Ta vara på tiden säger alla. Det går så fort och kommer aldrig mer igen! Jo tack! Det känns om en evighet sedan som jag var så där flodhäst-stor och hade ont för att minisarna knödde neråt allt för tidigt. Nu är de redan ganska stora, ja det är de faktiskt alla tre. Jag kan se på Hugo ibland och inte förstå att den store killen är min lille skrutt. Vad hände där?! Att han har blivit så stor är ju faktiskt ganska märkligt med tanke på att jag själv inte blivit en minut äldre sedan han kom ut. Tja, drömma kan man ju allt! ;-)

Nu börjar de bli stora Och man borde verkligen försöka ta vara på tiden lite mer. Det är lättare att säga "man" istället för "jag". Det blir inte riktigt lika personligt då. Kanske ett försök att döva ett dåligt samvete lite. Ja vad vet jag. Det jag vet är att snart kommer de hem med en snus under läppen, en cigg i andra handenkonstiga smycken på fel ställen, klädda i någon konstig skinjacka med ännu märkligare pins med små budskap på. Inte vill de mysa i soffan med mamma då. Visst borde man njuta mer av det faktum att min lilla tös hellre har ett pistolhölster runt höften och en bil i handen ist för vackra hårband och dockor medan grabbarna gärna trär varsitt rött hårband med rosor och rosetter över sitt hår. Dessutom är de supermalliga över hur fina de är. Vad hände där kan man undra?! ;-) Visst är det bilar och traktorer som gäller annars även för dem. Jag har starka funderingar på att maila tomten (eller har han Facebook kanske ;-) )
och berätta att han kan lämna den där dockan, som Felicia ska få, hemma för den kommer säkerligen bli liggandes i en låda tillsammans med de övriga tre och damma igen.

Nja, nytt nyårslöfte får nog bli att njuta och ta vara på varandra och på tiden vi har tillsammans men nu, nu kallar sängen. Tidigt uppe, sent i säng!! Man skulle nästan kunna tro att jag är scout och lever efter deras 'motto "men det där var en evighet sedan. Ja i något som känns som ett annat liv. Nej, inte scout, bara en arbetande småbarnsförälder som gärna vill tro att det finns hopp.......

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja, jag vet att det blir bättre när jag åkt därifrån! Ja, jag vet att det är bara att ringa om jag orolig. Men jag inte orolig för att det inte ska bli bättre när åkt. Faktum att det är fruktansvärt att stå på andra sidan fönstret och försöka skrat...

Efter att ha gått omkring inomhus hela dagen kändes en promenad i solen som ett måste! Jag kopplar upp Faxe samtidigt som jag rullar en klubba runt, runt i munnen! Det är mycket tankar nu! Mycket som behöver redas ut och en grym huvudvärk att bota. D...

Ett år går så fort och nu är du redan fyra! Vad hände med tiden och vem kan lära mig att stoppa den Jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna det just nu! Du har fått stå ut med så mkt under det senaste året och det är inte alltid lätt att vara...

Att luta sig tillbaka mot en välvd klippa och lyssna på små kluckande ljud från havet och syrsor som spelar är helt klart avslappnande. Ändå gnager en längtan i hjärtat efter de som är kvar där hemma. En skön trygghet och glädje vilar dock i att ve...

Jag hittade den längst in på hyllan för tjock-tröjor i garderoben. Det var den sista gåvan jag gav dig innan du lämnade oss. På ett vis var det också det sista du gav mig eftersom jag fick med den från din lägenhet en av de sista gångerna den besökte...