Sex veckor har gått sedan vattnet gick och jag kastade mig ur sängen i ren chock! Det var ju ändå fem veckor för tidigt! Sex veckor nästan exakt på timmen faktiskt! 6 veckor av en helt galen berg och dalbana av känslor. Det är vid sådana tillfällen man är så där extra glad över att ha en fantastisk sambo vid sin sida. Sex galna veckor men även så sjukt magiska! Tiden går som vanligt så där för fort för att riktigt hinna med att ta in allt. Några dagar på neonatalen. Förmodligen några av de längsta dagarna i mitt liv men också de snabbaste någonsin. Det går inte att förklara. På de dagarna hann minst en syndaflod per dag forsa ner för mina kinder. Ofta fler än en men på de dagarna hann jag också känna av en sådan där helt obeskrivlig kärlek. Men också en längtan och saknad efter mitt stora hjärta. Mer kluven än så kunde jag förmodligen inte bli som jag var under de där 10 dygnen innanför  sjukhusets fyra, extremt ostimulerande, väggar!

Så fick vi då komma hem! Äntligen! Jag tror aldrig att jag har längtat så efter något i hela mitt liv som jag under de dagarna längtade efter att få komma hem igen! Lite som en fånge i ett fängelse skulle jag tro, samtidigt som jag inte kunde vara på någon bättre plats just då! Det tog många dagar, allt för många faktist, innan jag fick träffa lille Snoddas. En känsla av evighet och man hinner glömma så fort. En förundran över hur stor han faktiskt är, hur bra han pratar, hans charm, hans fantastiska ögon, min kärlek för honom och hur goa hans kramar är........

Så fick vi då komma hem till slut och jag tror aldrig att jag njutit så mycket av vardagen som just då. Att få lyfta upp Faxe på bordet för en ordentlig genomgång med kam och karda. Den stunden var förmodligen aningens lite för lång för hans smak men inte för min! Att få hänga upp tvätten på klädstrecket utomhus. Att ens få vara utomhus. Att känna en ljum vind sakta vissla i mitt öra, att känna doften av den sommar som utan min vetskap hade stövlat innanför min gårdsgrind, alla blommor som hunnit slå ut och redan börjat tackat för sig! Syrenen vid vattenbrunnens vita blommor som redan börjat vända mot brunt. Att till och med njuta av ett stilla och ganska tanigt sommarregn som gjorde min, nästan torra tvätt, fuktig igen! Att få sitta i sandlådan och gå på blomsterplockartur med Hugo igen, att få ha två små, små hjärtan snusandes på kudden i spjälsängen innom fyra nya väggar! Deras nya hem! Livskvalitet! 

Tiden går fort och förmodligen hinner jag inte reagera innan sex nya veckor har gått. Sex nya veckor med galen kärlek och en smula kaos! Men shit vad jag är redo för dem!...........