Vi har ju anat ett tag nu att vildsvinen skulle komma närmare. Man har sett tecknen och märken av klövar har setts på marken. Man har dock inte fått syn på någon levandes fram till nu. Den senaste veckan har åkrar och köksträdgårdar blivit matplatser för vildsvin och i trädgårdar och på gårdar har soptunnor buttats i kull i deras jakt på mat. En natt tittade en bilägare ut genom sitt fönster och fick se en gris skubba sig mot deras bil! Det känns inte speciellt roligt att ha dem så nära men med lite tur så försvinner de lika fort igen! Vi har ju uppenbarligen haft genomströvare här förut! Men de har heller aldrig förr lämnat så tydliga spår efter sig! Inatt tog Andreas med sig Faxe och åkte runt längs vägarna. Han var inte ensam om att göra så. Fler jägare är ute på spanarrundor i sina försök att försöka lokalisera grisarnas tillhåll. Andra jägare satt på poss! Några timmars nattarbete resulterade i ett eftersök för Faxe och Andreas på grannens åker. Nästan runt husknuten till oss. Något säger mig att det inte var sista gången det hände. Kanske är de här nu för att stanna!? Aldrig förr har jag varit så glad över det fula nätet vi har runt trädgården! Än så länge verkar det hålla grisen borta från vår tomt iaf!

Ja, så var det dags igen! 1,5 år sedan senast. Då var jag gravid och inte så sugen på att ta röntgenplåtar så de kallade mig lite snabbare den här gången! Det är ju faktiskt inte så ofta man åker men det gör det ändå inte roligare direkt! Jag har absolut ingen tandläkarskräck men hela "upplevelsen" känns rätt konstig!

Man blir uppropad av ngn artig tandläkare! I det här fallet en mycket trevlig man som gör sitt bästa för att lyckas kallprata sig igenom dötiden! Jag tänker att stackars man. Hur många gånger per dag måste han inte göra precis just det här att hitta på bra samtalsämnen som liksom passar! Undrar om man har een liten reportoar liggandes i bakhuvudet som man tar fram så fort man kommer till jobbet och skall skaka hand med ett gäng okända människor!

Så hoppar jag upp i stolen och känner hur det svider till lite i ögonen av lampan och det kommer en liten tår i ena vrån. herr tandläkare frågar så snällt om jag behöver ett papper och jag hävdar att det verkligen inte är nödvändigt! :-) Sedan är det bara att gapa stor och bita ihop om den där biten som skall bli min röntgenplåt. "-Så där säger han! Sitt stilla nu" och jag känner hur det skaver till i kinden av de vassa kanterna. Men jodå! Jag är duktig och sitter stilla. Samma procedur en gång till! Skönt när det är över och jag gapar och stänger munnen om vart annat i ett försök att tillbaka till mitt vanliga bett igen! Jag får se mina tänder på datorn när plåtarna är redo och det är ju en syn för sig! Men jodå, inga hål! GÖTT!!!

Sedan är det dags att luta sig bakåt medan Herr trevlig lutar sitt munskyddprydda ansikte över mitt! Jag börjar genast önska att jag hade borstat tänderna ytterligare lite till innan jag åkte dit. Hoppas andrdräkten inte är ngt störande och tänk om jag hade skrapat tungan lite till ändå! Jaja, Jag gapar stort och han herr trevlig petar och och skrapar mest överallt och jag vet inte riktigt vart jag skall fästa blicken så jag beslutar mig för att blunda ist! Kändes lite tryggare så på ngt sätt och så har jag ju ändå den där starka lampan mitt i ögonen ändå! Jag vill ju inte att herr tandläkare skall behöva fråga mig om jag vill ha en bit papper igen! :-) Nej, jag bespara honom detta, sluter ögonen och känner hur det petas runt förfullt. Undrar om alla känslor blev tydligare nu när synen blev bortkopplad!? Jag hänner att saliven vill rinna till i min mun och inte sjutton vet jag vart jag skall göra av tungan heller så att den inte är ivägen men herr trevlig klagar inte direkt så jag antar att det är okej så här. Han suger lite runt om tänderna och kör dit en flourspruta. Det är då jag inser även om jag trodde att jag gapade stort så kunde jag uppenbarligen bättre för när jag känner den kalla sprutan mot mina tänder på överraden så blir jag genast mycket bättre på att öppna upp så han kan komma åt där nere!

Turen är på min sida även idag och jag får godkännt. Lite irriterat runt en tand men annars ser det bra ut! Sicken tur för mig! Med rekomenadtioner på att Fluxa lite mer och kanske gå på med tandtråd lite oftare ändå hissar han upp mig igen och jag kännermig lite lättad! För även om jag inte tyckte att jag kände av ngt konstigt i munnen utan tyckte att det verkade rätt bra så kunde jag ändå inte låta bli att bli lite orolig över att han skulle hitta ngt ändå! 

Jag frågar om tandförsäkring! Jag har ju ännu inte ngn sådan och jodå, visst går det att lösa! Herr "trevlig tandläkare" lockar med fyndpriser eftersom jag ligger på den bästa nivån och har ganska fina tänder. Det tyckte han att jag var värd! Om jag slog till? Jodå! Klart jag gjorde. Vem kan stå emot ett bra erbjudande?!

Med en lättnadens suck kliver vi ut mot receptionen igen! Jag betalar "glatt" de dryga 600 kronorna de ber mig om. Beställer den där försäkringen mot faktura, vinkar glatt och herr och fru trevlig bakom disken säger glatt hej då! Jag trippar ner för trapporna ut mot bilen och känner mig rätt nöjd ändå! Trevligt bemötande gör mig glad och den smammantagna känslan av att ha varit hos tandläkaren var inte så illa ändå! Det känndes ju inte ens så farligt att betala ju! Sedan att jag fick godkännt och inte hade några hål gör inte saken sämre! under mina levnadsår hitintills har jag sluppit. Nu gäller det bara att hänga i! Hoppas kan man ju alltid iaf! ;-)

"-God morgon" sade jag! "-God natt" sade Andreas. Faxe kom trippandes efter med svansen i vädret! Klockan är sex på morgonen och de kom hem igen efter en natt i skogen! Denna gång hade de haft tur och en stor galt på dryga 100, kanske 120kg hade ramlat. Då blir det mycket jobb och natten hann bli till morgon innan de kom hem igen. Jag tog med mig Faxe och Hugo på en morgonpromenad och när jag kom tillbaka igen så hade Andreas somnat. Känns som om han kan vara värd några timmars sömn nu. Hugo vaknade ju tidigt idag och har även han somnat om igen! Dessutom ligger Faxe helt utslagen på sin bädd i köket och snarkar. Den här natten fick han jobba lite granna och har han dessutom varit vaken mer än halva natten så kan han väl också vara värd det. SÅÅÅ, eftersom hela familjen har slocknat nu så tänker jag göra det enda rätta och rättvisa och slänga mig på soffan en stund jag också. :-) Natti natti

  Du kan läsa lite utförligare om nattens bravader på http://www.villarosa.se/faxe.html

Jag efterlyser fortfarande den filosofiska delen av mig! Det är till och med så att jag saknar den ibland. Jag tycker ju om att gå runt och fundera, lura och klura. Men den sista tiden har jag nog snarare känt mig tom! Har inte haft någon lust överhuvudtaget för filosofi! Vintern var kall, snöig och väldigt lång! Lite väl lång på många sätt! lite för många separationer, en tragisk bortgång där saknadens storlek överraskar en smula. En del små insidenter och en mängd förkylningar på framför allt Hugo, vakna nätter och mörker! Det tar på energin. Åtminstone på min. Lite tragiskt, för man önskar som vanligt att man hade kunnat finnas där för de som behöver det på ett mer närvarande sätt än jag faktiskt har kunnat och orkat. Energimätaren slog i bott och ibland känns det som om den fortfarande dippar.  Även om den är på väg upp. Jag känner det i kroppen. Varken knoppen eller kroppen är lika tung längre, jag tror bestämt att det vänder nu. Rätt som det var så kom våren. Nästan utan förvarning och nu nalkas sommaren. Årstiderna byter av varandra rakt upp och ner utan att liksom, som brukligt, flyta ihop. Livet bara rullar på och nog har jag varit mer lycklig och glad än bekymrad. Det verkar ordna upp sig nu för alla inblandade. Så gott det går och det är skönt. För visst vill man att livet skall vara just skönt?!?

Jag har ifrågasatt mycket det senaste halvåret. Som vanligt så gör jag det inom mig, för mig själv! Det är lättast när det är ngt lite större på gång och jag måste göra det när det är ngt som tynger. Fundera och filosofera lite innan jag kan sätta ord på det. Vända och vrida för att se om det verkligen är så som jag tror. Eller inbillar jag mig bara. Jag är ganska intensiv och impulsiv. Det är nog inte för inte som Andreas kallar mig för hettsfia!  Men jag har kommit fram till ganska mycket genom min egen ransakan.  Jag vet vilka som betyder mer än mitt eget liv för mig och för vilka som jag kanske inte gör detsamma. Jag vet vad som är det bästa med mitt liv och jag vet vad jag borde ändra på. Frågan är bara hur! Det är trots allt mycket lättare att komma fram till VAD än det är att komma fram till HUR! Men det löser sig! Jag har mycket kärlek i mitt liv och det är jag både lycklig och tacksam för. Min alldeles egna lilla fantastiska familj, mina föräldrar, syskon, gamla vänner, nya vänner och spännande bekantskaper och så lille Faxen så klart. Jag vet att en del tycker att jag är sjukt löjlig när det kommer till honom. Men där kan man snacka ovillkorlig kärlek och det är tur att han finns. Det är inte en gång jag har borrat ner mitt ansikte i hans päls och fått kärlek tillbaks när jag behöver den. Så ärligt talat bryr jag mig inte om vad andra tycker i den frågan

Vintern är förbi och solen lyser upp och värmer världen utanför också även mig! Nog för att det dessutom vindar men det är vind av förändring och jag gillar det!!!  Jag känner medvinden i ryggen och tillfredställelsen av att äntligen ha kommit till insikt! Det är välbehag och kärlek som virvlar runt i min kropp. Allt i livet skall inte vara räkmacka utan nog skall man halka lite och glida runt på hala skaldjur innan man kommer på fötter igen och få rätsida på en del saker. Jag mår bra och det finns väldigt mycket i livet att vara tacksam för och det är jag! Tro mig! Jag har ju dessutom egentligen ALDRIG mått dåligt bara varit låg på energi. Men jag laddar på för fullt och det börjar ta sig och det finns mer spännande möten och eventuella upptåg på gång och jag ser fram emot sommaren med spänning och förväntan. Tack till alla fina för att ni finns och förgyller mitt liv! Jag älskar er!

Det är klart överskattat att krypa ;-)

Hugo diggar loss och själv försöker jag få kroppen att vakna till liv! Jag sover ju aldrig så bra när han är iväg nattetid! Tycker det är lite obehagligt och har svårt att komma till ro. Detta är nog det bästa sättet att komma igång för den här dagen! Nu skall vi väcka Faxen. Han och husse var iväg och jagade vildsvin inatt! Ingen jaktlycka denna gång men Faxen fick åka med ifall det skule behövas en eftersökshund! Han brukar få hänga med. Ifall liksom! Nu ligger de kvar där uppe och sover. Så jag skall smyga upp och se om jag får med mig den lille ner för promenad! Dags att klappa liv i kinderna och pälsa på sig lite ytterkläder och traska iväg.

Idag blev det bara Faxen och jag på morgonpromenaden. Lite matte/hund tid. Vanligtvis brukar ju Hugo vara med men när regnet hängde i luften och Andreas ändå var hemma så stannade de kvar och gav Hugo frukost ist! Vi hann inte gå många meter innan vi möttes av Sara som var på väg till jobbet. Hon stannade, öppnade dörren för att hälsa och Faxen tog sin favorit på orden!!! (Hmmm, en av  "fördelarna" med flexi kanske?!) Opps, Men det kan ju ändå inte vara mitt fel att han gjorde så. Det är ju inte jag som har gjort henne till hans favorit. Det har hon klarat helt själv!! ;-)  Ett pusskalas utbröt i bilen och det verkade nästan som om Faxe blev mer sugen på att hänga med henne ist för att gå vidare med mig! Tror bestämt att han tänkte lifta med henne in till byn!

Vi tog hästsvängen när vi gick. Den brukra i vanliga fall vara kul att ta me Hugo på den för han har redan nu visat intresse för djur och just hästarna är väldigt kul att titta på. Hästsvängen innebär att vi går förbi det ställe som jag förrut hade mina hästar på. Även om inte jag har mina kvar så har det gått andra i grannhagarna. Förlänger vi promenaden lite så går vi även och hälsar på kossorna och tjuren. Hugo brukar lysa upp och peka och prata om dem när vi är där. Det är lite mysigt faktiskt.

Just hästarna var ju tidigare mitt största intresse tillsammans med Faxen men när jag nu inte har dem kvar så får Faxen min odelade uppmärksamhet i det syftet! :-) Han är ju det enda av mina intressen jag har kvar nu när träningspassen också ligger nere över sommaren. Inte honom emot skulle jag tro! Tidigare var det ju han och hästarna men nu blir det inga ridturer i skogen längre som han kan hänga med på utan annan aktivering gäller. Hahaha, jag som skulle rida mig i form efter graviditeten. Så var planen men det blir ju inte alltid som man har tänkt sig! :-) antar att jag ist får jobba mig i form efter sommaren för att bli av med de axtra kilon jag har kvar. Det kanske låter konstigt men lite glad är jag trots allt på något märkligt sätt över det extra jag har. För de finns ju trots allt pga att Hugo kom till världen och han är värd varenda litet gram jag har runt midjan. Det är väl inte för inte vi kan kalla dem för kärlekshandtag, Eller??!

Appropå annan aktivering så längtar jag lite efter att det skall bli bättre väder igen. I morses tömde jag  ut ytterligare 12 mm ur regnmätaren så nu är det sammanlagt 60 på bara några dagar! Nog för att det behövdes men nu längtar man åter efter sol. När den så kommer skall jag plocka fram och damma av agility hindren ur sin vintergömma. 

Snart kommer några vänner över med deras lille Gizmo! En liten övertrimmad tibetans terrier men förmodligen också den sötaste ni kan tänka er av denna ras! Vi skall spåra lite även med honom är det tänkt. Det blir hans andra spår så det lägger vi i trädgården åt honom lite senare när de har kommit. Faxes går vi nog ut och lägger snart skulle jag tro. Skall bara vänta på att regnet slutar hälla utanför fönstrena!  efter det så skall vi nog sätta upp fotbollsmålet som gick i graven midsommarafton för två år sedan. :-) Så nu mina fotbollsglada vänner och dess bolltokiga barn, är sommaren räddad!!! För att inte tala om midsommaraftonen. Det är ju lite traddition att det skall spelas boll när vi är här dåd. Fotboll och bastu brukar stå på schemat. Ja, vi får se hur det blir i år! Men med tolv vuxna, två hundar och ett gäng barn i olika åldrar så skall vi nog få ihop ett par lag även denna gång även om det blir en betydligt lugnare afton än vanligt! Däremot så är beslutsångesten stor över vad vi skall bjuda dem på för middag efteråt! jag blev sjukt sugen på hjortstek och på chipspaj. Men troligtvis går det nog inte så bra att kombinera så jag måste nog välja. Jag tror det får bli det senare alternativet. Det är ju trots allt Lördag!!!

När man kommer gåendes på avstånd ser det nästan ut som om hela trädet är täckt i silver. När man kommer närmare så ser det inte riktigt lika vackert ut! ;-) Vad 17 är det här för ngt? Hela trädet ser ut att vara täckt av spindelväv. Från stammens rot upp till trädtopparna! Ser riktigt läskigt ut! Jag har sett det förrut på andra träd men inte så här närma mitt hus förut! Någon som vet vad det kan vara för ngt?