Tänk att få sitta och hålla en liten dockliknande varelse i min famn. Hennes ögonlock fladdrar lite granna och mungiporna rycker lite upp och ner i ett sorts leende som lovar att hennes mage inte är helt i balans. Hon har ett så näpet litet ansikte och återigen svämmar mitt hjärta över av kärlek! Jag har trugat och trugat en bra stund nu men nu vill hon inte ha mer mat och har ist somnat in i min famn. Hennes 15 minuter yngre bror sover redan i sängen och kanske kan de tillsammans nu lova mig några få timmar sömn tills nästa mål mat! Då och då prematurknorrar han så där som bara han kan och avslutar varje gång med en djup suck! Storebror sover sedan länge! Mitt stora hjärta! Ja enligt honom själv så är han ”så stor och så stor”! Tänk att jag har haft sådan tur och fått tre så vackra barn! Jag må vara precis hur trött som helst men vill inte riktigt lägga ifrån mig henne än för detta är helt klart bästa varianten på fredagsmys! <3

Ett tjockt strilande regn på mina axlar och ett par foppatofflor som knastrar mot grusvägen! Det blev en kort promenad idag. Mina sömniga ögon märkte aldrig de mörka molnen när vi traskade iväg så hur löjligt det än må verka så blev jag överraskad och var inte alls klädd för den typen av väder. Ytterligare en natt av minst sagt taskig sömn har gett mig sand bakom ögonlocken. Det får bli en middagslur idag tror jag bestämt!  Med lite tur så kanske med en bebis på varje arm!

16 Augusti och bockjaktspremiär! Vi vände hemåt, Faxe och jag, för att sluta upp till jägarna hemma vid köksbordet och deras våffelfrukost. Ingen jaktlycka denna morgon även om de sett bock. Bättre tur nästa gång! Säga vad man vill om dagens väder men en stor fördel drar det med sig! Den här dagen är som gjord för en massa bebismys! <3 <3

Det är inte alltid en dans på rosor att vara småbarnsföräldrar! Det skall gudarna veta! Att ha tvillingar kan tyckas vara dubbelt så jobbigt i de jobbiga stunderna. Kanske är det så men än så länge har de jobbiga stunderna varit väldigt få! Den här veckan har min sambo börjat jobba och mitt stora hjärta börjat på förskolan. Det medför ju såklart en del förändringar på många plan! Att minisarna inte alltid är så synkade har ju hitintills inte spelat någon roll när både deras mamma och deras pappa har varit hemma samtidigt. Vi har kunnat dela på både nätter och dagar och, om det har behövts, sovit i skift på dagen! Nu blir det ju lite annat och den här natten var lite av de krångligaste hitintills. En trött pappa som både har fått en del att grubbla på och så två bebisar som sover och äter i skift nattetid = ingen bra kombination! Det mesta går ju såklart och den som blev mest ”lidande” nu på morgonkvisten var hunden som inte fick någon morgonpromenad förrän klockan var närmare 10. Tur att han är så anpassningsbar och att vi har stor inhägnad tomt! Det underlättar! Älskade gullvovven som finner sig i det mesta! <3

Nu står minisarna ute i sin vagn och sover, jag tänkte ta en dusch och sedan är det väldigt hög tid att börja med maten innan de andra kommer hem! Dagen hinner knappt börja innan det de kommer hem nu för tiden!  Vi har sökt dispense på förskolan åt Hugo och fått igenom det! Det innebär mer tid för honom där än vad vi annars har rätt till! Men han behöver mer stimulans än vad jag har möjlighet att ge honom här hemma just nu och inte har vi några andra barn på andra sidan gatan direkt som han bara kan springa över och leka med. Nej, länge leve förskolan och vilken tur att vi har en så bra och lyhörd sådan till vår son!

När min store son föddes trodde jag inte att det var möjligt att få plats med mer kärlek i hjärtat! Det fanns inte en chans helt enkelt för då skulle det sprängas. Så jäkla förutsägbar tanke och så blev jag gravid igen. Denna gång var det tvillingar! Hur skulle jag finna plats även för dem i mitt bankande hjärta som redan var fyllt till bristningsgränsen!? Det är märkligt för det gick! Kanske var det så att mitt hjärta expanderade en smula i samma i samma stund som de små ploppade ut. Det måste vara så för jag kan inte förklara det på något annat vis!

Idag var så ”smekmånaden” över! Andreas började åter jobba och Hugo gick till förskolan! Vardagen står för dörren igen efter 2,5 månad tillsammans här hemma. Vilken start vi har haft. Det kunde trots allt inte blivit bättre och nu välkomnar jag vardagen igen! Det är dags för nya utmaningar för det är ju trots allt de som får livet att gå framåt! Jag har lärt mig mycket under den här resan som sommaren har bjudit på. Både om mig själv och om andra! Det har varit nyttigt och det är även sådana insikter som gör att man växer i sig själv och inser vad man behöver och inte behöver i livet! Eller kanske snarare, vad och vilka man behöver för att få livet att gå just framåt! Nu skall jag bara fortsätta att fylla mitt hjärta tills bristningsgränsen är nådd. Om det nu finns någon sådan gräns……. Att min familj är min lycka, det är jag helt säker på iaf. Utan dem är jag ingenting!

Morgonen är på väg att vakna till liv på allvar nu! Solen gör så att alla träden lyser alldeles gyllene utanför mitt fönster. Som vanligt har vi väckt tuppen allt för tidigt! Jag har min stora treåring tätt bredvid mig i soffan. Jag hör hur han suger på sin vällingflaska samtidigt som han gosar med sina öron på det där viset som bara han kan. Ibland lutar han sitt vackra huvud mot min axel. På tvn utspelar sig något tecknat barnprogram och i min famn har jag en liten sovandes Lucas. I sängen hör jag hur lille Felicia ligger och sussar skönt. Nyäten och nöjd. Det är morgonpigga barn jag har fått och hade jag inte vetat allt för väl hur de kom till världen så hade jag nästan ifrågasatt om det verkligen var jag som var mor till alla tre. Men visst är det från mig de har kommit till världen och visst är de det finaste som finns på denna jord! Ibland undrar man hur man kunnat ha sådan tur här i livet!? Det finns de som kämpar ett helt liv utan att få möjligheten att uppfostra sitt eget kött och blod och jag har, 31 år gammal, fått tre fantastiska knoddar! Lyckliga jag och hade jag inte vetat bättre hade jag nästan kunnat tro att jag skulle bli lite religiös på kuppen!  Som de flesta mammor så tycker jag ju att jag har den vackraste familjen……..