Efter att ha gått omkring inomhus hela dagen kändes en promenad i solen som ett måste! Jag kopplar upp Faxe samtidigt som jag rullar en klubba runt, runt i munnen! Det är mycket tankar nu! Mycket som behöver redas ut och en grym huvudvärk att bota. Det gör jag, som vanligt, bäst med solen i ansiktet, skogens stig under mina fötter och med min trognaste promenadkompis vid min sida! Jag tillhör ju dem som anser att förskolan är något väldigt bra men när Hugo jobbar så hårt för att motbevisa min tes då är det inte alltid lätt att försvara den! Minisarna är mitt uppe i sin inskolning vilket känns lika delar rätt och tufft! Jobbet har dragit igång igen med buller och brak..... Tänk om bara den där huvudvärken ville släppa nu också. Den gör att jag varken kan tänka klart eller koncentrera mig på det jag vill. Andas in, andas ut..... Djupa andetag! Frisk luft i mina lungor och syre till hjärnan! Solen i ansiktet! Så där som jag vill ha det en kväll i slutet av Augusti. 

Solen drar fram det bästa ur allt levand. Jag möter några glada ansiktet på min väg. En"granne" jag knappt känner stannar och hoppar av sin cykel för att ta några ord! Hon har inte brottom men vem vill ha det en sådan härlig kväll. Tillslut säger vi hej då till varandra, Vi fortsätter åt var sitt håll. Vi tar var sin runda. Ändå sammanstrålade vi just här! Hon på cykel och jag till fots.

Den sista lilla biten hem. Jag hör en fyrhjuling gasa från vårt håll. det är en fin vän som kommit på besök! Jag blir så glad av sådana här spotanbesök. De sätter verkligen guldkant på en annars ganska inrutad vardag! Sädesfälten längs med vägen är inte längre så där vackert gyllene i färgen. Allt regn det sista har gjort dem lika grå som dessa trista dagar har varit! Kan undra hur mkt av den säd som står kvar på åkrarna som faktiskt får gå till sitt rätta syfte och hur mkt som får bli foder. Snart hemma nu och möts av några härliga små leenden! Tindrande ögon.  Mina små grodor. Mina hjärtan. Mitt allt här i världen! De som får min värld att fortsätta snurra. Meningen med att jag finns på denna jord. Aldrig vill jag sluta kram dem. Alltid vill jag att de ska vilja krama mig! Alltid ska jag finnas där för dem. Alltid, alltid, alltid........

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ta vara på tiden säger alla. Det går så fort och kommer aldrig mer igen! Jo tack! Det känns om en evighet sedan som jag var så där flodhäst-stor och hade ont för att minisarna knödde neråt allt för tidigt. Nu är de redan ganska stora, ja det är d...

Ja, jag vet att det blir bättre när jag åkt därifrån! Ja, jag vet att det är bara att ringa om jag orolig. Men jag inte orolig för att det inte ska bli bättre när åkt. Faktum att det är fruktansvärt att stå på andra sidan fönstret och försöka skrat...

Ett år går så fort och nu är du redan fyra! Vad hände med tiden och vem kan lära mig att stoppa den Jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna det just nu! Du har fått stå ut med så mkt under det senaste året och det är inte alltid lätt att vara...

Att luta sig tillbaka mot en välvd klippa och lyssna på små kluckande ljud från havet och syrsor som spelar är helt klart avslappnande. Ändå gnager en längtan i hjärtat efter de som är kvar där hemma. En skön trygghet och glädje vilar dock i att ve...

Jag hittade den längst in på hyllan för tjock-tröjor i garderoben. Det var den sista gåvan jag gav dig innan du lämnade oss. På ett vis var det också det sista du gav mig eftersom jag fick med den från din lägenhet en av de sista gångerna den besökte...