Jag vet en tjej som står mig väldigt nära! Hon tog studenten i våras med härliga, fantastiska planer för sitt liv.  Lite lagom skoltrött och tyckte att det skulle vara skönt med lite jobb nu. Kanske öppna ett eget café med 50- tals tema. Detta stod högst på önskelistan. Men det är inte så lätt att starta eget så ung. Även om hon hade viss erfarenhet från tidigare praktikplatser på skolan plus gymnasie utbildning på hotell och restaurang! Dessutom har hon under några år varit timanställd på ett ställe som hon trivs väldigt bra på. Klart att det känndes tryggare att satsa på så mycket timmar som möjligt där nu ist.

Inget konstigt så långt. Hon hade tur. Ja, inte bara tur så klart. Hon ställde upp och gjorde sitt bästa, så fort de ringde efter henne, så tiderna blev allt fler och dagarna ibland ganska långa! Men hon ångar på iallafall. I vetskapen om att det är så här man får börja innan ledning ser att hon både vill och kan. Nu kommer kruxet. Som timanställd utan A-kassa sblir plånboken inte så fet. Så det var bara att börja betala in till A-kassan och gå till arbetsförmedlingen för att få någon ersättning. Som sagt så jobbar hon rätt mycket just nu ch tiderna rullar på. Klart att det inte är riktigt lika bra som ett fast jobb och det är kanske inte alltid så roligt att bara släppa allt så fort de ringer och vill att hon skall börja nu. Jag vet, jag har själv vart där en gång. Dessutom kan hon ju glömma att planera in något som inte är akut. Ifall de ringer. Men hon tar det, bara hon får jobba. För det är ju det hon vill!

Nu är det så att när hon sist var på möte med arbetsförmedlingen så har de kommit på den briljanta ideen att hon måste ta en praktik plats i tre månader för att få ut ersättning. Visst det kanske inte låter så konstigt. Men tar hon en praktik plats någon annan stans så kommer hon ju att gå miste om en massa tider där hon går på timme. Om hon tackar nej i tre månader så kommer ju inte det att fungera för företaget och de måste skaffa annan personal på just timme. På sikt innebär en praktikplas tt hon kommer att mista det jobb hon redan nu har. Alltså, ta praktikplatsen och bli av med jobbet hon redan har. Eller chansa på att hoppa av arbetsförmedlingen och hoppas att hon får mer tid på sitt nuvarande arbete. Vem vet om en praktik innebär jobb efter de tre månaderna och vem vet hur mycket tider hon kommer att få där hon redan jobbar!?! Troligast är nog att hon kommer klara sig bra på de tider hon får om hon hoppar av arbetsförmedlingn. Men man undrar ju lite hur de ressonerar där på sina kontor. Borde det inte vara bättre att jobba oregelbundet och inte behöva så mycket ersättning än att inte jobba alls och gå på praktik och behöva mer ersättning. Jag skall erkänna att jag inte är helt insatt i byråkratin men visst låter det knasigt?!?!