Nej men ojdå! vad hände nu! Det blev alldeles tyst! Andas Faxe fortfarande! Jodå! Äntligen tyst! Hoppas att det varar en stund nu!

Vi har en liten hane som tycker att det är fruktansvärt orättvist att han inte får hälsa på granntiken som löper. Hua, vilket gnäll!!! Så här hemsk har han aldrig varit förut tror jag! Undrar om det blir värre när det är lite kallare ute och luften står stilla. Om han känner av doften lite mer då kanske. Han somnade tillslut i går kväll på undervåningen. Han som alltid sover uppe i sovrummet hos oss. Men vid tre vaknade han igen och var ett litet löpmonster. Ylade, gnällde och vankade bort och fram. Matte som käner sig lite förkyld, snuvig och lite halsont, var inte riktigt på rätt humör detta och Andreas skulle ju upp vid fem så vi fick bli lite arga på honom och tala om att han skulle ligga ner och vara tyst. Tillslut så lade han sig tillrätta och somnade en stund till. Det är helt fantastiskt att öra hur bred hans reportoar är när det kommer till gnäll och yl. Det finns hur många varianter som helst på hans vibrato och just som man tror att man  har hört dem alla så hittar han på en ny!  
  
Helt plötsligt blev han jätte knäsjuk och skulle absolut upp i knät när jag sitter och skriver. Eftersom att han blev LITE lugnare då så får han väl sitta där då!
  

Men då kom jag på att han bara var ute efter att kunna spana ut genom fönstret för att se om han fick dambesök! För han slängde upp framtassarna på skrivbordet med en gång och stack huvudet praktiskt taget genom rutan!

  
Jag vet inte vem det är mest synd om. Honom eller mig!