Det var sista fredagen i avdelningen häromdagen. Lite konstigt, lite ofattbart och kanske även en smula skönt.Nu har jag bara tre ordinarie arbetspass kvar på mitt schema. Det börjar kännas nu att kroppen inte riktigt orkar med som den brukar och det är om inte annat lite frustrerande. Jag är ju där för att jobba och tycker att jag borde klara av lite mer än vad jag gör nu. Kroppen börjar helt enkelt att säga ifrån nu. Då är det tur att man jobbar med världens bästa arbetskamrat som ser när jag börjar krokna. Då kommer hon fram och säger att jag kanske borde ta och göra något annat och inte lyfta den där lådan. Det kan hända att det kan gå ett tag men i längden orkar inte hon med det heller så för bådas vår skull så är det nog bra att jag snart skall börja gå ner i arbetstid. Shit vad fort det går och ett alldels speciellt tack till fina S som jag komme att sakna sjukt mkt när jag sedan går hem. Med henne har jag stött och blött mkt under de här åren som vi jobbat så nära tillsammans. Kanske vi inte alltid är överens om allting men vad gör det när man kan diskutera och kompromissa fram något som passar båda och vanligtvis brukar bli riktigt bra!

En annan liten rolig sak som jag måste berätta är omen liten händelse i fredags. jag måste erkänna att jag förutom alla underbara arbetskamrater också kommer att sakna de allra flesta kunderna också! Mitt under fredagen när min ork inte riktigt var på topp och jag kännde hur jag började bli lite irriterad och frustrerad kom det fram en dam till mig med sin rullator framför sig!
"- Men du" sade hon. Den där magen kan du inte dölja längre, det förstår jag. Man måste få grattulera och när skall det bli"! Jag svarade glatt och kände hur irritationen sakta började rinna av mig!
"-Ja det är klart sade hon, då förstår jag att det bara finns ett litet tråkigt dilemma med den magen och det är ju att du snart skall gå hem på mammaledighet!!!"
Där kännde jag plötsligt att irritationen var som bortblåst och istället var utbytt mot både glädje och lite vemod! Ja snart skall jag gå hem och det kommer att bli en helt fantastisk period i mitt liv. Men som sagt, en liten gnutta vemod kommer på köpet! Det finns många som jag kommer att sakna!

 

bloggläsare

13 juni 2010 21:26

Du skall veta att vi kommer att sakna dig oxå. Ditt glada och postiva du. Men det är bara att ta bilen och rulla in med vagnen och sätta dig i lunch rummet om det är så att du får lappsjuka ute på landet.:)Ta tillvara på den tiden du har framför dig för det kommer att gå så fort. Snart så är du där jag är att hon/han börjar högstadiet till hösten. Kram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ta vara på tiden säger alla. Det går så fort och kommer aldrig mer igen! Jo tack! Det känns om en evighet sedan som jag var så där flodhäst-stor och hade ont för att minisarna knödde neråt allt för tidigt. Nu är de redan ganska stora, ja det är d...

Ja, jag vet att det blir bättre när jag åkt därifrån! Ja, jag vet att det är bara att ringa om jag orolig. Men jag inte orolig för att det inte ska bli bättre när åkt. Faktum att det är fruktansvärt att stå på andra sidan fönstret och försöka skrat...

Efter att ha gått omkring inomhus hela dagen kändes en promenad i solen som ett måste! Jag kopplar upp Faxe samtidigt som jag rullar en klubba runt, runt i munnen! Det är mycket tankar nu! Mycket som behöver redas ut och en grym huvudvärk att bota. D...

Ett år går så fort och nu är du redan fyra! Vad hände med tiden och vem kan lära mig att stoppa den Jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna det just nu! Du har fått stå ut med så mkt under det senaste året och det är inte alltid lätt att vara...

Att luta sig tillbaka mot en välvd klippa och lyssna på små kluckande ljud från havet och syrsor som spelar är helt klart avslappnande. Ändå gnager en längtan i hjärtat efter de som är kvar där hemma. En skön trygghet och glädje vilar dock i att ve...