Tänk att ibland har man ju världens bästa sambo. Eller ja, alltså, det har jag ju alltid! Samma härliga Andreas. Han brukar alltid få höra att han är lika romantisk som ett kassaskåp. Alltså inte alls kan man konstatera och det blir ju inte bättre av att jag är så där löjligt tjejigt romantisk.  Men så ibland så tror jag att han går och laddar lite för att få blixtra till lite extra. Som ikväll. Utan någon direkt anledning alls så hade han varit framme på byn och handlat en liten present till mig! Ett par jätte fina örhängen. Alldeles perfekta! gissa om jag blev förvånad och super glad.

Ikväll var Lennart på besök. Han och matte Emma (jag vet, det finns många Emmor i mitt liv) gick med oss på en kvällspromenad. Sedan släpte vi dem så de kunde få busa fritt på tomten. Ohej vad det bar av...... till första buske. Lennart skall markera där Faxe precis hade gjort det och tvärtom. Sedan sprang Lennart runt och nosade över trädgården och Faxe fäljde ibland efter men stod ganska mycket och tittade på eller sprang på eget håll. Och så var det det där med markeringskriget förstås. :-) Ingen buske lämnades utan att den hade blivit dränkt två gånger. Nu har de åkt hem men kommer snart tillbaka igen hoppas jag!