Jag skulle vilja påstå att det inte finns så himla många saker som gör mig upprörd (för utom de vanliga sakerna som orättvisa  i värden och sjukdom etc.) och inte är jag speciellt långsint heller. Har alltid haft inställningen att det inte är värt att reta sig på saker som man ändå inte kan göra något åt. Inte skulle jag må bättre av att gå runt och vara smått irriterad jämnt! Nej det är bättre att glömma och-eller förlåta så fort dom möjligt.

Men det finns en sak som går mig riktigt på nerverna och verkligen hetsar mitt humör till det yttersta. På morgonen gick jag och Faxe som vanligt ut på en morgonpromenad. Inget konstigt med det. Han nosar längs med vägen och dikeskanterna. Fortfarande helt normalt.  Men så blir han lycklig. Där i kanten ligger det något som luktar gott. Faxe har hittat ett sådant där tråg som man får med sig mat i från grillen. Bestick, servetter och mat rester ligger utsmetat på vägen.  Faxe vill ju så klart dit och se om det finns något han kan tycka om där.

Jag känner hur teperaturen stiger i kroppen. Om man nu skall ta med sig mat i bilen hem eller på resan någonstanns, för att man inte hinner laga eget eller hinner stanna på grillen för att äta, så kan jag tycka att det inte kan vara så himla svårt att plocka med sig skräpet hem igen eller åtminstonde vänta till lämplig rastplats med soptunna för att dumpa av det. Inte skall man dumpa ut det genom rutan bara för att bli av med det. Dessutom hittar vi en pet flaska lite längre bort. Dumpad genom rutan den också! Klart personen i fråga inte villa ha flaskan mer när den var tom. Men ut genom rutan????!? Är det verkligen rätt ställe att dumpa den på. Vad är det som gör att det inte är värt att samla på sig sina flaskor och bära tillbaka dem för återvinning? Visst pantpengarna blir man inte rik på men tänker de då inte lite för kort? MILJÖN då?!

Det är verkligen inte ovanligt att hitta skräp längs med dikena. Det är plastpåsar, ölburkar. snabbmatskedjeskräp, äpple skruttar, godispapper och till och med glasflaskor. Äppelskruttar och bananskal kan jag leva med. Men glas??? Hur tänkte man där undrar jag. Vart finns respekten för djuren, naturen och de närboende. Granndamen har berättat hur hon en gång kom på ett par med att dumpa en hel hästtransport full med saker i naturen. Hon är tuff hon som själv vågade komfrontera dem! Pappa har gjort helt fantastiska fynd i sin skog emellanåt. Bland annat en sjukt gammal tv apparat som det tydligare var lättare att åka långt ut i skogen för att dumpa ist för närmaste återvinningscentral.  VART ÄR RESPEKTEN FÖR MILJÖN?!?

Jag kan bara hoppas att de som dumpar är själva när de gör det. För om de har barn eller ungdommar med sig i bilen som lär sig att detta är helt okej! "Gör mamma, pappa eller storebror detta så måste det ju vara okej!? Eller? Kan undra om det är samma människor som har den här inställningen till "dumpning" som också tycker att hotet mot vårt klimat är överdimensionerat?!