Besök gärna www.villarosa.se och läs om Faxes lilla äventyr!
  

När vi kommit hem från promenaden var det en genomblöt Faxe jag släpte in i huset. Nu räckte det inte med en handuk att torka honom med utan jag fick hämta en badhanduk! Torka, torka, torka. Sedan var det en uppspelt, busig hund jag lät springa in. Själv gick jag och hängde upp mina regnkläder i tvätt stugan och kom in i köket. Gjorde mig en macka och hörde ett litet oljud från kontoret. Jag kikade in och det här var vad jag såg!
  
Faxe hade skuttat in där och stoppt ner huvudet i papperskorgen som står på golvet och vält ut den.
När jag kom in där slängde han sig på nytt ner i den och liksom letade.
  
Jag förstod först inte efter vad men korgen slog på nytt i backen och Faxe lade sig ner på frambenen och skallade på den när den kom rullande emot honom.
  
Sedan högg han tag i en gammal toffla som han har haft och lekt med förut men som jag har tröttnat på att ha liggandes och drällandes och kastat i ovan nämnda korg.
  
När han väl hade bestämt sig för att det var den som var hans mål lade han sig lugnt ner och tuggade på den men ledsnade ganska fort och somnade ist!
  
Undra om man kan dressera en hund till att städa upp efter sig också?!
  

Jag har precis lagt på telefonen efter ett samtal med lilla mormor.  De hade precis haft möte och de blev bestämt att hon skall få komma till Rondellen redan i morgon! SKÖNT!!!!! Vi var rädda för att hon skulle bli skickad hem till sin lägenhet. Ja, jag vet att borta är bra och hemma bäst. Men i det här fallet är bora VÄLDIGT BRA!!!! Mormor som är van att klara sig själv och har så gjort ända hit. Hon skulle nog bli väldigt frustrerad och ensam när hon inte kommer att kunna ta sig ut ur lägenheten själv. Inte kunna ta hand om sig själv men ändå bli lämnad där, just själv. Detta kommer att bli bra för nu kan vi komma och hälsa på henne mkt lättare också! Toppen, toppen, toppen!!!!!!!

Det finns lite för många frestelser här hemma. Är det någon som har en liten gnutta karaktär över så kunde jag nog behöva lite! Jag har precis kommit hem från trännigen och skall gör mig mat. Slänger några kokta potatisar i stekpannan och öppnar kylen för att se om det även finns några biffar kvar sedan igår.

Där står den! Stor och gul och kall! Vill ha, måste ha. Jag är ju så törstig! Visst kunde jag ju vara värd ett glas Fanta nu när jag har druckit så mycket vatten under mitt (med mina mått mätt) ganska tuffa träningspass! Brevid den står en mjölkpaket och jag tar mitt förnuft till fånga! Mjölk , så får det bli! Häller upp ett glas och stänger fort igen dörren för frestelsen! Jag sätter in en tallrik med kokta morötter och brunsås i mickron innan jag går till frysen för att leta fram de där biffarna jag var sugen på. Jag öppnar dörren till frysen och faller pladask, nästan handlöst för nästa frestelse. Jag sträcker ner min hand och plockar upp en kall, kylande och god glassstrut! Men i samma stund drabbas jag på nytt av dåligt samvete!

Bra tänker jag! Det är rätt åt mig att jag blir skamsen. Vad skall jag med den till. Jag har ju faktiskt tränat och bränt lite kalorier! Inte skall jag fylla på med nya onödiga sådana! Jag kastar ner glassen igen, stänger  box dörren och skyndar mig ut i köket. Fiskar upp en Avocado ur sin påse på bänken där de ligger på mogning! Den är alldeles perfekt mjuk. Det får bli en sådan till efterätt ist! Den är mycket nyttigare, bättre och alldeles fantastisk för kroppen. Raka motsatsen till den där härliga, kalla, goda och lätt frestande glassen. För att inte tala om hur läckert det hade varit med ett glas Fanta just nu. Det blev ju inget svårt val till slut!!! Eller?!?

Jag vaknade någon gång inatt av att det smattrade på rutan. Typiskt. Regn natten till lördag. Till ledig Lördag! När morron kom och Faxen och jag började vakna till så höll det iallafall upp. Som vanligt när det gäller mig så fick jag brottom. Tog med mig lillen ut och hoppade upp på cykeln för att ta en sväng. När vi hade kommit en bit så insåg jag att Faxen inte skulle vara så vacker i pälsen när vi kom hem igen och mkt riktigt så hade han blivit precis kolsvart nästan hela vägen upp till ryggen. Shit också, vad skall vi göra nu. Vi hade ju egentligen lite brottom och jag ville inte ställa honom i duschen. Vi ställde cykeln vid grinden och gick ut i skogen.

En bit in släpte jag honom med förhoppningen att han skulle springa av sig den värsta smutsen där. Tänkte att lite mossa, grenar och gräs skulle dra av det värsta. Jag busade igång honom och han raceade runt, runt, runt, runt, runt..... Över, under och igenom grenarna på marken vid kalhygget. Upp och ner för det lilla "stupet" vid bäcken och tyvärr också genom bäcken. Det hade jag inte riktigt tänkt mig. Tror inte att det hjälpte till att få honom riktigt ren trots allt. Men, men. Faxe hade roligt och bara flög fram. Det var nog ändå det viktigaste. Tiden gick lite för fort och hade vi brottom förut så var det inte mer tid kvar nu direkt. Men uppdraget blev slutfört. Faxe hade tappat den värsta svärtan och man hade börjat skymta hans fina ljusa päls igen. In och blåsa honom torr med hårtorken och sedan karda, kamma, kamma. En liten stund senare, som ny igen!

Nu slängde vi oss i bilen för att åka till Andres jobb och hälsa på. Trots allt så lyckades vi komma fram bara tjugo minuter senare än vad vi bestämt. Det var riktigt intressant att gå en rundvandring och se vad han sysslar med på dagarna. Han brukar ju komma hem och berätta vad de har gjort och nu kommer jag ju att förstå mycket bättre. Det verkar vara en bra sammanhållnig arbetskamraterna imellan och det var stora, luftiga och ljusa lokaler. Riktigt förvånande att se faktiskt. Inte direkt vad jag hade förväntat mig! 

Lite nytt om Faxen, vår lilla skatt, det vackraste vi har, hittar du på www.villarosa.se .....
 
  

En sådan lättnad. Det var så skönt att se hur bra hon faktiskt mådde efter omständigheterna. Både jag och mamma var nog lite smått nervösa när vi satte oss i bilen och körde mot stan för att hälsa på mormor. Lilleman och Sara hade varit och hälsat på en snabbis på dan när de ändå hade ärende till stan. De hade talat om för oss att det var rätt lugnt men det ar ändå skönt att se med egna ögon. När vi kom dot var hon i full färd med att kvällsmaten. Även om hon inte var så hungrig så kämpade hon på. Redan på morgonen hade de sagt till henne att hon skulle upp och röra på sig så hon hade gått ett par steg men sedan hade hon blivit lite illamående så hon hade fått lägga sig igen. De skulle göra ett nytt försök lite senare på kvällen. Opperationen då? Jo, hon hade klarat av den väldigt bra. Inte förlorat något vidare med blod och har nu en ny fin kula i sin höft! Läkare och sköterskor var imponerade över att en 93 årig gammal dam kunde vara vid så god vigör. De häpnade när vi berättade att sommaren för ett och ett ¨halvt år sedan cyklade hon ett par mil tur och retur för att hälsa på en vännina. Men nu är balansen lite sämre så nu får cykeln stå. -"Ja, fast det är klart", sade mormor, " Nu går jag bara ut och går en halvtimma om dagen. Det sägs ju att det skall räcka". Det är min stålmormor det!  Nu kommer prövningen att se till så att hon håller modet uppe också. Hon som annars alltid har varit van att klara sig helt själv måste nu förlita sig på andra. Det kommer att bli en tålamodskrävande.

Igår när jag kom hem så firade vi mitt nya gladare humör med en försmak av julen. Jag hade fått tipset av en arbetskamrat att Dufvenkrooks glögg med smak av choklad och chili skulle vara en fullträff. Så den plockade vi fram och värmde på en mugg var! Den var faktiskt riktigt god och smakade precis som man kan tro; Sött, lite starkt och lite glögg. Det får nog bli till att köpa hem ett par flaskor medans hyllorna i affären fortfarande är fulla!
  

Faxen och jag tog en härligt lång promenad och innan vi kom hem hade de hunnit gå lite drygt 1,5 timma. Fick ett samtal av svärmor på vägen vilket gjorde promenaden ännu roligare! Vi gick skogsvägen där jag brukar släppa Faxen lös. Han brukar ta tillfället i akt att rusa av sig ordentligt! Får han tillfälle att göra en lov rakt ut i skogen för att springa på mossan och flyga över grenar så tar han den. Sedan kommer han tillbaka för att se så att han vet var jag är och sedan bär det av igen. Det värmer ett mattehjärta att se vad han njuter. När vi kom tillbaka plokade vi in solcells lyktorna som har suttit längs uppfarten. Det känns lite tråkigt för, för varje sommrig sak man plockar in så kommer vi ett steg närmare vintern. Fortsätter det att hålla upp så tror jag att jag skall ta fram gräsklipparen en sista gång till helgen innan det är dags att ställa av den för vintern.

Jag var innen i byn för att besiktiga den grå pärlan. Passade på att handla lite (eftersom att jag verkligen ALDRIG gör det annars, VARJE dag) Mamma och jag skall åka till stan ikväll och hälsa på mormor som ligger inlagd på sjukhuset där. Hon hade ramlat och slagit sig illa natten till igår och blev oppererad i natt. Nu har jag laddat upp med minibananer. Sådana där små, söta, goda bananer som nog är lagom stora för henne att tugga på nu. En påse med clemntiner för det tycker hon mycket om. En ask med Noblesse och lite festisar att dricka ur. Hoppas att hon orkar och kan äta och dricka nu bara!
  

När jag stod i kassan hörde jag att den nya lite spännande butiken, Hemcompaniet hade öppnat idag. Butiken med allt för hemmet står det i fönstret. Jösses om det var sant. Hela butiken var smällfull med saker högt, lågt och överallt. Allt från ramar, tavlor, grytor, haddukar, gardiner lycktor och glas till olika jul inspirerade saker och leksaker. Jag hade väntat mig att det skulle vara mkt "skit". Men det var det verkligen inte och jag kom hem lite för många 100 lappar fattigare! Jätte roligt.

Faxen fick ett bad på förmiddagen och doftar nu ljuvligt. Ska se om jag behöver sätta saxen lite i honom och så skall vi ta en liten promenad. Jag köpte några ramar som jag satte in några kort som jag hade förstorat på Faxen i. De gjorde sig bra på tavellisten i köket. Jag försökte ta kort på det för att visa hur det blev. Men det blev visst inte så bra kvalitet på kortet men man kanske kan se lite granna iaf. Ja, inte hinner jag ta nya nu ändå. Så håll till godo!
  
  
En taskig version av en närbild!