Sitter och tittar ut genom fönstret och det känns som om jag skulle vilja dra på mig både ragg sockar och den tjockatse tröjan jag har i garderoben. Faxe springer ute och nosar över trädgården för att se vad som hänt under natten och Hugo ligger i sin vagn och sussar. Det är kallt ute, fem minus tror jag så vi väntar nog på att solen skall komma upp och värma lite innan vi paltar på oss kläderna och går ut på vår morgonpromenad. Det börjar mer och mer att likna förmiddagspromenad ist och kommer nog att vara så under några månader framöver. 

Själv har jag fördrivit morgonen med att plocka och fixa lite överallt i huset. Tvätt behövde tvättas och fönsterbrädor dammas. I eftermiddag får vi besök av Herr präst och Hugos blivande faddrar. Det är dopet som skall gås igenom så jag tänkte att jag skulle passa på att ha snyggat till lite här hemma inför det och kanske baka lite. Inte för att jag måste städa just för att prästen kommer utan snarare för att det var en bra anledning att göra det. Ibland behövs det anledningar för att få mig att slita mig från lille godingen här hemma och göra något vettigt av tiden ist. Det är så roligt att så många av de vi bjudit har anmält sig. Hugo är ju det största som hänt oss och det här är en stor dag, dop dagen. Inte så mkt för att jag skulle vara så speciellt religiösa utan mer för att det är en dag där vi liksom hyllar att han har kommit till oss. Att vi har haft turen att få Hugo i vårt liv. Det är stort. Något att fira och med vilka gör vi inte det bäst. Jo med nära och kära förstås! Än är inte anmälningstiden riktigt ute så det kan hinna droppa in fler anmälningar hoppas jag.

Det där med att baka känns ju lite så där motiverat nu när jag har gått på soppor i tio dagar. Idag, fyra centimeter smalare och även fyra kilon lättare, så skall jag ikväll äta mitt första mål mat igen. Nu får träning och kost sköta resten. Men det är skönt att komma i några andra kläder förutom mammakläderna igen.

Jag gick och dag drömde hela gårdagen om vad som skulle bli mitt första mål mat. (Vet inte om jag behöver säga att jag är bra trött på soppor nu). Kyckling och sallad, skaldjur och sallad, stek och sallad eller taco färs och sallad... Tänk vilket lyxproblem egentligen när besluts ångesten ligger i Vad jag skall välja att äta och inte i Om jag har något att äta. Tur man lever det liv man gör. Det finns så många människor som har det så mycket svårare runt om i världen.  Helt klart är dock att det blir ett glas med kallt vatten till "för omväxlings skull" i alla fall :-). Dumt att bryta ett vinnande koncept. Men helt klart är att jag längtar lite tills jag kan börja träna igen. Tror jag skall smyg starta lite redan till söndag tillsammans med en av de finaste av vänner....