Jag tog som vanligt med mig Faxe och Hugo ut på en morgon promenad. Den blir kanske inte lika tidig som förr. Det skall ju stämma mellan två av Hugos mål mat. Han äter och vi byter blöja och packar på oss kläder. när vi kommer hem så spolar vi tillbaka bandet och vi packar av oss kläderna, han äter och vi byter blöja. Det brukar stämma så. Men tillslut var vi redo. Jag ropade in Faxe som sprang runt och nosade in sitt revir i trädgården och vi begav oss iväg. Det var ett ganska härligt höst väder. Blåsigt men träden är ju så vackert klädda nu i alla möjliga färger och solen visade sig från sin bästa sida! Vi strosade vägen fram när Faxe plötsligt kastar en blick över axeln. Alldeles ljudlöst susar en man i ganska lumpna kläder förbi oss och det sticker till i hjärtat när det går upp för mig varför han är ute denna morgon på en cykel tur.

Mannen spanar hela tiden ner i vägdiket och har hela korgen full med burkar. Öl och läsk burkar som jag tror han skall ta med sig hem för att panta. Han försöker inte ens dölja dem i en påse utan de ligger fritt och blänker i solens strålar. Tänk, detta kunde ha varit något fint. en man som tagit sin cykel på en tur för att renas upp i naturen men så är nog inte i det här fallet. För då hade inte de där skräp mats förpackningarna fått ligga kvar. Heller inte den skrynkliga cigarettförpackningen en bit längre fram. Nej, detta är en man som av en eller flera olika anledningar tycker att det är värt eller kanske rent av ett måste att ge sig ut, landsvägen efter, för att samla ihop några tior i aluminium. Det är ingen man jag känner igen. Nej jag har aldrig sett honom förut och vem är jag att dra slutsatser. Kanske förhastade. Kanske onödigt tragiska. Kanske sanna. Kanske är den mannens sanning ganska bister ändå. Varför? Vad är det som i så fall har gjort att mannen måste ge sig ut och skramla ihop små pengar och hur långt tvingas han cykla för att få ihop det han behöver. Lyckas han ens nå sitt mål i mynt?

Jag känner honom inte, som sagt, och kommer nog aldrig att få svar på mina frågor. Hoppas mina slutsatser var felaktiga. Att jag drog en förhastad. Att hans sanning är en annan en den jag i min hjärna hittar på. Själv lever jag i trygg sanning. En sanning som inte är alla förunnade en sanning att ta vara på och vårda. En sanning jag vill dela med mina nära och kära. En sanning vara nöjd över. Jag har allt jag behöver och begär inget mer. Behöver inget mer och jag önskar med min kropp, min själ och mitt hjärta att mannen längs vägen känner det samma.