Jag vaknade upp igår morses och var toksugen på att baka! Det var så sjukt länge sedan sist så jag gick ner till gården för att hämta ägg. Men efter att ha blivit kvar där hela förmiddagen så blev det brottom hem till hästarna och fixa där. Sedan ringde Andreas att vi skulle åka in till byn och hälsa på lille Theo med familj så efter lite snö skottning och matlagning så fanns det helt enkelt ingen tid över. Så jag fick skrida till verket idag ist. Tänkte göra vanlig hederlig sockerkaka för det är så himla gott när den fortfarande är ljummen. Jag gjorde dubbel smet men i den ena formen blandade jag i björnbär också! Jag måste säga att söt sockerkaksdeg och syrliga björnbär blir sjukt gott tillsammans! Mycket nöjd över resultatet! Synd bara att jag måste åka och jobba nu så jag inte hinner smaka något vidare. Det får väl bli nattamaten när jag kommer hem sent ikväll!

Om ni inte redan har förståt det så är mina djur en stor del av mitt liv. De ger till stor del vilkorslös kärlek och vänskap. De är roliga, underbara och tillgivna. Dessutom kräver de min/vår omvårdnad och vårt ledarskap. Något som skänker mycket glädje är när man ser att de mår bra, har roligt och trivs med tillvaron!

Faxe var några dagar i Falköping hos Cola och svärföräldrarna i början på veckan och närde kom hem med honom hit så var det fullt med lek och bus. Det är så otroligt härligt att se hundarnas lycka tillsammans. De ger oss en massa skratt och både Cola och Faxe skulle vara i närheten av Andreas! De hade ju inte sett honom på några dagar. Tänk at man kan busa på detta sätt utan att igentligen flytta sig från den fläck där de bafann sig!
        
Igår kväll var vi och hälsade på ett par vänner i byn. De har skaffat en LITEN Cotton valp som nu är 14 veckor gammal.  Det var första gången som de träffades och den lille Theo var först avvaktande innan leklusten och nyfikenheten tog över. Han kom dock på att han kunde smita under stolarna för att komma från den store, gigantiske Faxe när de jagade varandra. På detta sätt kunde han skaffa sig ett litet försprång när Faxe skulle försöka krångla sig igenom för att följa efter. De såg för härliga ut och det var verkligen inte lätt att fånga dem på bild. Efteråt var Faxe ganska trött. Jag tror att det tar på krafterna att busa försiktigt. För han ansträngde sig verkligen för att inte gör den lille illa och det var skönt att se att han tog sitt ansvar där. :-)