Vinden viner återigen runt hus knuten! Det tar verkligen på snön nu och ingen är väl gladare än jag för det. Jag har en kopp med te framför mig. Den doftar härligt och ryker så där härligt för att tala om för mig att den fortfarande är lite för varm för att drickas. Den spar sig själv några minuter till innan den kommer försvinna för gott.

Vi kom in för en stund sedan från vår morgon promenad. Att det blåser stör oss inte märkvärt. Hugo packade jag in så mycket att man knappt kunde se att det fanns en bebis i vagnen! Han somnade så skönt, direkt när vagnen började rulla framåt. Jag klär in vagnen i regnskyddet lite som ett vinskydd. Hade det inte varit för att blåsten rycker tag i det så det fladdrar runt hade han nog inte märkt att det just blåser idag. Vi tar på oss våra reflexvästar även fast det är väldigt ljust redan. Men när det viner runt öronen så är det ju inte säkert att vi hör trafiken lika bra som de förhoppningsvis ser oss nu. På vår tidigare så isiga uppfart börjar man kunna skymta gruset på flera lite större fläckar nu. broddarna ligger i korgen under vagnen. Det har de gjort i ett par veckor. Bara legat där och åkt snålskjuts på våra promenader. Jag har inte behövt använda dem så de ligger där något bortglömda.

Här vaktar jag!

Solen börjar titta fram nu mellan molnen. De turas om där uppe, solen och molnen. De försöker dela lika men än så länge är det klar fördel för molnen. Faxen var inte allt rör sugen på att gå in nu så det första han gjorde var att skutta upp på sin spanar stol i köksfönstret! Där blir han nog kvar en stund skulle jag tro! träden vajar i kapp med vinden och jag måste erkänna att det nästan är lite vackert. Det ligger något mäktigt bakom trädens vajanden. Tänk vad något så osynligt som en vind kan åstadkomma för mäktiga rörelser i något så stabilt som ett träd. Även om man inte kan se det så kan man ändå nästan ta på det! Jag följer naturens skådespel inifrån mina fyra väggar bakom tryggt fönsterglas. Det räcker bra så för nu! om några timmar är det dags för Hugos middagsvila och då tar vi oss nog en tur till, för även om det är lite obehagligt med blåsten så är det ändå uppfriskande på något vis.

Men tills dess får jag värma upp kroppen med mitt te och sedan är det nog bäst att börja fundera på någon sorts middag till oss inför kvällen. Det är babysim idag som kommer att ta en del tid. härlig tid men dock ändå min tid så förberedelserna får ske nu. Ikväll skall jag ju åter träna dessutom så det blir ju lite enklare för Andreas om han bara har Hugo att tänka på då. faxen klarar sig själv ju om jag inte tar med honom och går en sväng i byn med honom före träning. Vi får se. Men tills dess så skall jag njuta med min kopp te och med mina fina här hemma.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ta vara på tiden säger alla. Det går så fort och kommer aldrig mer igen! Jo tack! Det känns om en evighet sedan som jag var så där flodhäst-stor och hade ont för att minisarna knödde neråt allt för tidigt. Nu är de redan ganska stora, ja det är d...

Ja, jag vet att det blir bättre när jag åkt därifrån! Ja, jag vet att det är bara att ringa om jag orolig. Men jag inte orolig för att det inte ska bli bättre när åkt. Faktum att det är fruktansvärt att stå på andra sidan fönstret och försöka skrat...

Efter att ha gått omkring inomhus hela dagen kändes en promenad i solen som ett måste! Jag kopplar upp Faxe samtidigt som jag rullar en klubba runt, runt i munnen! Det är mycket tankar nu! Mycket som behöver redas ut och en grym huvudvärk att bota. D...

Ett år går så fort och nu är du redan fyra! Vad hände med tiden och vem kan lära mig att stoppa den Jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna det just nu! Du har fått stå ut med så mkt under det senaste året och det är inte alltid lätt att vara...

Att luta sig tillbaka mot en välvd klippa och lyssna på små kluckande ljud från havet och syrsor som spelar är helt klart avslappnande. Ändå gnager en längtan i hjärtat efter de som är kvar där hemma. En skön trygghet och glädje vilar dock i att ve...