Jag hade jobbat till kvällen. Plockade med mig hämtmat hem för vi hade besök av Otto, Marie och Faxes kompis; Gizmo. De hade haft en härlig eftermiddag och vi var alla lite sugna på lite "skräp". De blev kvar en stund till och när de sedan åkte hem så passade jag på att åka till hästarna med vatten och täcka dem för kvällen. Jag åkte asfaltsvägen fram. Tänkte att det var skönt att den var någorlunda ren från is nu! Men när det var dags att svänga av på grusvägen så liknade den mer en isgata så jag fick fara väldigt långsamt. Vägen är skogsdraperad halva vägen och där träden tar slut tar åkermark och villaträdgårdar vid.

Jag är nästan framme vid hästarna nu. Bara meter kvar. Då slänger sig något stort och mörkt över vägen. Mitt framför min bil. Verkligen mitt framför!!! Jag hinner tänka att FASEN! Nu har hästarna rymt från hagen! Jag bromsar in och stannar upp. Allt händer under några få sekunder. Jag andas häftigt. Är precis vettskrämd! Det är då jag ser något röra sig i ögonvrån. Mittemellan två tomter på min vänstra sida står en älgkalv och på min högra sida står en älg ko. Det var kon som hade slängt sig över vägen. Kalven hade inte hunnit med. Shit vad gör jag nu. Skall jag sitta kvar eller törs jag gå ur bilen för att skräma bort dem?! Som tur är ser jag hur kalven först hoppar över häcken in i trädgården brevid mig. Den stannar upp en sekund och funderar ut sitt nästa drag! Kon står kvar på sin sida. Då fläker sig kalven tillbaka över häcken igen och beger sig bort från mig. Kon står fortfarande kvar och jag trampar på gasen igen för att fortsätta. Fortsätta mot hästarna och bort från älgarna!!!!

Vid hagen står de båda mina och hänger över tråden. De har full koll på älgarna. Jag parkerar bilen och tar ett par djupa andetag. Ringer Andreas och spottar ur mig några fraser om vad som hänt. Sedan hoppar jag ut och går bort till hästarna för att ta hand om dem. Det som skall göras där blir gjort och sedan sätter jag mig i bilen igen. Innan jag vrider om nyckeln så kollar jag att bältet och sätet är där det ska och sedan börjar jag sakta rulla upp på vägen. Jag vet att jag bara hinner tänka lite snabbt; "undrar om de har gett sig av eller om de är kvar".  När jag vrider på helljuset så söker sig blicken automatiskt bort mot de platser där jag sett dem förut. Det verkar dock tomt så jag pustar ut lite granna. Småler lite för mig själv över att jag känner mig nervös och lite harig.

Jag fäster blicken några meter längre fram och något ser tillbaka på mig. En stor älgtjur! Mitt på vägen där träden tar vid. Han tittar på mig och jag bromsar in. Vad gör jag nu?! Skall jag vända om och köra runt alltihop eller vågar jag tuta på den. Den kanske försvinner om jag stänger av bilen. Man tänker så dumt ibland. Då ser jag ytterligare en älgtjur komma upp från vänster sida och två till, lite mindre, står lite längre ner på vägens högra sida. Shit, vad gör jag!?!

Som tur är lunkar de sakta av vägen ut mot höger och fortsatte in i skogen! Jag sitter kvar i bilen några sekunder och ser på dem. Ser dem försvinna in i det stora mörka. Sakta börjar jag rulla frammåt igen. Väldigt sakta! Jag ser ingen älg mer och jag lyckas ta mig hela vägen hem igen utan någon mer älgkontakt. När jag kört in bilen i garaget igen och stängt av den så lutar jag huvudet mot huvudstödet ett par sekunder! Blundar och andas några djupa. Försöker trycka ner hjärtat från halsgropen. Liksom laddar för att komma ikapp med verkligheten igen. Nu sitter jag här med en klump i magen som inte riktigt vill lämna min kropp. Den här gången klarade jag mig undan med nöd och näppe. Kalla det änglavakt eller vad du vill men mycket pga det taskiga och förhatliga hala underlaget. Hade det inte varit för isgatan så hade jag kört fortare och då hade jag nog med all sannolikhet haft en älgko i rutan.

Det märks att jag har varit ledig längre än vanligt nu. Med julafton har jag haft fyra dagar off och varje morgon när jag har vaknat upp så har jag tyckt att det varit Söndag! Nu har den faktiska söndagen trätt in och äntligen börjar det kännas som om förkylningen är på rätt väg. Alltså BORT!!! Skönt! För jag har nog inte gjort något annat än att sovit och snuvat under de lediga dagarna. Hade det inte varit för att hästarna inte klarar sig själva så hade jag nog inte kommt ur huset ens. Tur att man har värdens bästa sambo som har ställt upp med matlagning och promenader med Faxe och fixar och trixar här hemma så att allt fungerar! Julrushen satte så klart sina spår och som vanligt när det närmar sig julafton så kom förkylningen krypande. Den brukar komma som ett brev på posten varje år när all spänning på jobbet börjar släppa. När man ser att alla beställningar har fungerat som de skall och stress och press släpper.

Andreas har tagit med sig Faxe ut på jakt nu och i eftermiddag skall han och hans far och bror åka och jaga hjortar. Jag tror bestämt att det är någon som passar på att njuta av sin nya ledighet. Han blir ju så mycket lyckligare, gladare och nöjdare då. Det är bra att han sysselsätter sig! Själv har jag tagit mig ur soffan en stund och funderar på att börja röja lite i huset. Tvätt skall vikas, blommor vattnas, diskmaskin plockas ut och i igen och det behövs verkligen plockas undan på bänkar och bord. Men vad gör jag då!??? Jag hittade ett mycket roligare projekt somAndreas ändå inte tycker är så speciellt kul. Kanske lite tidigt men från och med i morgonn så är det ju full rulle på jobbet igen ända fram till och med nyårsafton klockan 14,30. Så, jag började klura lite på nyårsdukningen ett slag! Det tycker jag ju är sjukt roligt att greja med så jag har ett färdigt förslag framme nu. Kanske blir det så också! Duger det tycker ni???! Inser dock när jag ser korten att jag behöver rensa upp på bardisken i bakgrunden innan dagen D! För då skall det finnas plats till glas och flaskor ist! Hepp, nu är det dags att ta tag i allt det andra så att jag sedan kan lägga mig i soffan med gott samvete igen!
      

Det har varit en orolig natt för mig och Faxen! Han har vaknat ett par gånger av att han har hört något ljud och så har även jag! Det lät ungefär som om någon gick och skrek längs vägen utanför huset. Det var som hämtat från någon scream film eller någotoch en stund visst jag inte om jag var vaken eller drömde. Jag följde efter Faxen ner för att se om jag kunde se något men efter en stund försvann ljudet och vi gick upp igen, stängde sovrumsdörren så att Faxen inte skulle vakna av ljudet igen och så bäddade jag ner oss båda i sängen brevid Andreas. Sedan somnade vi tillslut igen. Men både lillen och jag sov oroligt och vaknade till ibland för att lyssna. Dessutom har jag åkt på en inte alltför trevlig förkylning så den hjälpte mig att inte sova som jag skulle den också!

När Andreas kom tillbaka efter morgonpromenaden så berättade han att han trodde sig ha sett spår efter några vildsvins framfart. De hade gått längs med skogskanten på anndra sidan vägen och fortsatt bort. Det hade sett ut som om de hade letat efter ekollon längs marken.  Då föll poletten ner hos mig. Det var naturligtvis vildsvinens skrik Faxe och jag hade hört under natten. Själklart! Vilken tur att vi har får nät runt vår trädgård. Den skall visst hålla svinen borta från att komma in och böka runt. Jag har sagt det förrut och säger det igen. Nätet är verkligen inte det snyggaste alternativet men det har varit väldigt behändigt. Nu fyller det ytterligare en funktion. För inte vill jag ha in dessa bestr på tomten. Jag vill helst inte se dem alls så jag hoppas att de fortsatte den upptäcksfärd de påbörjat och nu är långt borta för att aldrig återvända!

Det har kommit en hel del snö de närmaste dagarna som varit. Till husse och mattes förtret men Faxes stora lycka!
             
Det där med snöskottning är det bara Faxe som tycker att det är spännande och kul!
  

Julaftons middag hos farmor med pappas sida av släkten!

 


Kan inte jag få en julklapp också?!
       
Klart Faxe skall ha en julklapp han med sade farmor! Faxe blev så lycklig att han tog med sig paketet  in under bordet för att öppna! Vad kan det vara i tro?!

    
En hel påse med tuggben! Men när väl paketet var öppnat var inte benen så intressanta! Men inslagspappret på golvet var roligare.

   
-"Men Bengt, om det är svårt att öppna så kan jag hjälpa dej att öppna lite från den här ändan". Säger Faxe
  
Efter allt öppnande så blev han helt plötsligt väldigt trött och lade sig att vila på lite papper! Sedan var det dags att åka hem till gården och fira med familjen, farmor, mormor och Andreas familj!
          
 Även här skulle det delas  ut lite julklappartill Faxes stora förtjusning.
   
Cola är ju en riktig knähund så hon passade på att mysa lite i Andreas knä!
     

Hästarna=Frid, lugn och terapi! Den lilla bruna heter Bondir Ess och är snart 27 år och den stora svarta heter Nefertite och är snart 10 år!
                          

GOD JUL PÅ ER ALLIHOP! HOPPAS NI FÅR EN FANTASTISK JUL MED ALLT SOM NI ÖNSKAR!!!

Nedräkningen har börjat! Dan före dan före dopparedan!!!