Kontraster! Att kliva in genom en dörr glad, possitiv och vara så säker på att allt är som det skall bara för att en timme senare kliva ut genom samma dörr och känna sig nertrykt i skorna! Kontraster! Att tro att de små mår bra, är trygga, växer och är fulla med liv till att veta att ett litet hjärta åter är mindre. Det skulle ju inte vara så nu. Allt såg ju fantastiskt bra ut och....... Det skall det ju såklart åter göra. Bara att åka hem och lägga sig på soffan igen. Vila! Men hur 17 skall jag kunna vila mer än vad jag redan gör!?? Jag känner mig redan innan som en halv människa. En halv sambo, en halv matte en halv husägare, en halv vän och en halv mamma! Orken och energin räcker liksom inte till just nu. Vi får se..... Om 14 dagar är det dags för nytt besök! Då får vi se......