Mössa, vantar, reflexväst och en minusgrad på morgonpromenaden! Nu börjar hösten verkligen att kännas!

Att vara eller inte vara som Annna Anka! Det är den stora frågan just nu. Åtminstonde om man skall lyssna på kvällspressen. Det går inte en dag utan att det skrivs någon knasig artikel med utalanden från henne om hur vi kvinnor bör vara och se ut! Som om hon skulle vara så perfekt! Jag skulle då inte vilja varken vara eller se ut som henne. Hon är verkligen inte mitt ideal och vad ger henne rätten att dömma ut alla som inte ser ut som henne. Dessutom har jag ett eget liv som jag fyller med saker som jag själv vill att det skall fyllas med. Det kan inte hon göra då hon har gift sig till att bli fru Anka och med det namnet följer uppenbarligen krav som inte är hennes egna. Nej, ikväll slår jag på tvn iförd mina, inte så glamourösa, mysbyxor och njuter av att jag är jag och har ett väldigt bra liv tillsammans med världens bästa sambo som faktiskt älskar mig för mig! Det är värt så sjukt mycket mer än de pengar som Anna Anka valde istället för att leva sitt eget liv! Jag skulle aldrig i världen byta bort det jag har mot det hon har! Det är det inte värt!

Faxen och jag har gått en kvällsrunda! Sådan tur vi hade som precis han hem innan det blivit helt bäcksvart. Andreas sitter på pass i Sollebrunn ikväll med två jaktkompisar och igår satt han här hemma på pappas mark. Lille Faxen väntar också på att han skall få springa i skogen och jaga rådjur och nedräkningen har för länge sedan börjat. Enligt lag får han släppas den förste oktober. Alltså på Torsdag men vi får nog vänta till helgen innan vi får tiden att räcka till. På vår promenad så han vi se sju rådjur på den första kvarten och jag håller andan varje gång och hoppas att Faxen inte skall se dem för då vill han bara efter dem nu. Det märks att han  är sugen nu och att det var ett tag sedan sist han fick jaga. Men som sagt, bara ett par dagar kvar nu!

Jag öppnar bildörren och släpper ut Faxen.  I ryggsäcken jag bär finns hans spårsaker och Faxe vet precis vad som är på gång. Han hinner inte komma ur bilen förrän näsan är i marken och Faxe spårar hej vilt.  Vi möts av Andreas som kommer gående över fältet.  Det är en bock som fallit för hans bössa. En riktigt stor och grann bock och skytten är nöjd. Nöjd över att skottet satt där det skulle och allt hade gått bra.

Efter skottet drog Andreas iväg bocken i en snirklig väg. Allt för att Faxen skulle få öva lite.  Vi är mitt uppe i spårträning med Faxe och det är meningen att det snart skall avläggas anlagsprov.  De båda går spår för instruktör väldigt frekvent nu och har kommit överens om att vi skall lägga något lite lättare spår för honom här hemma så lägger han spår efter likt ett prov när husse och hund kommer dit.  Så ikväll blev det ett väldigt lätt spår för det hade börjat skymma och Faxe skulle ju få en ordentlig belöning i slutet av det här spåret. Andreas tänkte att ett kort spår med rådjur i slutet kanske kunde motivera honom lite extra.  Och Faxe spårade på som bara den när han fick chansen och blev överlycklig över bytet. 

Han fick lugga ordentligt i det och lapa i sig lite blod från marken. Efter en stund satte vi på honom kopplet igen för att bege oss till bilen igen.  När Andreas började dra iväg rådjuret så ville inte Faxe låta bocken komma undan utan bet ordentligt fast i halsen så stackars Andreas fick kämpa på för att dra med sig det. 

Lite tidigare hade vi en nybadad och nyklippt Faxe men när vi kom hem var han inte lika vacker längre. Men vad gör väl det när Faxen tycker att det är så roligt!

Nu har vi trimmat ner Faxen lite granna. Nästa helg är det dags att få släppa honom i skogen med jägare. Då vill vi ha honom LITE kortare klipt för han får ju panik när det fastnar lite tallgrenar och sådant i pälsen. Han kan ju stanna upp helt utan vidare och bara fokusera på grenen som skall bort. Så kan han ju inte hålla på mitt ute under ett drev. Så lite föll av så nu behöver jag inte klippa honom alls på ett par månader medan det växer ut igen.

Hampus, Tindra och Jörgen har varit här och fikat en stund på eftermiddagen. Barnen tycker att det är så roligt att leka med Faxen. De låter honom sitta, ligga, rulla runt och stanna kvar- bara för att få ge honom lite godis. Och Faxen stortrivs. Sedan jagar de varandra och kastar boll. Det sista turades de om att ha faxe sittandes i knät. Sedan lyfte vi upp lillen på trimbordet och så var de med och kammade faxen medans jag skulle klippa honom lite. Imellanåt så släpte vi ner honom på marken så vi kunde busa med honom och sedan åkte han upp på bordet igen. När de åkte så stod han så stilla, så stilla medan vi klipte det sista. Han var nog helt slut.  Nu skall vi ta kvällspromenaden förbi gården och slänga i lite färg i Saras hår medans Andreas åker ut och sätter sig en stund i skogen och jagar.

Jag och min älskade sambo har varit inne i byn och sett på bio. Flickan som lekte med elden! Sjukt bra och alldeles lagom lördagsunderhållning när klockan skall ringa kl sex imorgon bitti för jobb! Innan filmen började så sade jag att vilken tur att tredje delen visas redan i november. Efter filmen så känns det super länge dit! Men, men. Den som väntar på nått gott väntar ju alltid för länge. Heter det inte så!?!

En heldag på åkern. Det var så vi spenderade gårdagen. Pappa, lilleman, Sara och Jag. Först tog jag och Faxen en ridtur så han skulle få springa av sig ordentligt och sedan lämnade jag av honom på gården. Mamma skulle sortera potatis i lagret så då kunde han vara där medan vi andra stod på upptagaren.   

Går det bra så tar vi upp två lass om dagen och det brukar vara ganska standard vad vi hinner med.   

När det var lunchdags åkte vi tillbaka till gården och åt mammas fantastiska köttbullar och sedan tog jag och Faxen en lite cykeltur medan de andra lastade av de fulla lådorna och på med nya tomma. Sedan bar det av ut på åkern igen. Vi hinner knapt ut igen förrän de andra kaffeomanerna börjar hojta att det var dags för kaffepaus. VA!!!!!! Sådant har vi väl inte tid med?! Eller??!  Tur att jag aldrig har lärt mig att dricka det dära svarta!   

Vid femtiden kom Faxen och Andreas ut till åkern och överraska oss med glass! Mumma Men det blåste ju halv storm så vi fick hoppa in i en av ladorna för att söka skydd. Det blev ett väldigt provisoriskt fikabord men vad gör det för det är ju en del av charmen

Nu hade mamma gjort färdigt i ladugården så hon gjorde oss sällskap de sista timmarna innan det var dags att lasta av och åka hem igen.

Vi hann färdigt med den åkern igår så nu är det lite mer än halvfärdigt och tur är väl det för hela helgen försvinner när pappa skall torga. På lördag i Vargön som vanligt och på Söndag i Vedum. Det kan behövas en vilopaus samtidigt som att det är lite surt att det står stilla när det nu flyter på så bra! När det började mörkna åkte jag hemåt och då var Andreas och Faxe ute på en liten kvällspromenad. Medans jag duschade så fixade Andreas pankakor till vår och Faxes stora glädje. Lillen älskar pankakor lika mycket som husse. Vi brukar öva på att han får sitta stilla och vänta medans pankakan ligger på en tallrik brevid honom. När Andreas säger varsågod så slukar han hela pankakan på två röda sekunder och sedan slickar han tallriken kliniskt ren! Det är mumma det!

Jag har fått ett blandat bemötande ang Faxes nya fästinghalsband. Anledningen till att vi kom i kontakt med det från första början var att en av Andreas arbetskamrater har ett sådant på sin hund. Han har inte plockat en enda fästing på sin hund i sommar!!!!! Det tycker jag verkar super bra. Nu hoppas vi bara att det fungerar lika bra på Faxe! Vi får se. Framförallt till nästa sommar när de små äckliga krypen börjar frodas ordentligt igen!