Tänk vad lätt det är att vara klaga ibland! Vi människor vi kan allt. Fast att det kanske inte är så mycket som är fel igentligen! Inte tokkrångligt iaf! Brukar man inte säga att så länge man har tak över huvudet och mat på bordet så har man det som behövs. Men tänk vad vi letar andra problem därimellan. Visst finns det mkt som inte står riktigt rätt till också så klart! Det finns mycket orättvisa i värden. Men tänk ändå! Behöver vi verkligen allt vi strävar efter?! Vi har, bitvis, precis lamslagits av snön som föll. Man klagar för att det är kallt och för att det snöar lite för mkt eller för att vi måste ut och skotta snö morgon och kväll! vilken vinter vi har haft den här gången! Men,,,,,, vi har fortfarande mat på bordet och tak över huvudet! (Så länge inte det rasar in för all tung snö förstås) Så varför är det igentligen synd om oss???

Några som det är synd om är djuren i skogen. De som inte längre kommer ner genom snön för att hitta mat eftersom att skaren ligger så tjock att de lätt springer ovanpå nu! I trädgården syns nu djurstigar fram och runt träden. tror att de äter gamla löv och nya skott som kommit fram de i de senaste dagarns varma dagar! De letar efter allt de kan komma åt. På en del ställen matas djuren. Andreas har haft två matplatser igång under ett tag nu och framförallt på det ena tar det slut bara dagar efter att det har fyllts på med nytt! Granngården odlar potatis och där lastar de ut foderpotatis flera gånger i veckan. Då vallfärdar rådjuren dit för att äta. Sedan ligger de på åholmarna och solar sig innan det är dags för nästa mål mat! Det är rätt fantastiskt att se, rakt ut genom köksfönstret, på hela flocken. Matplatsen har räddat många djur den här vintern.