Klockan ringde kanske aningens lite för tidigt en lördag morgon. Hugo märkte av att jag steg upp och vaknade till. Jag bytte en blöja, lade honom tillrätta och strök honom över ryggen och när det verkade som om han somnade till igen gjorde jag ett nytt försök att smyga ut ur rummet! Termometern visade på 18 minus så det var mycket kläder som behövdes. När täckena plockats på hundarna och kopplen satt runt halsen var det så dags dem och deras, näst intill, eskimåklädda följeslagare att promenera ut för att rasta av dem. Det var helt vindstilla så kylan till trots bet det inte så farligt i kinderna ändå! En dryg halvtimme sedan försökte vi smyga in i huset igen för att inte väcka någon annan men det skulle visa sig vara helt onödigt för hela köket var fyllt med folk. Vi hade sovit hos mina svärföräldrar denna natt och gårdagskvällen tillbringade vi hos underbara vänner. Det var lite för länge sedan vi sågs och vilken middag vi blev bjudna på!!! Fantastiskt gott!

Men nu var det dusch av Faxe som gällde för att snabbt komma iväg. Andreas packade matsäck och matade Hugo medan jag och svärmor gav Faxen en spa behandling! Sedan hoppade vi in i bilen och gav oss iväg. Solen var på väg upp och färgade himlen i röda toner. Det var en vacker morgon för en bilfärd. Vi körde längs med nästan tomma vägar nästan halva vägen innan vi stannade för att rasta av Faxen och äta frukost. Sedan var det raskt iväg igen. Solen hade stigit upp till en behaglig nivå och nu var det istället en klar blå himmel som mötte oss. De snödränkta dikena gnistrade som om miljoner diamanter kastats ut och träffades av solstrålarna.

Resan gick snabbare än vad vi räknat med och ganska mycket för tidigt körde vi upp på kennel Villarosas uppfart. I mina funderingar på att ställa Faxen till våren har jag insett att med den kunskap jag besitter i pälsklippning inte räcker tillräkligt långt och kände att det var dags att vidga mina vyer i ämnet! Men först fick Faxen en snabb rastning igen och vi fick fika! Sedan körde vi igång! Nog för att jag visste att jag inte kunde tillräkligt men nu vet jag också hur mycket det var jag inte hade greppat fullt ut! Det blev några lärorika timmar med teori och praktik på Faxe och gissa om han blev snygg! Vilken snyggisvovve det var som klev ner från trimbordet! Efteråt fick han springa och nosa av sig i en av rastgårdarna och vi fick middag innan det var dags att tacka för oss och för all gästfrihet vi möt under de timmar vi tagit upp, av deras tid en söndag, och fara hemåt igen! Det var mycket lärorikt och mycket att ta in så Andreas och jag ventilerade det vi sett en bra stund i bilen sedan. Vill ju vara säker på att vi kommer ihåg allt vi lärt oss!

Faxen var så redig, hela vägen hem. Han var väldigt trött och från buren bak i bilen hördes inte ett knyst under de tre timmar vi färdades för att komma hem. Nästan hem iaf! Vi skulle ju hämta upp Hugo som varit hos sin farmor och farfar under tiden jag och Andreas varit på vår lilla road trip ner mot de småländska skogarna. Som vi längtade efter honom nu! Jag släppte av husse och hund när vi kommit till staden och de gick på promenad medan jag fortsatte till huset för att hämta upp resten av packningen och så lille Hugo förstås! Ett snabbt hej och hejdå senare satte vi oss i bilen igen för att köra de sista milen hem till oss! Vi hade ju en del att packa upp och både Faxen och Hugo Fick mat innan det var dags för oss att sätta oss till bords och äta något snabbt ihop slängt! Hem ljuva hem. Lite senare under den här dagen är det jag som sätter Faxe på trimbordet för en noggrannare studie av vinklar, muskler och av hur pälsen är klippt. Som sagt, mycket att lära men nu känner jag mig ivrig, spänd och lite förväntansfull. Det skall nog bli bra det här, ge mig bara lite tid!