Jag hade en inre konflikt igår kväll. Ångest och framförallt beslutsångest! :-) Det var ju trots allt final i lets dance på den ena kanalen och så ska det låta på en annan! Shit, vilket skulle jag välja. Andreas spanade hockey så jag hoppade in vid tvn i sovrummet! Det i sig är ju lite livsfarligt för min del för då får jag ju även kämpa mot herr J. Blund också (som vanligt nu för tiden)!  Så det blev ett evigt sappande. Det är nog ett av de få tillfällen som jag var glad över att det visades en väldans massa reklam i det ena programmet. Det gav ju ett uppenbart tillfälle att slå över. Jag orkade se alla danser, nästan, men när det sista showdans numret skulle dra igång så hade Herr Blund precis tryckt ner mina ögonlock så jag missade det! Men vad gör det! jag får väl kolla in reprisen. Om rätt par vann?!?! Ja, jag tycker nog det ändå! Även om bägge paren var helt fantastiska. Jag måste erkänna att jag nog innerst inne önskar lite att jag kunde dansa som dem. Jag har alltid älskat att just dansa och tänka att få glida fram längs dansgolvet på det där sättet. Då menar jag verkligen inte i Willystyle direkt! :-)

Jag är ju verkligen ingen veterinär heller men jag tror att jag vågar friskförklara Faxe den lille tuffingen nu! Igår var han så lugn att han inte fick någon smärtstillande tablett. Vi tänkte att det lär höras om han tycker att han har ont. Men han gnydde inte en gång! :-) Dessutom så hade han igår bestämt sig för att han var mer hungrig igår efter att han och husse hade varit  ute en sista gång för kvällen. Då åt han torrfoder för glatta livet! Jag som hade ställt mig in på att han skulle vara kinkig med maten i minst ett par veckor och då framför allt med torrfoder som river honom i halsen. Men det gick hur bra som helst. Och jag som hade köpt hem fyra konserv burkar med sådan där vidrig hundmat från affären bara för att fjäska med honom. :-) Det hade jag tydligen inte behövt göra!