Nu sover min lille skrutt igen. Han brukar passa på att sova middag vid det här dagset och då får jag passa på.. Vad jag passar på med är väldig varierat. Äta middag, städa, plocka i och ur diskmaskin, tvätta, förbereda kvällens middag eller sitta här, framför datorn en stund. Måste så klart kolla facebook. Det är liksom lite obligatoriskt. Måste se vad mina vänner har för sig just idag. Alltid är det någon som gör något kul av det lite extra slaget. Något som vi kan "prata" lite om. En vän firade sin son som fyllt tre häromdagen. En annan har väldigt seriösa och långt skridna planer på att skaffa sig hund. En tredje har hela huset fullt av små töser och en fjärde har bakat kanelbullar med sina fina pojkar. Jag tänker att mycket kan jag baka och dessutom tycker jag att det är väldigt roligt. Men bullar har jag aldrig klarat av. Har väl kanske försökt lite dåligt också om jag skall vara ärlig. Det är nog dags att bli en bullmamma och lära mig. Det ser ju så mysigt ut på hennes bilder. Killarna hjälper mamma för fullt och tycker nog dessutom att det är hemskt roligt. Det ser så ut i alla fall på hennes bilder och så vill jag också ha det om några år. En liten Hugo vit som en sockerbagare av mjöl över hela sig. ;-) Tur att Facebook finns. Man missar inte så mkt direkt fast man är hemma mest hela dagarna.  Det är lite som dagens nyheter ungefär ;-) 

Jag hade planer på att tvätta och delade upp tygstyckena i olika högar över tvättstugans golv. Det tyckte Faxe var perfekt. Nu har han lagt sig på en av de alldeles lagom ojämna högarna och sover där middag han med. Så då gick det lilla projektet i stöpet den här gången. Vad gör det?! Än så länge är det allt några timmar kvar till kvällen så jag skall nog hinna. Det är fördelen med att gå hemma. Visst, det blir inte så mkt vettigt gjort för Hugo vill ha uppmärksamhet när han är vaken och jag längtar efter att få ge honom det. Jag började kratta löv på förmiddagen men högarna jag gjorde ligger fortfarande kvar under de kala björkarna. Det är ofta så det blir. Man kan inte räkna med att ett projekt blir färdigt bara för att det är påbörjat. Jag får ta det lite i taget helt enkelt. Litet som stort så skall det skall nog bli klart ändå.

Nu är det dags att ta hand om disken efter den "häxbrygd" jag kokat. Det är en riktig vitaminkur mot trötta kroppar och ledsna näsor. Det smakar som, jag vet inte vad. Det är både sött, surt, starkt och beskt på samma gång. Men det gör nytta och det är ju inte många mediciner som är goda eller hur? Nu vet jag ju i allfall vad jag stoppar i mig.

Snart vaknar lillskrutten och då är det mys och pratstunds dags. Hugo tycker det är mysigt att bara ligga i famnen och liksom prata lite en stund. Då ler han och försöker sig på att skratta och på ngt sätt prata med mig tillbaka. Tala om vad han tycker och tänker om det jag talar om för honom. Det är så roligt att se honom då och mamma tycker ju också att det är härligt så då är det väl bara att passa på. Snart är han en stor kille som tycker morsan är pinsam, jobbig och bara i vägen. Det går så fort. Jag märker det redan. Dagarna bara försvinner och nu är min lille kille lite drygt två månader redan. Det känns ju verkligen som igår han låg på mitt bröst och precis sett världen från utsidan av min mage. Men nu tar vi en dag i taget och njuter för fulla muggar och jag måste erkänna att om jag hade kunnat stoppa tiden här och nu så skulle jag nog göra det för ett litet tag. Det är ju så härligt lyxigt att bara gå hemma och mysa hela dagarna. Hugo, Faxe och jag!