Tänk att jag blir så förbannad..... Idag har Andreas gått med hög feber, nästan 40grader, i en vecka så han ringde vårdcentralen imorse. Det enda de hade att säga var att han skulle vänta. Det går nog snart över skall du se. VÄNTA!!!! Han har ju redan gått en vecka inte kan vi väl vänta mer nu. De sade det på ett sådant sätt som man säger det på till ett barn som har ramlat och slagit sig. Ni har väl säkert fått höra någon gång av era föräldrar att -"det var väl inte så farligt, det går över innan du gifter dig". 

 Men, men vad gör man förutom att lyssna på dem och just det, väntar. På jobbet fick jag tipset från alla att det är ingen ide att ringa vårdcentralen, det är bättre att ringa jouren i lidköping eller läkemedelsrådgivningen ist. Så det gjorde han. De sade att de skulle kolla med infektionskliniken om de skulle ta in honom ikväll eller imorgon!!!! Helt otroligt!!!! De skall röntga lungor och ta prover för att kolla upp honom vad det kan vara för fel. De var rädda för att han hade fått lunginflamation nu. Sedan har jag fått höra att de inte har speciell gott om läkare på vår vårdcentral så de har ingen att skicka de riktigt sjuka till. Jaha!!! Vad skall man då göra om man är sjuk. Bara vänta kanske??!! Har man tur så kanske det går över av sig sjävt. Det verkar vara svaret på allt..... Snacka om att man tappar förtroendet för vårdcentralen när de gör så här. Dit är det ju ingen ide att ringa om jag blir dålig för de har ju ändå ingen som kan kolla upp mig isf.

Nu var det ett tag sdan jag skrev ngt. Det har varit lite körigt några dagar. Andreas har legat sjuk i feber och jag har jobbat hela helgen. Så det har varit väldigt tidiga morgonpromenader innan jobbet. Sedan har Faxen och jag varit ute och ridit en del tillsammans. Och så har det varit kvällspromenader. Dessutom så har jag som sagt jobbat en del och så finns det en del att sköta i hemmet som matlagning, städning, tvätt. Det är tur att vi har fina föräldrar och syskon som har ställt upp oh hjälpt till lite granna.  Andreas börjar känna sig bättre nu så det är väldigt skönt. 

Svärmor och Faxe var på spårkurs tillsammans i Torsdags eftersom att jag jobbade kvällen och Andreas var sjuk. Det hade gått jätte bra den här gången med så nästa gång skall de ha lagt ett provspår att testa honom på. Går det bra då så är det dags att seriöst börja fundera på när vi skall göra det riktiga provet.

Det är skönt att den här helgen är över för nu är det bara två dagars jobb kvar innan jag får lite ledigt. På Tisdag skall vi förresten ha personalfest med kräftskiva. Det skall bli hur kul som helst och alla är grymt sugna så stämningen kommer nog att bli på topp. Tur att jag är ledig på onsdag så att det inte gör något att det är "dagen efter"!

En härlig lång ritt med Faxen! Det trodde jag inte var möjligt för bara några veckor sedan. Men han bevisar om och om igen att han är redig. Efter morgonpromenaden imorse så stack ja in till jobbet en liten kortis och sedan skulle jag till världens bästa Lisa på massage. När jag kom hem igen så tog jag med Faxen till stallet. Jag brydde mig inte ens om att sätta på honom kopplet alls utan vi gav oss iväg ändå! Den här gången vågade vi oss till och med på lite trav. Det har vi inte gjort alls förrut. Jag har ju alltid haft honom i flexikopplet när jag har haft med honom förut och då har jag varit lite rädd för att hästen skall springa på honom för han kommer ju mycket närmare då. Så idag har han mest fått trava och gallopera brevid mig och hästen. Om han stannar för att nosa på något i skogen så fortsätter jag rida på så att han hela tiden måste ha fokus på vart jag är någonstanns. Kommer han på efterkälken då så kommer han i full galopp för att hinna ikapp. Öronen fladdrar likt elefanten Dumbos och hans härliga ögon gnistrar på honom. Faxen har nog börjat njuta av ridturerna precis lika mycket som jag gör.

Faxe är allt en liten pärla han. Jag skulle ut och rida en sväng och tog med honom till stallet. Jag hade tänkt att lämna honom där under tiden jag rider ut men sedan så ändrade jag mig. Det är dags att börja få upp ett ordentligt flås på honom inför jakten så jag tog fexikopplet och hoppade upp. Han sprang brevid så fint men efter en liten stund så tänkte jag att va fasen då. Jag hoppade av och släpte honom lös. Går det så går det! :-)

Kan man tänka sig..... Han sprang inte ifrån mig en enda gång på knapt en timma. Vi följde grusvägen och in i skogen, över en tröskad åker och vidare genom skogen. Han drack vatten ur pölarna som hade bildats under natten och när vi tog oss över åkern så fick han spelet och sprang runt och busade och härjade. Hur roligt som helst. Det tyckte dock inte hästen som blev lite orolig. Hon försöker verkligen att hålla koll på honom hela tiden men när han flippade ur så var det inte så lätt. Det är tur att hon är så himla snäll och alltid försöker att sköta sig. Skit häftigt att han verkligen inte var långt ifrån mig en enda gång. Det var inte en gång som han var utom synhåll utan kom han lite framför så stannade han och väntade in mig innan han sprang iväg igen. Hamnade han efter så kom han i full räserfart ikapp igen. Nu ligger han på fällen under tvbordet och sover. Det är första gången sedan kl sex i morse som han vilar så det kan han väl vara värd. Duktiga, duktiga Faxen!

Hua, Det såg allt grått ut imorses! Det vindade. Lite fint regn kom strilandes ner och jag drog en lång ramsa för mig själv. Det skulle ju faktiskt vara fint väder idag och jag kände mig allt lite snuvad på det. Faxe och jag gick en liten sväng för att sedan hoppa in i bilen och åka till Nossebro marknad. Det verkade som om vi kanske skulle ha tur med vädret ändå för ju närmare vi kom, ju mindre regnade det. Vi var där ganska tidigt för den första timmen är mycket lugnare. Det är inte så mycket folk och sorl och nästan behagligt. Det är så bra träning för Faxen också. Han är ju en riktig lantis och på marknaden är det massa folk, hundar, lukter, bilar och lastbilar som tutar. Detta är han inte riktigt van vid så han har mycket att hålla koll på.

Vi gjorde som vanligt en massa fynd. En del stod på listan men det mesta kommer till under tiden vi går där. Precis som vanligt. Precis lagom till att det började bli trängsel så var vi färdiga och kunde åka hem och äta frukost. Det bästa är att även om det är trögt, så kommer solen fram sakta men säkert. Det blir nog en fin dag ändå så om en stund så åker vi nog ner till gården och hälsar på och så blir det en rid tur också. Plutten och jag skall försöka hålla oss borta en del idag för Andreas fick feber inatt så vi låter nog honom sova i lugn och ro.

Tänk att ibland har man ju världens bästa sambo. Eller ja, alltså, det har jag ju alltid! Samma härliga Andreas. Han brukar alltid få höra att han är lika romantisk som ett kassaskåp. Alltså inte alls kan man konstatera och det blir ju inte bättre av att jag är så där löjligt tjejigt romantisk.  Men så ibland så tror jag att han går och laddar lite för att få blixtra till lite extra. Som ikväll. Utan någon direkt anledning alls så hade han varit framme på byn och handlat en liten present till mig! Ett par jätte fina örhängen. Alldeles perfekta! gissa om jag blev förvånad och super glad.

Ikväll var Lennart på besök. Han och matte Emma (jag vet, det finns många Emmor i mitt liv) gick med oss på en kvällspromenad. Sedan släpte vi dem så de kunde få busa fritt på tomten. Ohej vad det bar av...... till första buske. Lennart skall markera där Faxe precis hade gjort det och tvärtom. Sedan sprang Lennart runt och nosade över trädgården och Faxe fäljde ibland efter men stod ganska mycket och tittade på eller sprang på eget håll. Och så var det det där med markeringskriget förstås. :-) Ingen buske lämnades utan att den hade blivit dränkt två gånger. Nu har de åkt hem men kommer snart tillbaka igen hoppas jag!

Idag, precis som igår blev det en morgonritt och Andreas tog Faxe på morgonpromenad. Sedan har det även idag varit full fart med tvätt, gräsklippning, mat lagning och äppelpajbak. Andreas tog hand om rådjuret som han sköt för några dagar sedan och då blir det ju alltid lite gott över till lille Faxe. Det mesta av "renset" kokade vi och frös ner så han kan få lite sådant ibland som godis. Dessutom fick han ett ben att tugga på direkt. GUUUD vad roligt det benet har varit. Han gömmer det ena stunden men snart så letar han upp det för att tugga lite på det och så springer han runt med det i munnen som någon sorts trofé han visar upp och busar med. Sedan gömmer han det en stund igen innan det är dags att hämta fram det på nytt.

Till eftermiddags fikat kom Jonas, Pernilla och lilla, söta Moa och hälsade på från Alingsås. Hur kul som helst. Det var alldeles för länge sedan vi sågs. Moa tyckte det var jätte spännande med Faxe och Faxe tyckte det var spännande med Moa. Tänk vad bra med en människa som är på precis rätt höjd för att kunna pussa på kinden! Det är inte varje dag man möter en sådan. Moa hade inte alls ont av att Faxe pussade på utan tyckte nog mest att det var roligt. Sedan tyckte hon nog om Faxes fina, mjuka päls för hon tog ett stadigt grepp i lockarna när han var i närheten och ville inte alls släppa taget. Faxe såg mest oförstående ut. Det är så skönt att han är så bra med barn. När han har ledsnat så går han bara därifrån och lägger sig någonstanns där han kan ligga och spana på betryggande avstånd.Efter fikat gick vi en sväng allihop och efter att ha kollat till hästarna så tog vi en sväng genom skogen. Vi lyckades få ihop lagom med svamp för några kantarellmackor för dem ikväll när de kom hem igen till stan.

Tänk, äntligen en helg där både jag ch Andreas är lediga tillsammans. Det känns som om det var ett tag sedan sist. Andreas Tog Faxe och gick morgonrundan och jag stack iväg till hästarna. Det var ju en så sjukt fin morgon så det passade super bra med en skogsritt.  Andreas gick ner till gården och byggdeett jakttorn och jag, Faxen och mamma tog en sväng i skogen för att leta svamp. Faxen var så duktig och gick lös mer än hälften av turen. Han gick så fint bakom ss och gjorde bara någon liten kortare tur iväg för att nosa lite. Det allra sista fick han ett spel och raceade runt oss och försökte fånga upp pinnar från marken samtidigt som han sprang och vi skrattade så åt honom. Det var riktigt härligt. När vi kom tillbaka gick han och lade sig i skuggan under trädet vid Faxebadet och väntade på att husse skulle komma hem.

Sedan bar det av till familjen Hultgård/Persson i Tidaholm. De är mitt uppe i ett husbygge där och vi var tvungna att inspektera. Dessutom bjöd de på en härlig middag och mumsig blåbärspaj. Tack söta ni för den kvällen! Vill man följa deras bygge kan man gå in på www.drombygget.bloggagratis.se Det kommer att bli så sjukt fint när det är klart!