Det är tur att det finns någon som kan se på det där med "förkylningar" med en gnutta humor iaf! Ett gott skratt förlänger livet sägs det ju!

Jag vet några som sitter på vår trapp och njuter av "vårsolen" som skiner över oss idag!

En liten vovve blev skitig på vår promenad. Det tvättade han av i snön. Liggandes, njutandes av ett ben!

"En helt ny värld! En värld jag inte visste fanns....." Är inte det en sång ur en disneyfilm. Kanske från Alladin, när de flyger på mattan för första gången tillsammans?!?!? Jag kan ha fel, minns inte så noga. Igår fick Hugo syn på en helt ny värld! För några dagar sedan tog jag ur liggdelen ur vagnen. Han börjar helt enkelt bli för stor. Eller ja, det har han nog varit ett tag men nu känndes det angeläget att göra slag i saken. Det är ju faktiskt inte så kallt längre att jag tycker att den delen behövs som skydd mot kylan. Sitt delen är mer öppen så jag har dragit ut på det i det längsta. 

Hugo trivs väldigt bra i sin nyvunna frihet och sover nästan ännu bättre där nu mot förut! Men så igår, på middagspromenaden, vaknade han till innan jag kommit hem. Jag gick ganska länge och sjöng för honom och gjorde mitt yttersta för att han skulle somna om. Men tillslut var det bara att inse att så inte kommer att ske. Han låg bara där och blev arg på tjat morsan som inte kunde vara tyst och låta honom komma upp ist!!! Jag kännde att det var dags att ge efter och stannade vagnen för att vika upp sittdelen. Tänkte att han skulle bli mindre irriterad om han fick se ut lite. Det blev knäpptyst! Super! Vi gick den sista biten hem och han höll sig lugn resten av vägen. Det fanns ju så mycket att titta på. Så mycket han inte har sett förut från djupet av vagnen! Man riktigt såg hur han sög in så mycket intryck han bara kunde! Det var faktiskt lite roligt att se. Tänk vad mycket som har hänt den sista tiden. Hur mycket mer han är med nu mot för bara några veckor sedan! Den lilla individ han är börjar vekligen att komma fram. Hans personlighet börjar lysa igenom starkare och starkare för var dag som går och jag tycker mig kunna se att så även gör de envisa dragen.

Det var inte bara Hugo som tyckte att det var roligt att han fick sitta upp. Faxen passade på att tala om för Hugo hur roligt han tyckte det var att han hade vaknat till och syntes helt plötsligt. Faxe har ju förut bara hört att han är där i vagnen men inte kunnat se honom. Nog har han varit nyfiken alltid. De första dagarna när vi kom hem med vår nya lille bebis så sprang Faxe under vagnen och lyssnade och nosade. Han lade till och med upp framtassarna någon gång på vagnskanten när nyfikenheten blev för stor. Han ville ju bara se på den lille nye familjemedlemmen. Han hade ju också en hel del nytt att ta in och förstå! Så igår tog han tillfället i akt att pussa Hugo "godmorgon" igen! :-)

En helt ny värld sade jag! Det är inte bara i vagnen han upptäcker saker nu! Gåstolen är ett ypperligt redskap i hans jakt och nyfikenhet på omgivningen. Igår hade han backat in sig vid en av hylldelarna i köket. Jag brukar kalla det för de bortglömda hyllorna. Ni kommer att se på bilden varför ;-) Här hittade Hugo en massa skojiga saker att plocka i och stoppa i munnen. Kan vara dags att städa upp och göra hyllorna tomma nu! Annars gör nog Hugo gärna det åt mig förstås! :-)

Igår kväll fick vi spontanbesök av några vänner. Någon ville visa upp sin nya snygga 30 års kris pryl och de andra var bara ute och åkte och tänkte ta vägen förbi! Vad jag älskar spontanbesök. (Så länge gästerna tar hemmet för hur det ser ut) De brukar kunna vara en liten vitaminkick för själen och så även den här gången! Jätte roligt att se dem alla och helt plötsligt var vår kök fyllt av sex vuxna, två hundar och två bebisar! När jag berättade att Hugo blivit stora killen och fått sitta upp i vagnen en bit på vår promenad idag så talade en av dem om att det då ofta kan komma mardrömmar på natten. På grund av alla intryck! Min första reaktion var att nu får han inte sitta upp mer :-) Konstigt det där att första reaktionen på något instinktivt sätt är att man vill skydda sitt barn från allt ont. Nästa reaktion var iaf den lite mer sunda att "jaja, vad skall man göra åt det".

Hugo somnade som han skulle. Inte alls så mycket senare trots att vi hade haft kvällsbesök. Så skönt! Han åt bra, rapade som han skulle och somnade lätt i sin säng. Det flöt faktiskt på rätt bra! En liten stund senare hade även jag somnat in men vid midnatt vaknade jag igen av att Hugo var jätte ledsen. Jag plockade upp honom. Tänkte att det var en rap som låg i vägen. Tillslut kom det en men hugo snörvlade på och jag tänkte att nu var det nog kört igen. Hugo VS förkylning rond fem på gång! Eller kanske är det tänder som spökar. Andreas fick springa ner och hämta nezeril droppar och alvedon men när vi tände lampan och började härja runt så lugnade han sig. Strax innnan vi gav honom medecinerna så lät han nästan bra i näsan igen och låg bara och kikade på oss. Det var då vi mindes vad vår vän sagt bara några timmar tidigar! Mardrömmar!!! Stackars liten. Så var nog fallet och han somnade om igen och sov så gott rästen av natten inte ett spår av nästäppa eller ont i munnen. Det var nog helt enkelt dagens intryck som spökade lite för honom för nu är han sitt vanliga goa och glada jag igen! Skönt!

Vem har sagt att man absolut vill gå upp ur vagnn bara för att man har vaknat?!! När man kan ligga kvar och dra sig lite och leka med Bamse och lille skutt!

Idag vajjar flaggan i topp! Det såg lite mörkt ut med den saken när den först hissades! Vinden lös med sin frånvaro och det såg mest ut som ett stort blått tygskynke som hängde längst med stången men nu syns det lite bättre att det faktiskt är en flagga som hänger där! Idag är det nämligen Andreas födelsedag!!! Kalaset hade vi igår och av olika anledningar slog vi ihop våra bägge födelsedagar till ett kalas, även om jag inte fyller än på ett tag! Middag och tårta skulle fixas till 13 personer. Bara våra familjer skulle komma den här gången. Det är ju ingen jämn födelsedag för någon av oss i år så det var på det viset det fick bli! Vi dukade upp med älggryta i gräddsås, kokt potatis, grönsaker och en rad andra tillbehör! Sedan skulle tårtan och kaffet komma fram. Jösses vad jag hade slitit med tårtan och jag kan lova att förutsättningarna för att den skulle bli bra var inte så goda. Trött efter Fredagens heldag på jobbet och taskig sömn på det gjorde att det mesta gick emot mig just då! :-) Men, men! resultatet blev två tårtor med lite varierande fyllning! Den fösta blev med berööööööm underkännd (av mig)  och det var den de åt på först. Nummer två togs det bara en bit av och den blev perfekt!!! Det var ju verkligen syyyyyynd att det blev så mycket kvar som vi känner oss sååååå tvugna att äta på idag! :-) 

I väntan på gästerna!

Det averkar som om faran är över ang löptikar och rådjur i trädgården. Jag gjorde en chansning och släppte honom lös en stund innan vi gick iväg på morgon promenaden och eftersom att det gick hur bra som helst så fick han vara lös även när vi kom tillbaka. Medan jag hisade upp flaggan! Skönt. Precis vad jag hade längtat efter att få göra så länge nu och han stortrivdes med sin nya frihet. Det var mycket nosandes och raceandes innan han lydigt gick med mig in igen!

Jag får ganska ofta frågan om vad jag gör hela dagarna nu när jag går hemma med Hugo! Svaret?!?! Ojoj, massor och ingenting! MYSER, leker, lagar mat, städar, tvättar, matar Hugo, går ut och går en hel del med Hugo och Faxe (hmmmm börjar mer och mer likna en husa?!?! ) :-) och så försöker jag träffa så många andra som är lediga så mycket som möjligt! Det blir en hel del FIKA!!! 

Gårdagen var inget undantag. Jag var hembjuden till en av mina härligt underbara arbetskamrater. Vi har ju kommit varandra så nära (kan ju inte bli något annat när man jobbat så tajt ihop som hon och jah gjort!) och det brukar bli mycket snack och skratt när vi träffas. Så även den här gången. Mitt på bordet dukades det fram min favoritkaka! Vem kan motstå choklad och grädde?!?! Jätte gott och ur min mugg doftade det av vanilj! Hugo fann sig bra till rätta i hennes knä och de både mös och skrattade tillsammans! Då och då tog hennes fantastiskt rolige make en paus i sitt projekt och gjorde oss sällskap. De få timmar vi hade på oss gick som vanligt lite för fort och det var en väldigt trött liten kille jag lastade in i bilen igen. Ungefär samtidigt som jag vred om nyckeln i startern på bilen så slog han igen ögonlocken och somnade!  Mätta, nöjda och med varsitt leende på läpparna körde vi hem till Faxen igen för en ny promenad! Kalorier in, kalorier ut! ;-) Ses snart igen fina du! Kram på er!

Du har väl inte misssat Faxes sida!?!?

http://www.villarosa.se/faxe.html

Klockan ringde kanske aningens lite för tidigt en lördag morgon. Hugo märkte av att jag steg upp och vaknade till. Jag bytte en blöja, lade honom tillrätta och strök honom över ryggen och när det verkade som om han somnade till igen gjorde jag ett nytt försök att smyga ut ur rummet! Termometern visade på 18 minus så det var mycket kläder som behövdes. När täckena plockats på hundarna och kopplen satt runt halsen var det så dags dem och deras, näst intill, eskimåklädda följeslagare att promenera ut för att rasta av dem. Det var helt vindstilla så kylan till trots bet det inte så farligt i kinderna ändå! En dryg halvtimme sedan försökte vi smyga in i huset igen för att inte väcka någon annan men det skulle visa sig vara helt onödigt för hela köket var fyllt med folk. Vi hade sovit hos mina svärföräldrar denna natt och gårdagskvällen tillbringade vi hos underbara vänner. Det var lite för länge sedan vi sågs och vilken middag vi blev bjudna på!!! Fantastiskt gott!

Men nu var det dusch av Faxe som gällde för att snabbt komma iväg. Andreas packade matsäck och matade Hugo medan jag och svärmor gav Faxen en spa behandling! Sedan hoppade vi in i bilen och gav oss iväg. Solen var på väg upp och färgade himlen i röda toner. Det var en vacker morgon för en bilfärd. Vi körde längs med nästan tomma vägar nästan halva vägen innan vi stannade för att rasta av Faxen och äta frukost. Sedan var det raskt iväg igen. Solen hade stigit upp till en behaglig nivå och nu var det istället en klar blå himmel som mötte oss. De snödränkta dikena gnistrade som om miljoner diamanter kastats ut och träffades av solstrålarna.

Resan gick snabbare än vad vi räknat med och ganska mycket för tidigt körde vi upp på kennel Villarosas uppfart. I mina funderingar på att ställa Faxen till våren har jag insett att med den kunskap jag besitter i pälsklippning inte räcker tillräkligt långt och kände att det var dags att vidga mina vyer i ämnet! Men först fick Faxen en snabb rastning igen och vi fick fika! Sedan körde vi igång! Nog för att jag visste att jag inte kunde tillräkligt men nu vet jag också hur mycket det var jag inte hade greppat fullt ut! Det blev några lärorika timmar med teori och praktik på Faxe och gissa om han blev snygg! Vilken snyggisvovve det var som klev ner från trimbordet! Efteråt fick han springa och nosa av sig i en av rastgårdarna och vi fick middag innan det var dags att tacka för oss och för all gästfrihet vi möt under de timmar vi tagit upp, av deras tid en söndag, och fara hemåt igen! Det var mycket lärorikt och mycket att ta in så Andreas och jag ventilerade det vi sett en bra stund i bilen sedan. Vill ju vara säker på att vi kommer ihåg allt vi lärt oss!

Faxen var så redig, hela vägen hem. Han var väldigt trött och från buren bak i bilen hördes inte ett knyst under de tre timmar vi färdades för att komma hem. Nästan hem iaf! Vi skulle ju hämta upp Hugo som varit hos sin farmor och farfar under tiden jag och Andreas varit på vår lilla road trip ner mot de småländska skogarna. Som vi längtade efter honom nu! Jag släppte av husse och hund när vi kommit till staden och de gick på promenad medan jag fortsatte till huset för att hämta upp resten av packningen och så lille Hugo förstås! Ett snabbt hej och hejdå senare satte vi oss i bilen igen för att köra de sista milen hem till oss! Vi hade ju en del att packa upp och både Faxen och Hugo Fick mat innan det var dags för oss att sätta oss till bords och äta något snabbt ihop slängt! Hem ljuva hem. Lite senare under den här dagen är det jag som sätter Faxe på trimbordet för en noggrannare studie av vinklar, muskler och av hur pälsen är klippt. Som sagt, mycket att lära men nu känner jag mig ivrig, spänd och lite förväntansfull. Det skall nog bli bra det här, ge mig bara lite tid!