Tiden går så fort nu och lite börjar bli stor! Hugo tar sig fram i raketfart om han har ett mål i sikte och det är ett ständigt passande! Lilla hjärtegrynet har hittat sin favoritplatser och en av dem är duschen. Det är hur kul som helst sita där och sortera falskorna, först åt en hållet och sedan tillbaka med dem åt det andra! Min älskade mor (förskoleläraren) berättade imorses att de barn som gör så kallas för matematiker! De räknar ut hur de skall ha det! Kuligt! Hur som helst så pratade jag om att liten börjar bli stor. Det jag tänkte på då var att hugo igår kväll tog sina första EGNA stapplande steg!! Naturligtvis mssade jag den första gången men när jag kom hem igen fick han gå lite mellan oss. Det är fortfarande väldigt vingligt men nu vågar han släppa taget från oss och pröva sina vingar. Att det gick fort nu det sista! Det började med att han igår morses hemma på gården var med och rev tapeter i ett rum som skall göras om. Där började han att för första gången släppa taget om min ena hand och bara gå när jag höll i den ena! Förut har han ju stått blixt stilla om han inte har hållt oss i bägge händerna när han går. Men nu gick han på så fint över tapet högarna och skrattade högt och väldigt ljudligt! Detta fortsatte han med hemma sedan på eftermiddagen för att sedan släppa taget helt och gå ett par meter helt själv!! Hur häftigt som helst! Nu får vi se hur fort utvecklingen fortsätter. Kanske går han helt själv till sin ett års dag den 12 Augusti!?! ;-) Vi får se hur det blir med den saken helt enkelt!

Det där med tandsprickning är inget att leka med! Tur att man inte behöver gå igenom den fasen i livet igen! Hugos tandkött är åter svullet och nu skymtar man tand nummer fem och sex! Snart har de gått igenom men usch vad sega de här två var! Nu märks det ordentligt på mitt lilla hjärta att det är jobbigt! Han sover oroligt och vill helst inte äta och absolut inte öppna munnen för skeden. Nu har jag till och med svårt att få i honom D dropparna men vi harvar på! Länge leve vällingen trots allt. även om det inte blir mycket av den varan heller så är det ändå bätte än inget alls! Nu sover han iaf ien och jag tror bestämt att jag skall passa på att slänga mig på soffan jag också! Måste försöka ta igen lite sömn som jag missar när han sover så oroligt på nätterna och vaknar med gråt. Hoppas det hinner värka igenom på honom snart så han han (och jag) är pigg på måndag nästa vecka när vi får kul och "långväga" besök i ett par dagar! Natti, natti på er så länge! ;-) 

Inte kunde man tro att kvällen skulle bli så fin när det på morgonkvisten öste ner regn! Men nu sken solen igenom molnen och på tallrikarna ligger en härlig buffe av olika grillat och lite annat smått och gott. Brevid tallriken står ett glas rosé. Bordet rundas av fantastiska vänner och på gräsmattan busar hundarna för fullt. Känns lite som en helt underbar sommarkväll.  Vi njuter en stund till innan ett lätt regn lockar oss innomhus! Säga vad man vill om den svenska sommare men visst är den härlig ändå!

Största delen av gårdagen spenderades ute på familjen Karlsson/Bergstens mysiga gård! De två skall snart bli tre och med bara tre veckor kvar till beräknad bf ser hon så himla fräsch och vacker ut!!!  Dessutom myste vi med 7 hästar (varav ett föl) och nio hundar (varav 7 valpar). Hugo fick åka traktor med Herr Karlsson och herr agduhr och för första gången i sitt liv har han nu suttit på en häst. När han väl kommit upp ville han absolut inte hoppa av! Efter lite mumsig fika var det så dags för oss att packa in Faxe, vagn, packnng och oss i bilen igen för att åka hem igen. Tack fina ni för er gästvänlighet! Kvällen bestod av familjemys innan Sebastian kom ut med sina hundar! Timmen innan midnatt gick de så till skogs och spårade med dem innan det sedan var dags att åka på vildsvinsvak. Mörkret hade börjat falla och det känns verkligen inte helt fel att öva spår även under dessa förhållanden. Ingen jagkt lycka den här natten men nog blev det spårlycka alltid. 

Johoda, så kom jag då iväg tillslut! Bättre sent än aldrig men för min del höll det på att bli för sent. Gång nummer nio av tio (tror jag) på det nya Zumbapasset utomhus och jag lyckades komma iväg. Regnet började piska på men inget kunde stoppa mig den här gången. Som jag har väntat och faktiskt längtat efter detta! Hur kul som helst och svetten dryper innan det är dags att åka hem igen. Det var en riktig hårdkörare och jag älskade varje sekund av det. Det är inte varje träningspass man går på som man skrattar sig igenom, från första till sista låt.

Okej, jag kanske inte skrattar bara för att det är så sjukt roligt. Eller JO på sätt och vis är det ju precis därför jag skrattar. Men jag skrattar också åt mig själv där jag står längst bak på dansbanans golv och förösker hänga med i den snabba koreografin! Ibland går det riktigt bra men allt efter timmen börjar lida på mot sitt slut så känner jag hur armar och fötter bara blir tyngre. De orkar liksom inte riktigt hänga med längre. Händerna flyger inte riktigt lika lätt och högt upp över mitt huvud längre och visst har jag gått och fått blyfot också. Rörelserna är inte riktigt lika snärtiga och allerta längre.

Har jag tappat kondisen?!?! JA, ABSOLUT! :-) Men shit, vad gör det när det är så kul! Instruktören pratar om att skaka rumpa och jag skrattar ännu mer då det är mer än min rumpan som skakar nu för tiden när jag trampar på med fötterna i marken så mycket jag bara orkar samtidigt som man skall låtsas slå på en trumma framför sig! :-) Ja, det får jag väl bjuda på antar jag! :-)

Ja, herregud, inte är man så slimmad längre som för kanske två år sedan, innan graviditeten. Men återigen så vill jag åberopa att det extra som nu "zumbaskakar" kommer från kärlek, Hugo är mitt allt och han är absolut värd de där KÄRLEKShandtagen jag skaffat mig på kuppen! Men finns det liv så finns det hopp och kanske kanjag lyckas skaka bort dem snart!!! :-) Önskar bara att det vore lite fler gånger kvar innan uppehållet. Skulle lätt kunna tänka mig att köra hela sommaren. Det bästa av allt är ju att det finns Zumba fittnes och Aqua Zumba också! Det första lät riktigt kul och jag tror bestämt att jag blivit Zumbafrälst. Kanske lite senare än de flesta andra men oj vad jag har saknat att få träna på pass. Hade jag kunnat hade jag nog gått pass nästan en gång om dagen!

Jag var lite hurtigare i våras än nu! Då var det tre pass i veckan. Helt otroligt att jag hann med det då. Vi får se hur det blir framöver med just träningen. Jag är ju egentligen i ett stort behov av det för mitt arbetes skull. Men jag är verkligen inte gjord av varken tid eller pengar så vi får som sagt se. Mitt arbete är både slitigt och tungt och snart drar jag igång igen och önskar att jag vore lite starkare i rygg, ben och armar då än vad jag kommer att vara. Inte många veckor kvar nu innan livet tar en annan vändning och det är dags för nytt, ganska spännane, kapittel!

-”Hej! Du förstår, jag är bara här och hälsar på. Vanligtvis bor jag mitt i stan bland människor och trafik i en enda röra. Det här är lugnet.  Jag är bara här och hälsar på!”

Det är huset som hyras ut på granngården som nu har besök! Jag går förbi där med Faxe och Hugo och hoppas på att mitt lilla hjärta skall somna i vagnen under tiden vi promenerar! Nya tänder på g och det är lite krångligt och svårt för honom att komma till ro men visst är det nog som damen i grannhuset sade, Det här är lugnet! Egentligen är det ju precis det jag uppskattar mest med vårt boende för även om man kan tycka vad man vill om trafiken utanför vår gräsmatta så visst är det lugnt och skönt här hemma. Jag har alltid känt en känsla av välbehag när jag parkerar bilen efter en stressig och högljud dag på jobbet. Det är så skönt att komma hem! Samtidigt som det är lugnet jag älskar så är det också lätt att ta det för givet!

Jag smakar lite extra på det hon sade när jag fortsätter att gå grusvägen fram! Jag passerar ytterligare en vacker liten stuga dit ett par från Göteborg ”flyr” när det närmar sig helg. Även därifrån har vi hört ordet lugn ett antal gånger! Deras lilla fina hund kommer och möter oss men eftersom Hugo slagit igen sina blå får hundarna inte hälsa och leka idag utan jag fortsätter min promenad! Det är varmt ute, en riktigt härlig sommar eftermiddag där Blåklinten är så vacker mot, den än så länge rätt gröna, rågen! Ån som porlar fram under bron jag passerar. Det långa gräset i vägkanten susar så mysigt när vinden leker i det och eftersom jag inte har speciellt brottom så passar jag på att plocka ett och annat vilt växande hallon och smultron. Jag sluter mina ögon och njuter en stund av solen som värmer mitt ansikte. Jag önskar dock att jag hade haft någon annan kamera förutom den i min mobil med mig för att fånga min känsla. Klockan är strax efter fem på eftermiddagen och under den knappa kvart jag promenerat längst en asfaltsbelagd väg sett endast tre bilar och en cyklist! När jag är hemma igen och stänger till grinden om oss så är det återigen en känsla av välbehag! Faxe springer bort och hälsar på sin husse som står i garaget och och snickrar ihop ett nätfönster till Hugos rum. Sedan springer han och lägger sig i skuggan utanför hundgården och spanar. Bättre att ligga utanför än innuti den! ;-) Men nog är detta lugnet alltid och mitt hem är min oas, min källa till inre ro!!!

 Minns ni det här?!?

  Naturen är ganska fantastisk på att komma tillbaka! Vilka krafter träden besitter! Från att ha sett ut så här för ca en månad sedan så är träden åter på väg tillbaka! 

Ja, nu var det ett tag sedan sist! Sedan Hugo har börjat ta sig fram på egen hand så är det mer passande än någonsin! Borta är de dagar då han satt stilla vid sina leksaker och bara plockade i dem och lekte på egen hand! Nej, nu skall det hända ngt hela tiden och det är så sjukt häftigt att följa honom nu! Hur han ställer sig upp  mot soffor och möbler hur lätt som ingenting och tar sig från det ena rummet till det andra på nolltid. Favorit platseran just nu är groventren där alla skor står (ett mindre paradis, den där platsen) och hörnet på duschen där det står lite schampo flaskor och sådant! Det enda jag kan göra nu, förutom att aktivera hugo, är att damsuga för han tycker att det är så himla spännande med det där brummande åbäket att han följer efter mig från rum till rum. Jag vet precis vart han är och behöver inte vara orolig för att han skall hitta på bus någon annan stans! Dessutom var det ju så fint väder i förra veckan så då var vi mestt ute! Hugo älskar att bada och vill absolut inte gå upp or poolen! Plockar jag upp honom blir han jätte ledsen och liksom vill kasta sig ur min famn mot poolen igen! Ja nog vet han vad han vill den lille killen alltid!

Dessutom hann jag med två dagar på jobbet. Hela torsdagen och fredagen fördrev jag innomhus med mina fina arbetskamrater och alla härliga kunder! Det är just dessa jag saknar mest! Det är hur kul som helst att komma tillbaka lite då och då för att kramas och slänga lite käft! men en dag här och där räcker fortfarande till för när klockan närmar sig 19,00 och det är dags för mig att plocka ihop för dagen så värker det allt som tusan av hemlängtan i hjärtat! Hur roligt jag än har på jobbet och hur fort tiden än går så är det ju trots allt hem man vill i slutändan. Jag svänger upp bilen mot grinden när jag kommit hem och Faxen, som legat i skuggan under utemöblerna, kommer fort fram och studsar som en gummiboll medan svansen vevar fram och tillbaka av glädje att se mig! Jag pussar och klappar på honom och möts sedan av Andreas som bär på Hugo i famnen! Puss på Andreas och sedan lutar sig Hugo över mot mig och vill komma till min famn! En stor bamsekram och puss från honom och sedan släpper inte jag taget på en stund! Hur mysigt som helst! It sure is good to be home! :-)

Helgen som var innebar jordgubbensdag här i byn med partaj! Den här gången var det tjejförfest tillsammans med fem stycken toppenpinglor! En massa gott att dricka och äta tillsammans med skratt och djupa snack och så var det dags att åka hem! Hur roligt som helst och snacka om batterierna laddades upp under den här kvällen. 

Så igårkväll kom Andreas mamma över med Cola! De skulle stanna här över natt och vara hus/hund och barnvakt medan vi och två helt fantastiska vänner tog bilen ner till göteborg för att se Lotta på Liseberg! Efter en timme i bil med väldigt mycket skratt var vi framme och vi hann med både att äta mat och spela bort lite för mycket pengar på olika hjul. Men visst kom vi hem med en stjärnvinst, även om man kanske kan tycka att det blev en dyr kartong, innan det var dags att knö sig in i folkhavet framför scenen!

Ikväll kommer två andra underbara vänner och deras lilla kicka ut med thaimat!! Sommaren lockar fram det bästa ur allt och alla. Det är fullt upp hela tiden och jag älskar det! På återseende tillnästa gång! När det nu blir av för även denna vecka är helt fullbokad! Tillsist, några bilder på lite vovvebus mellan Donna och Faxen!