...då sover Faxe i babygymmet!!! Han passade på att vila där lite medan Hugo sov i vagnen och jag satt framför datorn en sväng.
   Men så här såg det ut lite tidigare på dagen!
   Kompisarna!  :-)

Nu är vi mitt uppe i dop bestyren. Massa att tänka på och få ihop. Vi kanske inte har tänkt oss någon märkvärdig tillställning. Bara ett dop för nära och kära så att vi kan få chans att uppmärksamma världens finaste och underbaraste. Det skall bli så mysigt. Inbjudningarna är beställda så dem är det bara att vänta på nu.. Defixade vi igår tillsammans med lite andra små bestyr som behövdes bokas in. Så nu känns det som om vi börjar få koll på läget. Kyrkan och prästen är också de bokade sedan några dagar. Allt efter våra egna önskemål. Tur att pappa är kyrkvärd och har koll på läget så det kommer nog att bli bra det här.

Andreas och Faxe är ute i skogen och myser. Så det är väldigt tyst nu. Dessutom sover lillknytet nu och jag har fått förberedelserna gjorda inför middagsbesöket för dagen. Så nu är det min tur att ta en timma innan det är dags för mat. Det vill säga lilla hjärtats mat. Så nu skall jag gå och dra något över mig och somna till hans lugna andetag. Det är det bästa sättet att somna på. Det låter så härligt och då somnar jag så skönt. 

Shit vilken småbarns mor jag blivit. Ni vet en sådan där som har kräks på axeln, håret på ändan och som inte använt smink på så länge att mascaran förmodligen torkat in för länge sedan i sin förpackning. ett liv där det inte är att tänka på att platta eller locka håret. Jag har ett sådant där liv där man får vara glad om tandborstningen, som vanligtvis brukar vara avklarad på morgonen, råkar vara klar innan lunch och som tycker att det är en lyx att hinna med en två minuters dusch. En sådan där mamma som passar på att sova lite här och där och överallt bara för att sedan med glädje gå upp mitt i natten för att mata. För att inte tala om att han vill ha sitt kvällsmål mellan 23 och 01 på kvällen först. Dessutom så är man överlycklig för varje liten rap som kommer fram över hans läppar när han ätit. För att inte tala om lyckan över att han gjort en "tvåa" i blöjan. Fram tills för en vecka sedan hade jag knappt varit utanför huset men har nu börjat komma igång med mina promenader iaf mellan matning och blöjbyte. Dessutom blir det inget vettigt gjort på dagarna så tack gode gud för min fina sambo.

Det är så långt från mitt vanliga liv man kan komma. Men vet ni vad. Genom den trötta vardags dimman så lyser det fina jag har igenom. Jag har ju världens skatt i min famn, en guldklimp. Mitt lilla hjärta är det finaste jag har, det dyraste i världen och jag skulle inte vilja byta ut en enda liten sekund av det jag får chans att uppleva med honom. Se hans stora blå ögon som följer min blick. Se hans små ansiktsuttryck, hur han rynkar pannan så där underbart och hur han småler när det är dags för att göra i blöjan. Upptäcka hur han grabbar tag om mitt finger med sina små fingrar och hur nacken blir allt mer stadig.

Jag stor trivs och inser lyxen över att kunna vara hemma hela dagarna med honom och är lycklig! SÅ SJUKT LYCKLIG!