till. Det var ju riktigt kul att gräva ur blommorna. Hoppas bara att han har glömt det till nästa år när det kommer fram nya fina krukor igen.

Snart kommer Cola förbi och hälsar på. Thomas och Andreas skall sitta ute på pass ikväll igen så då kommer hon med över. Det blir kul för Faxen det!

Jag har precis varit och hämtat Faxe hos min farmor. Hon blir så glad när vi ringer och vill att hon skall vara hundvakt. Andreas åkte raka vägen ner till gården efter jobbet idag. Det har kommit in ett litet högtryck så nu passar de på att slå en del av klövern som som står kvar. Pappa tröskar på förfullt så det blir många saker på en gång när de nu lovar lite fint väder igen.

För att inte Faxe skulle behöva vara själv så mycket idag så lämnade jag av honom imorse innan jobbet och hämtade honom nu när jag slutat jobba.
Det är terapi att ha hand om honom, säger Farmor. Han är så snäll att ha med att göra och han saknar oss absolut inte när vi går säger hon. När det är fint väder tar hon med honom ut på det lilla grönområdet mellan lägenheterna och bara strosar runt och pratar med folk.  -"Han charmar alla!!" säger hon.

Nä, nu skall jag och plutten gå en runda. Kanske vi tar vägen förbi gården och ser om de behöver en arbetsledare! Hihi :-)

Idag har Andreas suttit ute på pass igen. Den här gången sköt han ett liten bock så nu fick Faxe något att spåra ifatt. Rådjuret hade dött på plats så Andreas drog iväg det en bit så lillen skulle få jobba lite. Mycket mer om detta finns att läsa på kennelns hemsida www.villarosa.se under fliken Faxe, högst upp till höger på hemsidan.

Så här trött var Faxe innan vi skulle gå ut och gå morgonpromenaden! Det har nog varit en jobbig helg :-)

Förresten!
Svärmor ( Ja, Louise, Jag tycker om att kalla dej så ) har hittat ett super bra svampställe som vi garanterat kommer att få ha för oss själva! :-)

Vilken dag! Det började md en lite halvrörig morgon med bockjaktspremiär. Andreas och Thomas gav sig ut till skogen allt för tidigt och jag stannade kvar hemma i sängen. Faxe och Cola förstod att något var på G så de följde med ner till köket och blev liggandes kvar på nedervåningen när de åkte iväg. Jag gick en långsväng med hundarna men det var fortfarande lite för tidigt på morgonon så när hundarna busade runt på tomten så satte jag mig i lugn och ro och åt frukost innan de andra kom hem. 

Idag var det ingen vanlig dag för idag var det Emmas dopdag. Lilla rara söta Emma var lugnet själv och sade inte ett ljud på hela tiden. Inte ens när hon skickades runt mellan alla som var bjudna till kaffet efteråt visade hon en ledsen min. Många barn var med och de var så duktiga allihop. Även fast det fanns hemskt mkt annat roligt att göra än att sitta stilla i kyrkan. Men med påhittiga föräldrar så var de lungna. Mariah och Johan satt och mös med lilla bedårande Alice i knät och goe Tim busflörtade med Andreas. Mycket välklädde lille William var super cool i röda hängslen.  

Faxen ställde vi i hundgården innan vi åkte. Han var ändå så trött efter den tidiga och konstiga morgonen. För att inte tala om allt bus han och Cola hade för sig. För första gången så såg vi honom hoppa upp på stenen som är där. Kul att se att den kommer till nytta och inte bara ligger där och är fin :-) Faxen har förresten börjat att få till rullandet riktigt bra nu. Nu behöver vi kinte hjälpa till att putta på honom när vi vill att han skall rulla. Lite mer övning så går det nog bra sedan.