Ja, så var det dags igen! 1,5 år sedan senast. Då var jag gravid och inte så sugen på att ta röntgenplåtar så de kallade mig lite snabbare den här gången! Det är ju faktiskt inte så ofta man åker men det gör det ändå inte roligare direkt! Jag har absolut ingen tandläkarskräck men hela "upplevelsen" känns rätt konstig!

Man blir uppropad av ngn artig tandläkare! I det här fallet en mycket trevlig man som gör sitt bästa för att lyckas kallprata sig igenom dötiden! Jag tänker att stackars man. Hur många gånger per dag måste han inte göra precis just det här att hitta på bra samtalsämnen som liksom passar! Undrar om man har een liten reportoar liggandes i bakhuvudet som man tar fram så fort man kommer till jobbet och skall skaka hand med ett gäng okända människor!

Så hoppar jag upp i stolen och känner hur det svider till lite i ögonen av lampan och det kommer en liten tår i ena vrån. herr tandläkare frågar så snällt om jag behöver ett papper och jag hävdar att det verkligen inte är nödvändigt! :-) Sedan är det bara att gapa stor och bita ihop om den där biten som skall bli min röntgenplåt. "-Så där säger han! Sitt stilla nu" och jag känner hur det skaver till i kinden av de vassa kanterna. Men jodå! Jag är duktig och sitter stilla. Samma procedur en gång till! Skönt när det är över och jag gapar och stänger munnen om vart annat i ett försök att tillbaka till mitt vanliga bett igen! Jag får se mina tänder på datorn när plåtarna är redo och det är ju en syn för sig! Men jodå, inga hål! GÖTT!!!

Sedan är det dags att luta sig bakåt medan Herr trevlig lutar sitt munskyddprydda ansikte över mitt! Jag börjar genast önska att jag hade borstat tänderna ytterligare lite till innan jag åkte dit. Hoppas andrdräkten inte är ngt störande och tänk om jag hade skrapat tungan lite till ändå! Jaja, Jag gapar stort och han herr trevlig petar och och skrapar mest överallt och jag vet inte riktigt vart jag skall fästa blicken så jag beslutar mig för att blunda ist! Kändes lite tryggare så på ngt sätt och så har jag ju ändå den där starka lampan mitt i ögonen ändå! Jag vill ju inte att herr tandläkare skall behöva fråga mig om jag vill ha en bit papper igen! :-) Nej, jag bespara honom detta, sluter ögonen och känner hur det petas runt förfullt. Undrar om alla känslor blev tydligare nu när synen blev bortkopplad!? Jag hänner att saliven vill rinna till i min mun och inte sjutton vet jag vart jag skall göra av tungan heller så att den inte är ivägen men herr trevlig klagar inte direkt så jag antar att det är okej så här. Han suger lite runt om tänderna och kör dit en flourspruta. Det är då jag inser även om jag trodde att jag gapade stort så kunde jag uppenbarligen bättre för när jag känner den kalla sprutan mot mina tänder på överraden så blir jag genast mycket bättre på att öppna upp så han kan komma åt där nere!

Turen är på min sida även idag och jag får godkännt. Lite irriterat runt en tand men annars ser det bra ut! Sicken tur för mig! Med rekomenadtioner på att Fluxa lite mer och kanske gå på med tandtråd lite oftare ändå hissar han upp mig igen och jag kännermig lite lättad! För även om jag inte tyckte att jag kände av ngt konstigt i munnen utan tyckte att det verkade rätt bra så kunde jag ändå inte låta bli att bli lite orolig över att han skulle hitta ngt ändå! 

Jag frågar om tandförsäkring! Jag har ju ännu inte ngn sådan och jodå, visst går det att lösa! Herr "trevlig tandläkare" lockar med fyndpriser eftersom jag ligger på den bästa nivån och har ganska fina tänder. Det tyckte han att jag var värd! Om jag slog till? Jodå! Klart jag gjorde. Vem kan stå emot ett bra erbjudande?!

Med en lättnadens suck kliver vi ut mot receptionen igen! Jag betalar "glatt" de dryga 600 kronorna de ber mig om. Beställer den där försäkringen mot faktura, vinkar glatt och herr och fru trevlig bakom disken säger glatt hej då! Jag trippar ner för trapporna ut mot bilen och känner mig rätt nöjd ändå! Trevligt bemötande gör mig glad och den smammantagna känslan av att ha varit hos tandläkaren var inte så illa ändå! Det känndes ju inte ens så farligt att betala ju! Sedan att jag fick godkännt och inte hade några hål gör inte saken sämre! under mina levnadsår hitintills har jag sluppit. Nu gäller det bara att hänga i! Hoppas kan man ju alltid iaf! ;-)