Så lättade dimman tillslut. Den har legat jätte tjock över slätta idag! Åtminstonde häromkring! I byn hade solen tydligen strålat! Jag och Faxen tog en ridtur efter morgonpromenaden. I skogen fick han springa lös men på grusvägen till och från så fick han gå i koppel. Dimman var så tät så även om både häst, hund och jag hade reflexvästar på oss för att synas kännde jag mig inte tillräkligt säker. Inget får ju hända så vi blir påkörda. Det var så tätt på sina ställen att jag bara såg ett tiotal meter framför mig! Usch vad jag var avundsjuk på de som hade sol!
Efter ridturen försökte jag lägga ett täcka på hästen eftersom hon var lite svettig. Men hon visade tydligt att hon baske mig inte hade tänkt att att bära omkring på ett sådant idag. Öronen åkte bakåt och sedan travade hon iväg med väldigt lätta steg och där stod jag som ett fån halvägs ut i hagen med ett täcke som jag absolut inte ville bära på mer än nödvändigt! Typiskt, Nefertite som alltid brukar vara så lydig och snäll. Men även hon har en egen vilja! Jag brukar inte ge mig utan jag vill ha min vilja igenom när det kommer till alla mina djur! Även mina hästar. Jaja, jag krusar henne inte och inte var det så där extrem kallt och så har de ju lösdriften att gå in i om det skulle bli kyligare. Jag vände på klacken och konkade tillbaka täcket! Sedan åkte jag och Faxen tillbaka hem för att äta lunch. Vi var både han och jag ganska trötta så vi lade oss för att vila en stund i var sin säng innan det var dags att göra sig iordning för att åka till jobbet. Men först ett stopp hos frisssan! Skönt att klippa till det lite och jag mår så bra när det är nygjort!

På tal om någon med en egen vilja. Faxen har en egen han med. Igår kväll när han och jag gick den sista rastningsrundan för kvällen så hade jag ett mål vart jag skulle gå innan det var dags att vända och gå tillbaka. Motionsrundorna var ju redan avklarade för dagen så nu var det bara för att han skulle få göra av sig. När vi hade gått en bit så stannade Faxe bara rätt upp och ner och tittade på mig med huvudet på sned och ville absolut inte gå framåt. Jag fattade vad han tänkte för han är allt ganska klok och han talar om vad han vill på sitt sätt. Han visst nog att han inte behövde gå längre för att uträtta det som skulle göras! Vi vände och gick tillbaka hemåt och hann inte gå många meter förrän han hade gjort både "ettan" och "tvåan" ordentligt och vi kunde öka på takten och gå hem igen. Han kan rutinerna nu!

Andra gånger han har sagt ifrån har varit om en gryta har kokat över på plattan för att jag har lämnat den på medan jag har gått till tvättstugan och blivit kvar lite för länge. Då har han skällt ett par gånger och stått under spisen men lugnat sig så fort jag kommit in i köket. Eller när telefonen ringer och jag är i duschen. Då skallar han ett par gånger. Liksom bara för att tala om att -"kanske borde skynda dig för någon vill något"! Eller när han är hungrig innan matdags och han står på golvet vid köksbänken där hans matskål står och ger ifrån sig ett par skallanden. Jo, nog talar han om vad han vill alltid!