Vår morgonpromenad sett från en mobilkamera!

Jag satsar på kvalitet och inte på kvantitet idag. Eller ja, alltså, det blir lika många promenader som vanligt, morron, middag och kväll. Men jag orkade helt enkelt inte bry mig om att det skall gå så fort som möjligt den här gången. Det blåste ju knappt inget och vi tog en lite längre runda än vanligt. Bara njöt av frisk luft! Gick förbi gården med islandshästarna och fortsatte förbi stuteriet. Luktade lite, spanade lite på håll och saknade lite! Nej, kanske inte så mycket egentligen......... Jag skulle ALDRIG hinna med att ha egen häst igen. Inte nu iallafall. Det är fullt upp på dagarna och tiden bara går ändå. Hur skulle jag hinna!?!? Däremot så måste jag erkänna att jag saknar ridturerna i skogen. Det var avslappning med kvalitet. Bara jag, hästen, skogen och så Faxen ibland då! Men, men kanske i en annan del av mitt liv. Ett senare kappitel! Vem vet!?! Tills dess får ja nöja mig med att lukta och spana lite på håll och mysa med min familj på fyra istället! Det om något är väl kvalitet!?!?! Livskvalitet!!!

Vinden viner fortfarande utanför och rycker oroligt i husknutarna! Rätt som det är visslar blåsten till och Hugo tittar upp på mig från gåstolen han är i! Oroligt känns lite som dygnets tema just nu. Det har varit en orolig natt och dagen har börjat lika dant! 

I torsdag var vi på babysims kurs. Hur mysigt som helst och jag hade verkligen sett fram emot detta. Hugo verkar trivas som fisken i vattnet och det är precis det vi vill att han skall göra. Vattenvanan känns väldigt angelägen när sommaren närmar sig och stugan ligger som den gör. Här skall plaskas i sjön för fulla muggar om några månader. Men tills dess är det den lilla bassängen i den lilla byn som gäller. Vi var en riktigt stor grupp enligt min mening och alla verkade tycka att det skulle bli lika spännande. Instruktören hälsade oss välkomna och berättade att målet med utbildningen var att vi skulle kunna välta i våra barn från kanten och sedan kunna fånga upp dem under vatten igen. Hua! Hur skall jag någonsin kunna göra något sådant. Tanken för mig är att komma hem lite mer säker i slutet av kursen på att jag vet hur jag skall hantera honom i vattnet och att han skulle lära sig tycka om det. Det kändes som värdefull kunskap för mig. Det började bra och Hugo sög tag i en badleksak som han aldrig ville släppa taget om. En liten kallsup här och där drabbade jag honom med men det verkade inte bekomma honom alls. Tur där!! :-)

Men vi åkte inte bara därifrån med mer kunskap utan även med en bikini mindre och en förkylning. Virrepannan therése hade lyckats förlägga sin baddräkt och Hugo vaknade upp igår efter middags sömnen med en väldigt snuvig näsa. Baddräkten är fortfarande borta. Måste ta tag i saken och ringa badet och se om den ligger kvar där. Och Hugos näsa är sannerligen fortfarande snuvig. Det blev inte mycket sömn i natt. Nästan inget alls faktiskt. Hugo somnade skönt och sov två timmar med en nästan ren näsa efter några droppar Nezeril men vaknade sedan och var mer täppt än någonsin! Vi satt upp med honom i knät några timmar under natten innan vi kunde ge honom mer mirakel droppar för näsan. När han väl somnade igen så fick han göra det i sin bilstol så att han satt upp. Det underlättade lite för näsan och så sov han ett par timmar medan vi låg och lyssnade hur det gick med hans näsa och andning. Den var tung, som ett tröskvärk sade min sambo och han har rätt där! Hur skulle jag kunna slappna av och sova när min son kämpar så?!?! Någon timme senare vaknade han till och skrek. Vet inte om han tyckte att det var jobbigt att sitta som han gjorde för när jag lyfte upp honom på axeln så somnade han direkt igen. Jag chansade och lade ner honom i sin säng. Den lutade ju rätt bra av alla böcker vi lagt under benen i huvudändan men det gick bra. Han somnade till och sov en liten stund, rullade över på rygg, vaknade när det blev mer täppt igen pga detta och skrek. Jag rullade tillbaka honom på sida igen. klappade honom på kinden och strök hans rygg och han somnade till igen. Vaknade av att han rullat över på rygg......... Ja så höll vi på några gånger innan han faktiskt lyckades somna djupt igen och sov riktigt bra några timmar. Han vaknade inte ens av att jag lyfte upp hans lilla kropp igen så huvudet låg på kudden. Han hade ju av lutningen på sängen kanat ner till fotändan. Han sov vidare och vaknade vid sju igen. TÄPPT!!

Krångligt att äta, krångligt att dricka och krångligt att sova. Tillslut somnade på förmiddagen sittandes i mitt knä och jag gjorde en chansning och satte ner honom i babysittern. Han sov vidare. SKÖNT! I en halvtimme iaf! Alltid något. man får liksom vara glad och nöjd för det lilla. Det kommer att bli en spännande helg. Jag känner det i hela min trötta kropp! Men vad gör man inte för sitt barn! Jo, ALLT och han är som vanligt så tapper!!!

Inatt snöade det för fullt. Det snöade från vänster till höger. I alla fall såg det så ut när vinden låg på så starkt som den gjorde samtidigt! Det hann lägga sig ett tunt lager av snö på marken. Bara tillräckligt för  att marken skulle hinna bli vit igen och nu, nu regnar det! kontraster mina vänner. Kontraster! Men för några dagar sedan, när solen låg på mot tomten så fint och snön gnistrade, då tog jag med mig Faxe ut för att ta tillfället i akt att föreviga honom på bild. Kanske var detta en av de sista riktiga vinterdagarna för det här året! 

Vinden viner återigen runt hus knuten! Det tar verkligen på snön nu och ingen är väl gladare än jag för det. Jag har en kopp med te framför mig. Den doftar härligt och ryker så där härligt för att tala om för mig att den fortfarande är lite för varm för att drickas. Den spar sig själv några minuter till innan den kommer försvinna för gott.

Vi kom in för en stund sedan från vår morgon promenad. Att det blåser stör oss inte märkvärt. Hugo packade jag in så mycket att man knappt kunde se att det fanns en bebis i vagnen! Han somnade så skönt, direkt när vagnen började rulla framåt. Jag klär in vagnen i regnskyddet lite som ett vinskydd. Hade det inte varit för att blåsten rycker tag i det så det fladdrar runt hade han nog inte märkt att det just blåser idag. Vi tar på oss våra reflexvästar även fast det är väldigt ljust redan. Men när det viner runt öronen så är det ju inte säkert att vi hör trafiken lika bra som de förhoppningsvis ser oss nu. På vår tidigare så isiga uppfart börjar man kunna skymta gruset på flera lite större fläckar nu. broddarna ligger i korgen under vagnen. Det har de gjort i ett par veckor. Bara legat där och åkt snålskjuts på våra promenader. Jag har inte behövt använda dem så de ligger där något bortglömda.

Här vaktar jag!

Solen börjar titta fram nu mellan molnen. De turas om där uppe, solen och molnen. De försöker dela lika men än så länge är det klar fördel för molnen. Faxen var inte allt rör sugen på att gå in nu så det första han gjorde var att skutta upp på sin spanar stol i köksfönstret! Där blir han nog kvar en stund skulle jag tro! träden vajar i kapp med vinden och jag måste erkänna att det nästan är lite vackert. Det ligger något mäktigt bakom trädens vajanden. Tänk vad något så osynligt som en vind kan åstadkomma för mäktiga rörelser i något så stabilt som ett träd. Även om man inte kan se det så kan man ändå nästan ta på det! Jag följer naturens skådespel inifrån mina fyra väggar bakom tryggt fönsterglas. Det räcker bra så för nu! om några timmar är det dags för Hugos middagsvila och då tar vi oss nog en tur till, för även om det är lite obehagligt med blåsten så är det ändå uppfriskande på något vis.

Men tills dess får jag värma upp kroppen med mitt te och sedan är det nog bäst att börja fundera på någon sorts middag till oss inför kvällen. Det är babysim idag som kommer att ta en del tid. härlig tid men dock ändå min tid så förberedelserna får ske nu. Ikväll skall jag ju åter träna dessutom så det blir ju lite enklare för Andreas om han bara har Hugo att tänka på då. faxen klarar sig själv ju om jag inte tar med honom och går en sväng i byn med honom före träning. Vi får se. Men tills dess så skall jag njuta med min kopp te och med mina fina här hemma.

Det blir inte alltid som man har tänkt sig, ibland blir det bättre! Som idag. Från att inte ha något som helst planerat för dagen till att få den nästan helt uppbokad. Åtminstone första halvan av den. Ett litet meddelande på facebook chatten och en stund senare satt jag, Hugo och Faxen i bilen på väg in till byn! Vi tre tänkte ta en promenad först och sedan var det en liten fika inplanerad med två andra fina. 

Jag tänkte ta en sväng till byns hundrastgård och släppa Faxen där lite innan vi skulle upp och äta kladdkaka och dricka te. Ja inte faxen då förstås! :-) Han fick nöja sig med en skål vatten som han visade noll intresse för. Han ville hellre sitta i soffan och spana ut genom fönstret han! Kvällen innan nåddes jag av ett sms att en av de finaste fina på mitt jobb hade sagt upp sig. Snacka om stor sorg, tänk vilken förlust det blir för oss som har haft förmånen att få jobba med henne! Min första tanke när jag läste detta var att jag absolut måste ringa henne idag. Ibland vill ödet något med oss. Det styr våra liv med järnhand och så även nu! När jag kommit halvägs till rastgården mötte jag henne! Lycka! Vi pratade en stund som blev lite för lång och vi insåg att det var dags att börja röra på oss, jag till min fika och hon till sitt!  Så vi tog följe en bit! En stund senare kramade jag henne hej då och våra vägar skildes åt. Så synd att inte denna största klippa av dem alla kommer att vara kvar när det är dags för mig att åter börja jobba igen på riktigt!

Jag skyndade mig så att lasta in vagnen i bilen igen och ta med mig Faxen och Hugo tre trappor upp! Fantastiska tjej som bor här och kånkar sin barnvagn alla trappsteg ner och upp flera gånger om dagen. Själv blev jag trött bara av tanken! :-) Vi fikade, mös, matade våra små och pratade! Det är så roligt att vi klickade så fort och så bra hon och jag! Tänk vad små bebisar kan göra, och ödet förstås! Nu börjar vi verkligen att lära känna varandra på djupet och det är inget ytligt snack längre. Du vet, sådant där väder och vind prat som det först kan bli när man lär känna en ny själ! 

Det var snart dags för oss att ta våra små och promenera ut en ny sväng.  Solen lös så fantastiskt härligt och vi begav oss till den där rastgården jag förut pratade om. Faxen fick springa runt och nosa och sprätta runt lite innan vi begav oss vidare. Vi gick runt på gator jag tidigare aldrig gått och pratade om allt och ingenting. Rätt som det var mötte vi upp en vän till min vän och vi tog alla följe. Det dröjde dock inte länge förrän hennes lilla vaknade och där skilldes våra vägar åt. Hugo sov fortfarande så skönt så jag bestämde mig för att vandra vidare och hamnade på mer kända gator. Passade på att gå förbi min farmors förra hus. Det var ett tag sedan sist. Tänk vad det har förändrats med de nya ägarna och det märks att det har skett ett generations skifte där. Asfalten på uppfarten är fortfarande lika ojämn men annars är det inte mycket i den trädgården som är sig likt. Jag funderar på om plommonträden finns kvar. Det har ätits en hel del plommon från Assarsgatan. Inlagda och färska. Det finns mycket fina minnen bakom det staket som ser nästan nytt ut! Tänk om man hade haft modet att gå och knacka på. Be att få kika in och se hur mycket och vad som har förändrats. Kanske en annan gång. Kanske aldrig!

Vi vandrar vidare. Faxen är ju ändå redan skitig, Hugo sover vidare och jag behöver motionen. Lite frisk luft är vi allihop i behov av så varför inte! Jag bestämmer mig för att gå förbi den gamla lägenheten som var mitt och Andreas första gemensamma hem. Jag tänkte se om det dök upp några fina känslor från då! Men icke. Vi trivdes ju faktiskt aldrig riktigt där och den enda känslan jag kände var bara "SKÖNT"! Skönt att vi flyttade därifrån! Jag fick ingen lust alls att kika in genom något fönster där inte utan ville bara gå vidare. Bort därifrån! Jag passerade istället grannhuset! Där bor en vän och jag fick istället lust att ringa henne för att se om hon inte skulle med och gå en sväng. Det var ju så länge sedan vi sågs sist! Men Hugo hade börjat vakna till och troligtvis var hon ju på jobbet iaf! Istället gick jag och spanade upp mot hennes fönster. Så dumt, precis som om hon bara skulle ha suttit där och väntat på att jag skulle komma förbi. :-) Det satt heller ingen i hennes fönster och tittade och vi tre vandrade vidare. Det började suga lite i magen och det doftade snart från en av alla pizzerior som trängs i vår lilla by! Hmmm, pizza skulle vara gott  men inte nu. Om tio kilo och X antal centimeter runt midjan. Då blir det hämnt pizza igen! Man hinner gå ganska långt på två timmar. Man hinner se ganska mycket och framför allt höra en massa. Det är då som jag inser vad det bästa med att bo på landet är! Tystnaden och lugnet!!!

Hugos ögon börjar fladdra så vi styr mot bilen. Han vaknar snart och då skall vi fara hem till lugnet igen. När allt och alla är på plats i bilen igen så slänger jag ett öga mot Hugo innan jag sätter nyckeln i tändningen. Det är en härligt varm känsla av kärlek som fyller mig från tånaglar till hårbotten när han ler lite smått tillbaka. Vår Hugo!! Det finaste, vackraste, bästa och mest underbara vi har i livet! Jag är hans mamma och han är min son! Lycka!

Väl hemma släpper jag ut Faxe först så han får lukta av sig lite granna. Sedan börjar jag lasta ut alla saker som varit med tur och retur till byn! Sist bär jag in Hugo. Han sitter så snällt i bilen. Gör inte ett ljud! När det sedan är dags att ta in mitt andra lilla fyrbenta hjärta så hittar jag något i rabatten som är på väg upp. Kanske lite aningens för tidigt! Men ändå ett litet löfte om att bättre, varmare och ljusare dagar väntar......

Faxen leker pajas en stund medan han torkar sina blöta ben och huvud på handduken i entrén. Sedan skuttar han upp i soffan på nedre våning och slocknar en stund. Det kan han vara väl värd efter detta!

Ibland är ord överflödiga. Åtminstone mina!!!!

Mammas lille kille börjar bli stor nu! Nu sitter Hugo nästan helt själv, med lite svaj i kroppen än dock!

Den positiva känslan jag hade när vi åkte från badet häromdagen gjorde att jag helt klart fick mersmak! Så i helgen när vi ändå skulle hämta hem lille Faxen så passade vi på att ta ett dopp i badet där också. Vi mötte upp Louise på morgonkvisten. Vi passade på att åka när ändå Hugo skulle sova sin morgon lur. Den tog han i bilen på vägen dit. Sedan var det bara att byta om och göra sig redo. Vi var först till babysimmet sade de på badet när vi betalade. Först, tänkte vi!!  Jaha, så bra då för då är det ju inte trångt i vattnet iaf! När vi kom ner till bassängen så talade badvakten om för oss att det började om en kvart. Började?? Frågade vi, vad är det som börjar? En provapåkurs i babysim.!!! Det var tydligen det vi hade betalt och anmält oss till. Vi visste ju inte ens att det var en sådan idag. Vi hade ju bara tänkt att åka dit och plaska runt lite i vattnet själva. Men oj vilken tur vi hade! Egentligen kunde det ju inte bli bättre. en liten tjuvstart inför den kurs vi anmält oss till på torsdag! Så en halvtimmes plask i vattnet med instruktören var alldeles perfekt lördags nöje så där lite tidigt på morgonen! 

Tillbaka i huset i Falköping var det en trött och hungrig liten kille som åt en stor portion puré och sov sedan tre timmar ute i vagnen! Faxen, inte skulle han slippa undan han inte. Vi andra hade ju badat innan och nu var det hans tur! Hans päls var i behov av en genomgång och efter att kardan, kammen och duschen gjort sitt så var det en lite vovve som löpte amok i sin jakt på att bli torr! :-)

Ibland är han en riktig pajas!

Dagen gick fort och snart var det dags att åka hem igen. Nu är ordningen återställd här hemma och det är väldigt skönt. Förutom att löpet nog inte är riktigt över trots allt för visst låter han fortfarande lite för mycket för att vi skall våga tro något annat!