Jag skulle vilja påstå att det inte finns så himla många saker som gör mig upprörd (för utom de vanliga sakerna som orättvisa  i värden och sjukdom etc.) och inte är jag speciellt långsint heller. Har alltid haft inställningen att det inte är värt att reta sig på saker som man ändå inte kan göra något åt. Inte skulle jag må bättre av att gå runt och vara smått irriterad jämnt! Nej det är bättre att glömma och-eller förlåta så fort dom möjligt.

Men det finns en sak som går mig riktigt på nerverna och verkligen hetsar mitt humör till det yttersta. På morgonen gick jag och Faxe som vanligt ut på en morgonpromenad. Inget konstigt med det. Han nosar längs med vägen och dikeskanterna. Fortfarande helt normalt.  Men så blir han lycklig. Där i kanten ligger det något som luktar gott. Faxe har hittat ett sådant där tråg som man får med sig mat i från grillen. Bestick, servetter och mat rester ligger utsmetat på vägen.  Faxe vill ju så klart dit och se om det finns något han kan tycka om där.

Jag känner hur teperaturen stiger i kroppen. Om man nu skall ta med sig mat i bilen hem eller på resan någonstanns, för att man inte hinner laga eget eller hinner stanna på grillen för att äta, så kan jag tycka att det inte kan vara så himla svårt att plocka med sig skräpet hem igen eller åtminstonde vänta till lämplig rastplats med soptunna för att dumpa av det. Inte skall man dumpa ut det genom rutan bara för att bli av med det. Dessutom hittar vi en pet flaska lite längre bort. Dumpad genom rutan den också! Klart personen i fråga inte villa ha flaskan mer när den var tom. Men ut genom rutan????!? Är det verkligen rätt ställe att dumpa den på. Vad är det som gör att det inte är värt att samla på sig sina flaskor och bära tillbaka dem för återvinning? Visst pantpengarna blir man inte rik på men tänker de då inte lite för kort? MILJÖN då?!

Det är verkligen inte ovanligt att hitta skräp längs med dikena. Det är plastpåsar, ölburkar. snabbmatskedjeskräp, äpple skruttar, godispapper och till och med glasflaskor. Äppelskruttar och bananskal kan jag leva med. Men glas??? Hur tänkte man där undrar jag. Vart finns respekten för djuren, naturen och de närboende. Granndamen har berättat hur hon en gång kom på ett par med att dumpa en hel hästtransport full med saker i naturen. Hon är tuff hon som själv vågade komfrontera dem! Pappa har gjort helt fantastiska fynd i sin skog emellanåt. Bland annat en sjukt gammal tv apparat som det tydligare var lättare att åka långt ut i skogen för att dumpa ist för närmaste återvinningscentral.  VART ÄR RESPEKTEN FÖR MILJÖN?!?

Jag kan bara hoppas att de som dumpar är själva när de gör det. För om de har barn eller ungdommar med sig i bilen som lär sig att detta är helt okej! "Gör mamma, pappa eller storebror detta så måste det ju vara okej!? Eller? Kan undra om det är samma människor som har den här inställningen till "dumpning" som också tycker att hotet mot vårt klimat är överdimensionerat?!

I min jakt på tillfrisknande och viljan att fånga in lite vitamin D så tog jag med mig kameran ut igår mitt på dagen! Solen lyste och det var förvisso kallt men super vackert. Det är svårt att fatta hur mycket snö som faktiskt fallit den här vintern men jag tänkte göra ett försök att visa på nivån.

Faxebadet mitt i sommaren.

Detta är vad som syns av det lilla trädet vid badet nu.

Nätet vid vägen mäter 90 cm högt
     
Detta är vad som syns av stolparna nu på ungefär samma ställe. Här har dock plogbilen hjälpt  till att gräva ner dem lite.

  
Stenbordet längst ner i trädgården undser sommaren.

Stenbordet dränkt i snö.

   
Faxes spanar sten vid vägkanten. Brevid den växer en fin buske som dock inte syns på den här bilden.

   
Det här är vad som syns av busken vid stenen nu! Stenen är borta under snön.

   
Den fina vattenposten på baksidan av trädgården!

   
Samma vattenpost nu!

   
Hundgården som man är van att se den.

   
Hundgården som den är nu. Helt dränkt i snö.

Passade på att föreviga tomten för övrigt  i detta hav av snö.
       
Huset från ena dungen!  
Den ena grinden i äkta "bonnaleds" typ.   Här gör nätet vid tomtgränsen ingen vidare nytta! :-)   
   Det är tur att vi har haft hjälp av pappa och hans traktor när det fallit så mkt snö. Dessa vallar på uppfarten hade vi inte klarat av att få upp på egen hand.

På den här bilden ser vi nätet där det inte blivit nergrävt av plogbilen. Det har hunnit komma en hel del snö i år!     

Jag vaknade tidigt idag! Men inte för att jag kännde mig pigg, utvilad och full av energi! Nja, kanske snarare för att näsan talar om för mig att "om du inte sätter dej upp väldigt snart så får du inget syre till hjärta och hjärna". Så jag pallrar mig upp ur sängen eftersom att det är lite för tidigt att dra i mig näsdroppar redan. Gör jag det nu så är jag ju täpt redan innan lunch ju! Så jag sätter mig vid den här dumburksvarianten och tuggar på ett äpple. Lite tidsfördriv i sittande ställning innan det är dags att spraya näsan så att jag kan gå och lägga mig ner igen! Sköterskan på sjukrvårdsrådgivningen ville ju att jag skulle befinna mig i sittande possition så mycket så möjligt så att bronkiten inte skulle vandra ner i lungorna och ge mig lunginflamation. Tyngdlagen kunde visst se till att så skedde om jag låg ner för mycket!

Och se på tusan; utomhus snöar det igen och är härligt uppfriskande tio minusgrader. Känns det igen från de senaste veckorna kanske?

Men inte är väl jag bitter inte!?!   

Ojdå! Nu var det så länge sedan jag loggade in på bloggen för att skriva något så att jag nästan, bara för någon sekund, hade glömt hur man loggade in! Det är illa! Riktigt illa!

Jag har varit sjuk några dagar och verkligen inte haft någon ork över för att sitta här. Jag har kännt mig helt golvad och bara flyttat mig från sängen till soffan i princip. Halsen och huvudet har varit katastrof. Dessutom kännde jag av ett sådant hemskt tryck över bröstkorgen och blev tungandad.  Jag kände mig som om jag var 90 år och hade joggat upp för trappan till andra våning. När jag i själva verket nästan kröp uppför. Jag ringde sjukvårdsupplysningen och fick tipset att ta en matsked matolja för att lugna den hemska hostan. Det skulle vist smörja upp det torra i halsen! Någon somm känner sig sugen på att prova?!?! Jag var verkligen inte det iallafall. Dessutom tyckte sköterskan att jag skulle ta långa LÅNGSAMMA promenader för att samla på mig vitamin D och fylla lungorna med syre. Så värst långa promenader har det inte blivit men ist lite fler. Sedan som sagt; MYCKET soffa och säng! Tur man har en så fin sambo som fixar här hemma när jag inte orkar! Tyvärr har han också blivit sjukt förkyld nu! Förmodligen är det jag som smittat eftersom att jag åkte på en dunder variant bara någon dag efter att j gvarit hos läkaren. Så nu nyser vi ikapp hemma i soffan!

Måste ge en eloge till läkaren förresten. Jag tror att det är tur att vi inte vet vilken press de förmodligen har på sig när det kommer till att "beta av" patienter på löpande band. Jag hade tid i torsdags kl 14,00 och kom in i bra tid. Han lysnade på min lilla berättelse och lysnade sedan på mitt hjärta och mina lungor. Jag fick hosta ett par gånger och sedan var diagnosen klar. 8 minuter senare var jag på väg till apoteket fr att hämta ut penecilin mot bronkit ( tror jag att det var). Det var en dansk läkare så viss komunikations svårighet förekom. Ärligt talat så brydde jag mig inte så mycket om diagnosen så jag frågade inte heller så mkt. Jag ville bara bli bra FORT! Men som sagt! Jag kände mig som en manick på ett löpande band. In i väntrummet, ställ diagnos och så fort ut igen och fort gick det som sagt! Nu skall jag knapra piller i tio dygn och hoppas att det skall göra super nytta!

Jag kännde mig tvungen att sjukanmäla mig imorgon igen! Är fortfarande inte riktigt kry. Riktigt synd eftersom vi skulle till Lumber och Karle med jobbet för att bowla och äta gott på kvällen! Hade varit så roligt! Det är Kalles avslutningsfest så kvällen är tillägnad honom. Men istället för att äta gott och skratta gott tillsammans med mina super arbetskamrater så får jag återigen ligga hemma i soffan och spana på tv! Kanske lika bra det så jag slipper skämmas för alla de klot som jag vränger iväg.... rakt ner i rännan! :-) 

Mina föräldrar och svärföräldrar är förresten hemkomna från en helg i Stockholm. De hade tur att både komma dit och hem, trots vädret. Dit var det nog bara en timmes försening men hem från stan kom de inte förrän vid midnatt igår.  De skulle varit i Falköping vid åtta tiden men så dags hade de precis lämnat stan. Så det var nog en liten pärs och kanske inte det bästa avslut man kan tänka sig på deras weekendresa! Men som sagt, de kom ju hem på rätt sida av dygnet iaf! Det är ju inte alla tågresenärer som har lyckats med det denna helg! Själv skulle jag ha varit djurvakt men som tur är så har jag fina bröder och söta lilla svägerskan som fixade det ist!

Så var OS i full gång! Okej, jag kanske inte är den största sportfanatikern som du skådat, men nog måste jag erkänna att det kan vara riktigt spännande ibland.
Nu, ikväll, satt jag tillexempel på helspänn framför dumburken när Charlotte Kalla körde ett av sitt livs lopp. Jag är inte säker på att jag andades en enda gång under tiden. Imponerad?!? Jajjamensan!! Helt fantastiskt, otrolgt kul att se någon kämpa så som hon gjorde. Man vet ju att det ligger mycket slit och många, många MÅNGA timmars träning bakom framgången. Allt räknas ut så att hennes form är i perfektion till dessa dagar! Vilken målmedvetenhet och mental styrka det måste krävas! Ja, nog är jag imponerad av insatsen alltid!

Samtidigt måste jag erkänna att jag tycker lite synd om dem som blir den ständiga tvåan. De som är i sitt livs form de med. Men som kanske aldrig kommer att bli riktigt lika bra som den som alltid vinner. Tänk att under hela sin karriär alltid få ligga några platser bakom tex Anja Persson. Tänk att du tränar precis lika hårt och lägger ner precis lika mycket tid, kanske mer, som henne men ändå aldrig riktigt lyckas lika bra! Undrar om man önskar att man vore född några år tidigare eller senare då! Så att man själv fick stå på toppen någon gång! Förmodligen ganska frustrerande iaf.

Själv tror jag att jag nu skall krypa ner under en filt i tv soffan med fötterna på bordet och mumsa på lite choklad ur asken sedan helgen! Med andra ord, så besitter jag inte en lika fullt så imponerande träningskänsla!!!! Just nu nöjer jag mig med att se atleterna prestera ist!

Äntligen är allt som vanligt igen! Både hussen och hunden har kommit hem igen efter ett par dagar i stugan. Faxe mötte mig i dörren när jag kom hem från jobbet och står nu med nosen i matskålen och Andreas skottar tak! Full rulle på honom så allt är precis som vanligt! Dessutom så möttes jag av en trevlig syn på köksbordet också! Andreas som aldrig brukar vilja fira något och som inte är så där speciellt romantisk av sig hade redan fixat presenten för morgondagen!

Puss på dej min älskling! :-) Du slutar aldrig att förvåna! Älskar dej massor!
  

Jag har helt klart en form av hatkärlek till min spikmatta! Det bär mig emot att lägga mig på den för det gör ju sjukt ont när piggarna sjunker in i huden! Men, shit vad skönt det är efter en stund när kroppen börjar slappna av och man riktigt känner hur syret bubblar fram i musklerna. Efteråt är kroppen så lätt att man svävar fram.....Hatkärlek

Jaha, nu var det alldelse tomt i huset. Inte ett ljud hörs förutom knappandet från mina fingrar på tangenterna. Tråkigt! Svärmor har precis varit och hämtat Faxe. Han skall följa med dem på en liten mini semester till stugan. Andreas är på jobbet. Tyst överallt. Tänk vad van man är att höra de små tssarna mot golvet . Van vid att lillen bara skall vara där, ligga på mina fötter och sucka lite nöjt!

Jag hade en lång lista planerad med saker jag skulle göra idag innan jobbet i eftermiddag. Lägga upp de nya panelgardinerna, vattna blommor baka kakor till Andreas kalas, laga middag fixa i stallet. Men så ringde de från jobbet och ville att jag skulle börja några timmar tidigare. Så där sprack alla planerna. Tänkte hinna med att baka och vattna blommorna iaf. Till middag får det väl bli en pan pizza direkt från frysen eller nått. Ja så kan det gå. Det är lite typiskt bara att eftersom att jag jobbar hela helgen också så hade det varit skönt att hinna med alltihop idag! men det blir ju aldrig som man tänkt sig! :-)