Faxe skall prompt vara ute i kylan. Även om det är tillräkligt kallt för att han skall stå och skaka av köld så vill han inte gå in.  Vet inte om det är lite doft moln från en viss tik som hägrar. Han är snäll och faktisktinte så pipig alls. Men skall han vara ute så får han ha täcket på sig. Det vill han verkligen inte vara med om men annars får han stanna inne. Inomhus eller täcke, pest eller kolera. Vilket ska han välja.
          

Natten till igår hade vi en älg gåendes i trädgården. Jag hittade spår vid äppelträdet under sovrumsfönstret. Tänk om man hade tittat ut genom fönstret och fått se en älg ståendes där nere. Den hade bara gått fram till trädet och ätit upp de få äpplena som låg kvar på marken. Sedan hade den gått ut igen. 

Jag vet inte om det syns så bra men älgspår är det. Den hade trampat runt, runt, runt i cirklar kring trädet. Hoppas han inte blev yr efter det eller full på de gamla jästa äpplena.

Dessutom trodde jag att jag skulle bli attakerad av en älg när jag var på väg hem från morgonpromenaden. Den stod alldeles stilla och tittade på mig mitt på asfaltsvägen. Länge, länge, länge.... Sedan när jag hade kommit lite närmare och hunnit bli riktigt nervös tog den några steg mot mig. Jag samlade ihop kopplet till en studsig Faxe och bara hoppades att den skulle bli rädd snart och ge sig av. Jag manade Faxe till skall och då äntligen vek den ut på fältet och gav sig av bort mot skogen. Det var då jag såg det. Älgen var inte ensam. Framför den sprang det en stor älgtjur också. Hua, tänk om de där två hade gaddat ihop sig emot mig och beslutat sig för att gå emot mig. Nu gjorde de inte det utan det blev ett vackert vinter minne ist.