Vinden viner fortfarande utanför och rycker oroligt i husknutarna! Rätt som det är visslar blåsten till och Hugo tittar upp på mig från gåstolen han är i! Oroligt känns lite som dygnets tema just nu. Det har varit en orolig natt och dagen har börjat lika dant! 

I torsdag var vi på babysims kurs. Hur mysigt som helst och jag hade verkligen sett fram emot detta. Hugo verkar trivas som fisken i vattnet och det är precis det vi vill att han skall göra. Vattenvanan känns väldigt angelägen när sommaren närmar sig och stugan ligger som den gör. Här skall plaskas i sjön för fulla muggar om några månader. Men tills dess är det den lilla bassängen i den lilla byn som gäller. Vi var en riktigt stor grupp enligt min mening och alla verkade tycka att det skulle bli lika spännande. Instruktören hälsade oss välkomna och berättade att målet med utbildningen var att vi skulle kunna välta i våra barn från kanten och sedan kunna fånga upp dem under vatten igen. Hua! Hur skall jag någonsin kunna göra något sådant. Tanken för mig är att komma hem lite mer säker i slutet av kursen på att jag vet hur jag skall hantera honom i vattnet och att han skulle lära sig tycka om det. Det kändes som värdefull kunskap för mig. Det började bra och Hugo sög tag i en badleksak som han aldrig ville släppa taget om. En liten kallsup här och där drabbade jag honom med men det verkade inte bekomma honom alls. Tur där!! :-)

Men vi åkte inte bara därifrån med mer kunskap utan även med en bikini mindre och en förkylning. Virrepannan therése hade lyckats förlägga sin baddräkt och Hugo vaknade upp igår efter middags sömnen med en väldigt snuvig näsa. Baddräkten är fortfarande borta. Måste ta tag i saken och ringa badet och se om den ligger kvar där. Och Hugos näsa är sannerligen fortfarande snuvig. Det blev inte mycket sömn i natt. Nästan inget alls faktiskt. Hugo somnade skönt och sov två timmar med en nästan ren näsa efter några droppar Nezeril men vaknade sedan och var mer täppt än någonsin! Vi satt upp med honom i knät några timmar under natten innan vi kunde ge honom mer mirakel droppar för näsan. När han väl somnade igen så fick han göra det i sin bilstol så att han satt upp. Det underlättade lite för näsan och så sov han ett par timmar medan vi låg och lyssnade hur det gick med hans näsa och andning. Den var tung, som ett tröskvärk sade min sambo och han har rätt där! Hur skulle jag kunna slappna av och sova när min son kämpar så?!?! Någon timme senare vaknade han till och skrek. Vet inte om han tyckte att det var jobbigt att sitta som han gjorde för när jag lyfte upp honom på axeln så somnade han direkt igen. Jag chansade och lade ner honom i sin säng. Den lutade ju rätt bra av alla böcker vi lagt under benen i huvudändan men det gick bra. Han somnade till och sov en liten stund, rullade över på rygg, vaknade när det blev mer täppt igen pga detta och skrek. Jag rullade tillbaka honom på sida igen. klappade honom på kinden och strök hans rygg och han somnade till igen. Vaknade av att han rullat över på rygg......... Ja så höll vi på några gånger innan han faktiskt lyckades somna djupt igen och sov riktigt bra några timmar. Han vaknade inte ens av att jag lyfte upp hans lilla kropp igen så huvudet låg på kudden. Han hade ju av lutningen på sängen kanat ner till fotändan. Han sov vidare och vaknade vid sju igen. TÄPPT!!

Krångligt att äta, krångligt att dricka och krångligt att sova. Tillslut somnade på förmiddagen sittandes i mitt knä och jag gjorde en chansning och satte ner honom i babysittern. Han sov vidare. SKÖNT! I en halvtimme iaf! Alltid något. man får liksom vara glad och nöjd för det lilla. Det kommer att bli en spännande helg. Jag känner det i hela min trötta kropp! Men vad gör man inte för sitt barn! Jo, ALLT och han är som vanligt så tapper!!!