Vi slapp det lite klassiska dudunk, dudunk, dudunk! Känns skönt och ist vinner det lite lätt runt tåget. Genom fönsterrutan skiner solen in och värmer mitt ansikte. Fönsterplats är bra, speciellt när resesällskapet slagit igen Sina vackra blå för en stund sedan! :) Av vistelsen har jag lärt mig en del, insett lite annat och det mesta är förstås jobbrelaterat men en del gäller även människorna, pulsen, staden, Stockholm. Allt ät lite mer här än vad det är hemma. Lite mer högljutt, lite stressigare, lite rörigare.... Men jag gillar det ändå lite grann. Till viss del men nog är det lite skönare att sitta på tåget som susar hemåt än det som åkte hemifrån! Dessutom har jag på bara ynka två dagar hunnit med att träffa ett helt gängmed sköna människor och dessutom insett att det går att gå till sängs i en främmande stad utan att först ha fått min eftermiddags promenad eller ha lagt Hugo och berättat för honom hur mycket jag älskar honom. Nej nu längtar jag hem till alla mina hjärtan där hemma men ett par upptäckter har jag gjort under min tur och retur resa till sthlm! No 1: ett par vita öronsnäckor är ett måste att ha i örat samtidigt som du småspringer fram i livet. No 2, öronsnäckorna kombineras bäst med en uppfälld jackkrage som skyddar dej och håller dej anonyn ( inte för att det på något vis går att hinna känna igen ett ansikte ändå i myllret och stressen). No3, har du dessutom blicken strängeligen fäst rakt fram för att undvika all typ av lgonkontakt så har du nog lyckats få in alla viktiga element för att lyckas i livet :) ( var det någon som ropade,FÖRDOMAR, nu!!! Äsch m, det bjuder jag på! :) Det är ytterligare en stunds susande och förmodligen något lock som skall slå till i mitt öra, när vi passerar genom en tunnel, innan jag kliver av på min ändstation. Men med lite tur hinner jag iaf gå god natt till mitt minsta och älskade lilla hjärta innan Han somnar in för natten.