Efter regn kommer solsken. Yeah, right!! Efter ett par dagars ösregn så tittade faktiskt solen fram en liten sväng. Jag såg det allt mellan ribborna på persiennen när jag vände mig om i sängen. Men det var alldeles för tidigt att gå upp då så jag somnade om. Det man nu kan höra är hur det viner runt husknuten. Shit vad det blåser i träden idag! :-) Tror att det får bli en inne dag! Förutom promenaderna med faxe så klart!

Nu har Kickie uppdaterat Faxes sida på www.villarosa.se. Dessutom funderar jag på vilken hundklubb som är komunens bästa för jag är sjukt sugen på att köra en Rallylydnads kurs med Faxe! Nu när jag inte har någon ridhäst längre så kan det ju vara läge att testa på detta. Det ser så sjukt roligt ut och jag har varit sugen på det ett tag så nu kanske det kan passa sig snart. Antar att det får bli till hösten tyvärr. Då skall han ju ut och jaga med husse så det hade varit lämpligare att hålla på med sådant här nu på våren/sommaren. dela upp göromålen lite lixom. Asch, jag får helt enkelt kolla upp detta lite. Plan A är att ta reda på vilken hundklubb jag skall gå med i. Vi är jumedlemmar i en i Falköping nu pga av jaktlydnaden och spårträningen men det känns som om jag borde kunna hitta någon bra på närmare håll! Tar gärna emot tips där!

Jag lever i en skyddad värld! Jag lever ett bra liv, så långt från fruktan och oro för mitt eget eller för mina näras välbefinnande som man kan komma! Ute i trädgården strosar Faxe runt i gräset och spanar så där som han brukar göra. Lugnt och ostört! Ibland får han syn på en fågel en bit bort och gör en skallande rusning mot den. Naturligtvis utan att lyckas hinna ikapp den innnan den har lämnat marken och svävar retsamt uppe i skyn. Men han är nöjd ändå över att ha lyckats jaga bort den. I min mage sparkar det för fullt och jag skall föda ett barn till världen utan oro för hur det skall gå för denne i framtiden. Om det lilla, min sambo och jag tillsammans har skapat skall få en bra start i livet. Vi behöver heller inte oroa oss för hur själva förlossningen skall gå för i vårt land har vi en väldigt kompetent sjukvård som är till för alla! Vi kan vara lugna och leva på vårt liv i vetskapen om att vi inte ständigt behöver se oss om över axeln. Vi behöver inte vara oroliga för att bli förföljda för att någon/några har bestämt att vi inte duger!

Jag har en fin sambo som jag älskar mer än allt annat, bara för att han är han och alltid finns där med sina trygga armar när jag behöver det och känner mig liten p jorden!  Jag har fina vänner med fantastiska familjer som, PRECIS SOM VI, tampas med vardagens små dilemman. Det kan hända att de inte alltid känns så små men eftersom att vi inte har något större perspektiv på det hela så kan allt det där vardagliga kännas besvärligt! Vi är alla lyckligt lottade som inte har något större, hemskare att jämföra med. Vi kan alla hälsa på våra familjer; syskon, föräldrar, kusiner mm utan problem. Känner vi för det tar vi en promenad eller bara vrider om nyckeln till bilen och far iväg. Enkelt och okomplicerat och utan några större dilemman......
Livet är värdefullt och vi borde uppskatta det lite mera, lite oftare. Stanna upp och njuta, bara vara, vara tacksamma!

Läs gärna på  www.molnmamman.blogspot.com och under rubriken Gaza!

Jahaja, förutsättningarna känns inte som de bästa när regnet hänger i luften och det kommer att ta ganska många timmar innan vi hinner med det! Shit också!!!! ( i verkligheten var ramsan betydligt vassare än shit, det kan jag lova!)
Men, men,,,, klöven är tinad och blodet likaså. Antar att det bara är för mig att stoppa fötterna i gummistövlarna och slänga på mig regnkappan för att trava ut i skogen och lägga spår åt lille Faxen. Hmmmm,,,,,, hur skall jag göra nu då????? Skall jag verkligen lägga ett lika långt spår som vanligt när förhållandena är som de är. Det måste ju vara viktigast att han klarar det ändå!

Så, ett kortare spår med lite fler vinklar på fick det bli! När jag var färdig hade jag gått lite knappt tre hundra meter rakt ut i ingenstanns och vinklat av fyra gånger på det. Nu är det bara att hålla tummarna. När det efter 7,5 timmar och en hel del regn  senare var dags att ta med lillen ut i skogen så kramade jag mina tummar till en något vitare färgän tidigare medan Andreas gjorde sig och faxe redo att gå på. Han tog det klockrent direkt men velade av vid första vinkeln. Jag fick bita mig i tungan för att inte tala om det för andreas. Men han märkte snart på hunden att han inte var på spåret längre så han ledde tillbaka honom en bit efter en stund och visade på igen. Då kanske 15 meter från spåret (eftersom att han inte visste vart det gick exakt). Faxe körde ner nosen i backen igen och jobbade på. Kom rätt på spåret igen och fortsatte, vilket var skönt för mina tummar som jag hade börjat tillåta få syre igen. Vid ett tillfälle till stannade han upp som om han stod och funderade på något annat en stund. han kan göra det ibland, Faxe. Så Andreas fick komendera honom till sök igen och när han gör det är det precis som om han vaknar till igen och då är det bara arbete som gäller. Ner med nosen igen och trava vidare. 

Kan ni tänka er, han kom fram till klöven akompanjerat av matte och husses glada rop och beröm!!!! Duktiga killen. Att jag ens tvivlade på honom. klart att han kan! Själv blir Faxe så stolt när han hittar klöven att han genast stoppar den i munnen och sträcker på sig samtidigt som svansen åker bort och fram i en ryslig takt! Sedan travar han i en väldigt högrest och stolt trav fram till trädgården där han blir lössläppt och helt plötsligt går över i gallop. Han studsar och rullar runt med klöven i munnen inna han tillslut lugnar sig och mumsar på den en stund! Samtidigt som husse och matte stolt tittar på varandra och skrattar åt Faxes beteende!

Så vad har då hänt de sista veckorna då?!?! Ganska mycket faktiskt! Två veckor utan dator känns som en evighet men nu fungerar äntligen allting igen så jag kan hänga med i min omvärlds nyheter!

Här hemma har vi som vanligt varit ute på våra promenader med lille faxen och den sista tiden har det varit ganska varmt så så fort vi släpper lös honom i trädgården så springer han raka vägen till vattenposten och vill dricka vatten direkt ur kranen.
  
För att sedan lägga sig i skuggan och vila sig en stund.

   
Men för bara någon vecka sedan, innan värmen kom ordentligt, så följde han sin vanliga rutin att istället springa raka vägen och sätta sig bakom garaget och spana ut över åholmarna. Det kan ju hända att han kunde få se ett rådjur eller två och det vill han ju inte missa.
    
Sedan var det bara att springa och lägga sig i skuggan utanför köksdörren igen. Där har han ju koll på oss och vad vi gör.
      
Vi har rensat ogräs i massor och andreas har vänt upp och ner på det sista STORA landet så att vi kunde så gräs där. Jag tog mig an det lilla landet ist och rensade upp ordentligt! Har jag någonsin sagt att jag hatar att rensa ogräs??! :-)
   Men efteråt blev det riktigt bra med nya plantor av smultron och rabarber. har jag förresten någonsin sagt att jag älskar rabarber?!?!?
  
Dessutom har vi ju så klart haft besök av Cola och svärföräldrarna. Så då har det blivit en hel del bus!
   Dessutom är det ju sjukt roligt när husse kommer hem från jobbet och vill leka en stund.
  
Sedan har vi hunnit med en tripp till stugan där vi bland annat har övat på viltspår. Den här gången var det ganska svåra förhållanden. När vi lade spåret på morgonen sken solen och vädret såg riktigt lovande ut. Men bara en stund senare öppnade sig himlen och det fullkomligt vräkte ner regn. Så några timmar och otaliga skurar senare gjorde vi ett frest. Det var hur roligt som helst att se att bägge hundarna sedan redde ut det ändå och hittade klöven! Själv sprang jag efter i skogen med kameran (som vanligt) och såg därför inte riktigt upp och missade ett dike som jag dök ner i. Jag lyckades dock på något sätt rädda kameran och hålla upp den i luften så att den inte skulle bli blöt. Tur för mig att det inte var någon annan som hade kamera med sig i det läget för det såg nog rätt roligt ut för andra men troligtvis ganska förnedrande för mig :-)
    

Dessutom var vi inbokade på en helg i härliga Falkenberg. Så i lördags morse åkte vi dit för att klä upp oss lite granna och bo på hotell.
  
Ser ni den lilla kulan nu??! 30 veckor har vi klarat av på detta kort och det går rasande fort mot mitten av Augusti när lilla pyret Agduhr skall titta ut! Hur som helst så var vi ju så klart uppklädda av en anledning! Det vankades bröllop och snacka om att brudparet hade tur med vädret för det var helt strålande fantastiskt.
  
Brudparet var så klart jötte vackra och bjöd oss senare på en super härlig kväll i hemvärnsgården! Grattis, grattis till er!
  
Faxe hade vi lämnat i stugan hos svärmor denna varma och härliga helg som vi var bortresta.  Där kunde han svalka sig i sjön och busa med Cola i dagarna tre innan vi kom och hämtade upp honom på söndagen!
   
  
Det var inte så svårt att få i faxe i vattnet direkt. vi kastade i en kotte och han slängde sig handlöst i för att hämta den igen. APPORT!!!
  
  
En gång till och en gång till och en gång till.......
     
  
Sedan var det en trött och väldigt blöt liten spanarhund som hade koll ut över sjön på andra båtar och människor som rörde sig runt vid bryggan!
       
Tack till Louise som tog hand om vårt lilla hjärta så vi kunde åka bort ett litet tag själva, Andreas och jag! Det här var några veckor i bilder! Nu är det hög tid att ta på mig gummistövlarna och ge mig ut i skogen och lägga ett nytt viltspår till Faxen. Sedan är det raka vägen in i duschen för att göra mig redo att åka in till byn på massage och sedan raka vägen på föräldragruppsträff. Fina farmor skall ha Faxe under tiden! så spåret får vi gå ikväll någon gång. Hoppas det inte kommer allt för mkt regn nu bara när det får ligga så många timmar!