Jag lever i en skyddad värld! Jag lever ett bra liv, så långt från fruktan och oro för mitt eget eller för mina näras välbefinnande som man kan komma! Ute i trädgården strosar Faxe runt i gräset och spanar så där som han brukar göra. Lugnt och ostört! Ibland får han syn på en fågel en bit bort och gör en skallande rusning mot den. Naturligtvis utan att lyckas hinna ikapp den innnan den har lämnat marken och svävar retsamt uppe i skyn. Men han är nöjd ändå över att ha lyckats jaga bort den. I min mage sparkar det för fullt och jag skall föda ett barn till världen utan oro för hur det skall gå för denne i framtiden. Om det lilla, min sambo och jag tillsammans har skapat skall få en bra start i livet. Vi behöver heller inte oroa oss för hur själva förlossningen skall gå för i vårt land har vi en väldigt kompetent sjukvård som är till för alla! Vi kan vara lugna och leva på vårt liv i vetskapen om att vi inte ständigt behöver se oss om över axeln. Vi behöver inte vara oroliga för att bli förföljda för att någon/några har bestämt att vi inte duger!

Jag har en fin sambo som jag älskar mer än allt annat, bara för att han är han och alltid finns där med sina trygga armar när jag behöver det och känner mig liten p jorden!  Jag har fina vänner med fantastiska familjer som, PRECIS SOM VI, tampas med vardagens små dilemman. Det kan hända att de inte alltid känns så små men eftersom att vi inte har något större perspektiv på det hela så kan allt det där vardagliga kännas besvärligt! Vi är alla lyckligt lottade som inte har något större, hemskare att jämföra med. Vi kan alla hälsa på våra familjer; syskon, föräldrar, kusiner mm utan problem. Känner vi för det tar vi en promenad eller bara vrider om nyckeln till bilen och far iväg. Enkelt och okomplicerat och utan några större dilemman......
Livet är värdefullt och vi borde uppskatta det lite mera, lite oftare. Stanna upp och njuta, bara vara, vara tacksamma!

Läs gärna på  www.molnmamman.blogspot.com och under rubriken Gaza!

Jahaja, förutsättningarna känns inte som de bästa när regnet hänger i luften och det kommer att ta ganska många timmar innan vi hinner med det! Shit också!!!! ( i verkligheten var ramsan betydligt vassare än shit, det kan jag lova!)
Men, men,,,, klöven är tinad och blodet likaså. Antar att det bara är för mig att stoppa fötterna i gummistövlarna och slänga på mig regnkappan för att trava ut i skogen och lägga spår åt lille Faxen. Hmmmm,,,,,, hur skall jag göra nu då????? Skall jag verkligen lägga ett lika långt spår som vanligt när förhållandena är som de är. Det måste ju vara viktigast att han klarar det ändå!

Så, ett kortare spår med lite fler vinklar på fick det bli! När jag var färdig hade jag gått lite knappt tre hundra meter rakt ut i ingenstanns och vinklat av fyra gånger på det. Nu är det bara att hålla tummarna. När det efter 7,5 timmar och en hel del regn  senare var dags att ta med lillen ut i skogen så kramade jag mina tummar till en något vitare färgän tidigare medan Andreas gjorde sig och faxe redo att gå på. Han tog det klockrent direkt men velade av vid första vinkeln. Jag fick bita mig i tungan för att inte tala om det för andreas. Men han märkte snart på hunden att han inte var på spåret längre så han ledde tillbaka honom en bit efter en stund och visade på igen. Då kanske 15 meter från spåret (eftersom att han inte visste vart det gick exakt). Faxe körde ner nosen i backen igen och jobbade på. Kom rätt på spåret igen och fortsatte, vilket var skönt för mina tummar som jag hade börjat tillåta få syre igen. Vid ett tillfälle till stannade han upp som om han stod och funderade på något annat en stund. han kan göra det ibland, Faxe. Så Andreas fick komendera honom till sök igen och när han gör det är det precis som om han vaknar till igen och då är det bara arbete som gäller. Ner med nosen igen och trava vidare. 

Kan ni tänka er, han kom fram till klöven akompanjerat av matte och husses glada rop och beröm!!!! Duktiga killen. Att jag ens tvivlade på honom. klart att han kan! Själv blir Faxe så stolt när han hittar klöven att han genast stoppar den i munnen och sträcker på sig samtidigt som svansen åker bort och fram i en ryslig takt! Sedan travar han i en väldigt högrest och stolt trav fram till trädgården där han blir lössläppt och helt plötsligt går över i gallop. Han studsar och rullar runt med klöven i munnen inna han tillslut lugnar sig och mumsar på den en stund! Samtidigt som husse och matte stolt tittar på varandra och skrattar åt Faxes beteende!