Jag hade jobbat till kvällen. Plockade med mig hämtmat hem för vi hade besök av Otto, Marie och Faxes kompis; Gizmo. De hade haft en härlig eftermiddag och vi var alla lite sugna på lite "skräp". De blev kvar en stund till och när de sedan åkte hem så passade jag på att åka till hästarna med vatten och täcka dem för kvällen. Jag åkte asfaltsvägen fram. Tänkte att det var skönt att den var någorlunda ren från is nu! Men när det var dags att svänga av på grusvägen så liknade den mer en isgata så jag fick fara väldigt långsamt. Vägen är skogsdraperad halva vägen och där träden tar slut tar åkermark och villaträdgårdar vid.

Jag är nästan framme vid hästarna nu. Bara meter kvar. Då slänger sig något stort och mörkt över vägen. Mitt framför min bil. Verkligen mitt framför!!! Jag hinner tänka att FASEN! Nu har hästarna rymt från hagen! Jag bromsar in och stannar upp. Allt händer under några få sekunder. Jag andas häftigt. Är precis vettskrämd! Det är då jag ser något röra sig i ögonvrån. Mittemellan två tomter på min vänstra sida står en älgkalv och på min högra sida står en älg ko. Det var kon som hade slängt sig över vägen. Kalven hade inte hunnit med. Shit vad gör jag nu. Skall jag sitta kvar eller törs jag gå ur bilen för att skräma bort dem?! Som tur är ser jag hur kalven först hoppar över häcken in i trädgården brevid mig. Den stannar upp en sekund och funderar ut sitt nästa drag! Kon står kvar på sin sida. Då fläker sig kalven tillbaka över häcken igen och beger sig bort från mig. Kon står fortfarande kvar och jag trampar på gasen igen för att fortsätta. Fortsätta mot hästarna och bort från älgarna!!!!

Vid hagen står de båda mina och hänger över tråden. De har full koll på älgarna. Jag parkerar bilen och tar ett par djupa andetag. Ringer Andreas och spottar ur mig några fraser om vad som hänt. Sedan hoppar jag ut och går bort till hästarna för att ta hand om dem. Det som skall göras där blir gjort och sedan sätter jag mig i bilen igen. Innan jag vrider om nyckeln så kollar jag att bältet och sätet är där det ska och sedan börjar jag sakta rulla upp på vägen. Jag vet att jag bara hinner tänka lite snabbt; "undrar om de har gett sig av eller om de är kvar".  När jag vrider på helljuset så söker sig blicken automatiskt bort mot de platser där jag sett dem förut. Det verkar dock tomt så jag pustar ut lite granna. Småler lite för mig själv över att jag känner mig nervös och lite harig.

Jag fäster blicken några meter längre fram och något ser tillbaka på mig. En stor älgtjur! Mitt på vägen där träden tar vid. Han tittar på mig och jag bromsar in. Vad gör jag nu?! Skall jag vända om och köra runt alltihop eller vågar jag tuta på den. Den kanske försvinner om jag stänger av bilen. Man tänker så dumt ibland. Då ser jag ytterligare en älgtjur komma upp från vänster sida och två till, lite mindre, står lite längre ner på vägens högra sida. Shit, vad gör jag!?!

Som tur är lunkar de sakta av vägen ut mot höger och fortsatte in i skogen! Jag sitter kvar i bilen några sekunder och ser på dem. Ser dem försvinna in i det stora mörka. Sakta börjar jag rulla frammåt igen. Väldigt sakta! Jag ser ingen älg mer och jag lyckas ta mig hela vägen hem igen utan någon mer älgkontakt. När jag kört in bilen i garaget igen och stängt av den så lutar jag huvudet mot huvudstödet ett par sekunder! Blundar och andas några djupa. Försöker trycka ner hjärtat från halsgropen. Liksom laddar för att komma ikapp med verkligheten igen. Nu sitter jag här med en klump i magen som inte riktigt vill lämna min kropp. Den här gången klarade jag mig undan med nöd och näppe. Kalla det änglavakt eller vad du vill men mycket pga det taskiga och förhatliga hala underlaget. Hade det inte varit för isgatan så hade jag kört fortare och då hade jag nog med all sannolikhet haft en älgko i rutan.