Det ringde från jobbet klockan nio på morgonen idag. Så här löd en del av det samtalet på ett ungefär!
M- "Hej, jag väckte dej inte hoppas jag?"
Jag-"Nej då jag är ute och går med hunden!"
M-"Vad bra. Jag ringde hem först och det var ingen som svarade så då fick jag dåligt samvete för jag tänkte att du kanske sov. Jag vet ju inte riktigt när ni ungdommar går upp (Skratt)".......

VA! UNGDOMMAR! Kallade han mig just för ungdom! Jag vet inte riktigt om jag skall ta det om en komplimang eller raka motsatsen! Jag som närmar mig trettioårs krisen med stormsteg! Snart börjar grå hår växa ut och jag blir rynkig i pannan! Skulle jag vara en ungdom! Saken är den att mannen som ringde kanske är fem-sex år äldre än mig. Hade det varit en äldre man som ringde kanske jag hade kunnat förstå! Tror jag väljer att ta det som något positivt ändå!