HUGO BÖRJE THOMAS- NAUMS KYRKA 7/11-10 

         

ÄLSKADE BARN 
(dopdikt)
Av: Jessica Marie Nilsson 

Så kom du då till oss du älskade barn,
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
 
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
Du fångar all ömhet omkring,
små fötter och fingrar, din hud och din doft
så underbart skapat allting.
 
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
så är vi din tryggade borg.
 
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara

Den fina dop klänningen sydde mamma upp så Hugo är den första att bära den. Hans namn och 2010 står broderat i blå bokstäver längst ner i kanten.

Tack alla fina som kom och förgyllde vår sons dop dag. Vi vill tacka för alla fantastiska presenter som han fick och tack för att ni tillsammans gjorde dagen så fin för oss! Vi är två mycket stolta, glada och nöjda föräldrar till en underbar liten kille.

Mamma hade baka tårtan och jag fixade garneringen!

De små söta skorna beställde jag från  http://www.tartpinglan.se Under dem skriver man i namn, vikt med mera. Därifrån beställde jag även typ "pepparkaks formar" som jag gjorde marsipan hjärtan med att lägga på tårtan. Jag beställde även bokstavsmallar därifrån. Tanken var att Hugos namn även skulle ha stått på tårtan i blå marsipan men den blå karamell färgen blev mer åt det turkos hållet. Inte så snyggt så det fick vara! För den baktokiga så rekomenderar jag verkligen ett besök på Tårtpinglan. De har allt möjligt och omöjligt till bak. bak formar, strössel, oblater, dekorationer och utskärare. Dessutom allt möjligt för dop, bröllop, halloween och andra högtider. Hur kul och bra som helst.

Lite bordsdukning!

Lite kak buffé, 14 sorters kakor plus tårta!

Present bord! Hugo fick hur mycket fina saker som helst!

Åter igen TACK!

Jag är stolt! Ja, jag kan säga att jag är det nu! För några år sedan var det annorlunda och det är synd. Jag är stolt över vart jag jobbar. I år har jag jobbat tio år på Ica kvantum i Vara. Jag halkade in på ett sådant där berömt bananskal sommaren jag tagit studenten och sedan har jag varit kvar. När jag tog studenten var jag så där lagom skoltrött men tanken var ju så klart att jag skulle läsa vidare. Jag hade tänkt gå i min mors fotspår och utbilda mig till förskolelärare. Jag sökte och kom in men när det var dags för upprop så var jag inte riktigt redo och stannade hemma.  Jag valde att jobba ett tag till. Så var det dags att söka igen, vilket jag också gjorde och kom åter in. Men stannade hemma även den här gången. Nu hade jag dessutom träffat min stora kärlek och läget var inte riktigt rätt nu heller. Jag skall säga att jag verkligen inte är bitter för mina beslut för nu bor jag med min kärlek i mitt drömhus någonstans mitt ute på landet med världens finaste vovve och har dessutom fått en helt fantastisk liten kille att älska och att bli älskad av. Han är nu drygt två månader och är sin mammas lilla hjärta! Jag har allt i mitt liv som jag kan önska vilket gör det svårt att tro att jag för några år sedan nästan fick be om ursäkt för vart jag jobbar. Ändå är det nästan så att man kan säga att det är tack vare jobbet som jag har det jag har i mitt liv. Tack vare att jag valde att stanna kvar på min arbetsplats och inte flytta har jag, förutom det ovan nämnda, mina fantastiska vänner kvar och en fin relation till min och min sambos familj.

Det är synd att det inte anses fint nog att arbeta i livsmedelsbutik. En del semestervikarier kommer till oss med inställningen att det är ett glassigt jobb att lira runt på en sommar. Ojojoj vad fel de har och det inser de också ganska fort. Det är hårt jobbande kolleger jag har. Visst kunde lönen och arbetstiderna vart bättre men det är ju sådana saker som, jag tror, de flesta skulle ändra på om de fick. Oberoende om vart de jobbar!

Nu kan en del tycka att hur svårt och jobbigt kan det vara att sitta i kassan eller gå på golvet och plocka varor en hel dag?! Jo, det skall jag tala om för dig. En kassörska jobbar under press. Som kund vill man ju att det skall gå fort i kön fram. Dessutom får det inte bli fel någon stans. Du vill gärna ha hjälp, om du har tagit fel vara, att få fram en ny och det skall absolut stämma på öret när du får ditt kvitto. Skulle du dessutom inte mötas av en leendes och vänlig kassörska så blir du nog lite besviken. Eller hur? Jag kan lova att man även som kassörska kan vara trött i både kropp och sinne när det är dags att gå hem. På golvet finns det även där press. Varor skall upp och får absolut inte komma på fel plats även om två förpackningar kan verka lika till utseende och innehåll. För annars stämmer ju inte innehåll och pris med etiketten. Dessutom så är inte arbetsställningen alltid den bästa och det skall gärna gå fort så man inte är i vägen för dig som kund. För visst vill du att det skall vara lätt att komma fram bland hyllorna när du handlar?! Om du som kund dessutom inte hittar det du letar efter så vill du ju gärna ha hjälp att hitta det. Visst är det då toppen ändå att kunna få personlig vägledning och inte bara en hand som pekar att där borta finns det?!?  Det absolut bästa med mina arbetskamrater på Ica kvantum i Vara är att det du ser av dem när de arbetar är precis det jag ser av dem i personalrummet. Alla är precis så goa, glada och hjälpsamma som det verkar. Inget konstlat där inte. Visst är de inte mer än människor och kan ha en dålig dag ibland men det märker du sällan av. Dessutom jobbar alla med glädje trots en viss stress och press.

I fredags tog jag och min sambo med oss sonen för att storhandla. Ja, man kan faktiskt göra det även i "min" affär. Även om en del säger att det inte går för att det är för dyrt. Oj, vad fel de har. Vi prövade faktiskt att storhandla en gång förra senvåren i en Willys butik. Jag har aldrig gjort det mer sedan. Men jag var ju tvungen att testa och se vad det var som var så speciellt billigt och bra som det sägs. Jag skall säga dig att min budget för den månaden klarade sig absolut inte bättre bara för att jag bytte affär. Däremot kom jag hem med en mängd konstiga varor i storpack. Makaroner och spagetti som jag aldrig sett förut och nog inte vill se igen då de liksom aldrig blev riktigt mjuka, hur länge jag än kokade dem. Jag har till och med kvar lite av spagettin i en påse längst in i skåpet. Kan nog slänga den förpackningen nu. För att inte tala om de sladdriga champinjonerna jag tog med hem med ytterligare en okänd etikett på. De är dock slut sedan länge men jag är glad att jag inte köpt så många sådana burkar. Men jag kan ju inte säga att det blir billigare när varorna ändå inte är riktigt ätbara och blir kvar ett år senare. Dessutom blev det, som sagt, inte mer pengar över i kassan heller den månaden. När vi hade fyllt vår korg och kom fram till kassan så möttes vi av den längsta kö jag någonsin sett och när jag äntligen kom fram så möttes jag av en kassörska som inte ens tittade upp utan liksom bara körde på. –”Hej!” sade jag men jag möttes inte av något svar. –”Nehep” sade jag då! Jag hittade dåligt i den här butiken men det fanns heller ingen att fråga så det var bara att leta på. Dessutom tyckte jag inte att det var speciellt billigt men det är klart att jämför man inte varor med likvärdiga varor så blir ju Ica dyrt. Man kan ju inte gå till t.ex Willys och köpa deras eldorado märke för att senare gå till Ica och jämföra med t.ex Findus. Nej, jämför rätt; eldorado med Euroshopper,  Willys med Ica och så vidare så skall du se att det inte är så billigt alla gånger som man kan inbilla sig.

Det där bananskalet jag tidigare pratade om. På det gled jag, min första arbetsdag, rakt in bakom den manuella charkdisken. Där jobbade jag mycket med en tjej som jag började se som min mentor. Hon är rak, ärlig, snäll, omtänksam och väldigt hjälpsam. Vet ni vem jag menar? En liten ledtråd kanske kan vara att hennes man har en ”söt bisyssla.”  På senare år har en annan tjej tagit plats bakom disken. Även fast hon åker flera mil varje dag från ett annat samhälle så är hon alltid lika glad, spontan, energisk och positiv. En riktig inspirations källa till glädje. Något som var så roligt med att åka in och handla i fredags var ju så klart att träffa mina arbetskamrater och det brukar ta en ganska lång stund varje gång jag är inne. Självklart träffade jag på tjejen som har hand om frysen. Hon mötte mig som vanligt med sina gnistrande glada ögon. Och den skönsjungande kassachefen som trots att hon har alldeles för mycket att göra både på och utanför arbetstid alltid trallar vidare på en ny sång när man möter henne på lagret. Dessutom ser hon alltid människan innanför den svarta piké tröjan och hjälper alltid till när någon behöver det. Hon har ett stort hjärta av guld! Vi hejade på den fina kassörskan som har ett svagt hjärta för hundar och alltid bryr sig om sina arbetskamrater och dessutom alltid har ett leende på läpparna. Klart vi träffade på en av de fina tjejerna i frukten också.( Den andra hade slutat för dagen) Hon är mer än ”bara” en arbetskamrat. Mycket mer och henne saknar jag massor. När vi betalat passade jag på att ropa hej till ytterligare en kassörska som jag haft förmånen att tidigare stänga tillsammans med en gång i veckan.  Hon är väldigt snäll, trevlig och med en arbetsmoral utan dess like. En riktig klippa! Alla mina arbetskamrater är saknade bara för att de är precis som de är. De är en jätte anledning till varför det brukade vara så roligt att gå till jobbet. Det krävs många myror för att göra en stor och stabil myrstack och det är tur att de finns och lyfter varandra till att bli ännu bättre. En klapp på axeln här, en kram där och ett vänligt ord i förbifarten. Det är mina arbetskamrater det!

Nog för att jag saknar dem allihop men jag måste erkänna att just nu trivs jag förträffligt med att vara mamma, sambo och matte och kommer nog att vara det ett tag till innan jag kommer tillbaka och hoppar i arbetsbyxorna igen. Redan när Hugo låg i magen så sade farmor att –” när nya Ica öppnar då tar vi och går dit du och jag! Du med barnvagnen och jag med rullatorn”. Och så får det bli! Om bara några dagar slår nya Ica upp dörrarna och då skall vi gå dit. Hugo, farmor och jag! 

http://blogg.aftonbladet.se/nyakvantum 

Sitter och tittar ut genom fönstret och det känns som om jag skulle vilja dra på mig både ragg sockar och den tjockatse tröjan jag har i garderoben. Faxe springer ute och nosar över trädgården för att se vad som hänt under natten och Hugo ligger i sin vagn och sussar. Det är kallt ute, fem minus tror jag så vi väntar nog på att solen skall komma upp och värma lite innan vi paltar på oss kläderna och går ut på vår morgonpromenad. Det börjar mer och mer att likna förmiddagspromenad ist och kommer nog att vara så under några månader framöver. 

Själv har jag fördrivit morgonen med att plocka och fixa lite överallt i huset. Tvätt behövde tvättas och fönsterbrädor dammas. I eftermiddag får vi besök av Herr präst och Hugos blivande faddrar. Det är dopet som skall gås igenom så jag tänkte att jag skulle passa på att ha snyggat till lite här hemma inför det och kanske baka lite. Inte för att jag måste städa just för att prästen kommer utan snarare för att det var en bra anledning att göra det. Ibland behövs det anledningar för att få mig att slita mig från lille godingen här hemma och göra något vettigt av tiden ist. Det är så roligt att så många av de vi bjudit har anmält sig. Hugo är ju det största som hänt oss och det här är en stor dag, dop dagen. Inte så mkt för att jag skulle vara så speciellt religiösa utan mer för att det är en dag där vi liksom hyllar att han har kommit till oss. Att vi har haft turen att få Hugo i vårt liv. Det är stort. Något att fira och med vilka gör vi inte det bäst. Jo med nära och kära förstås! Än är inte anmälningstiden riktigt ute så det kan hinna droppa in fler anmälningar hoppas jag.

Det där med att baka känns ju lite så där motiverat nu när jag har gått på soppor i tio dagar. Idag, fyra centimeter smalare och även fyra kilon lättare, så skall jag ikväll äta mitt första mål mat igen. Nu får träning och kost sköta resten. Men det är skönt att komma i några andra kläder förutom mammakläderna igen.

Jag gick och dag drömde hela gårdagen om vad som skulle bli mitt första mål mat. (Vet inte om jag behöver säga att jag är bra trött på soppor nu). Kyckling och sallad, skaldjur och sallad, stek och sallad eller taco färs och sallad... Tänk vilket lyxproblem egentligen när besluts ångesten ligger i Vad jag skall välja att äta och inte i Om jag har något att äta. Tur man lever det liv man gör. Det finns så många människor som har det så mycket svårare runt om i världen.  Helt klart är dock att det blir ett glas med kallt vatten till "för omväxlings skull" i alla fall :-). Dumt att bryta ett vinnande koncept. Men helt klart är att jag längtar lite tills jag kan börja träna igen. Tror jag skall smyg starta lite redan till söndag tillsammans med en av de finaste av vänner.... 

Så föll den första snön på vår gräsmatta. Faxe tyckte att det var lite spännande och kul, så han race´ade runt en sväng innan jag tyckte att det blev för kallt. 
                 
 
 
Det sitter fortfarande några Ingrid Marie kvar på trädet som lös rött och fint när snön föll. 
          

Morgon börjar innan det blivit ljust! Halv sju vaknar en liten redig kille som sovit sedan åtta. Hur bra som helst. När Hugo ätit mat och har fått en ny torr blöja packar vi på oss kläder, reflex västar och regnkläder. Det börjar ljusna så smått och är ett sådant där lite ruggigt väder som bara hösten kan bjuda på. Vi går inte riktigt lika långt som vi brukar på grund av det. Väl hemma igen så passar jag på att bada Hugo nu när vi har så gott om tid på oss för en gång skull. Han fullkomligt älskar det och bara njuter. Han blir nästan lite irriterad när jag plockar upp honom ur det sköna vattnet för att den arm han vilar på börjar säga ifrån. Sedan hinner vi med att gosa lite innan det är dags för nästa mål mat, nästa omgång blöjbyte, ytterligare en liter vatten till mig följt av en soppa. Sedan är det dags att ge sig av in till vårdcentralen för ett nytt besök på bvc.

Det har nästan slutat regna som tur är. Vi sätter oss i bilen och kör in till byn. Det är som vanligt ett trixande för att få en parkeringsplats. Ni förstår, vår vårdcentrals parkering är mer byggd för att liksom vara fin än för att vara funktionell. Vilket är helt idiotiskt rent utsagt. Jag tycker kanske inte att det är helt fel att försöka göra en parkeringsplats lite finare men inte på ett sådant här ställe. Platsen är gjord med en mängd rundade hörn vilket innebär att det försvinner ganska många platser bara på det. Har du dessutom tur att få syn på en ledig plats och skyndar dej dit som en tok för att få den så blir du ganska ofta besviken när du når den. Ca nio gånger av tio har någon av dem som parkerat innan gjort det bästa de tycker att de kunde ha gjort av de rundade hörnena vilket brukar innebära att de då också tagit upp en bit av den "lediga" parkeringsplatsen som du siktat in dej på. Alltså får du ge upp den tanken och leta vidare. Har du tur så får du en plats på andra sidan gatan vid fotbollsplanen. Sedan är det bara att traska med din baby i babyskyddet bort till bvc och försöka vara nöjd och framför allt, vara i tid. Du behöver ha gott om tid på dej när du skall på ett bvc besök. Med lite tur är babyn fortfarande nöjd också när du kommer fram.

Detta går väl an när det är okej väder men den dag det spöregnar eller blåser eller kanske är 10 minusgrader, snö och halt ute. Då är det nog inte så lätt att hålla humöret uppe. Dessutom är Mvc i samma ända som bvc. Det är tur att jag mådde bra som gravid och inte hade svåra fog lossningar eller andra problem som gör det svårt att gå.  Försök att lirka sig den biten fram till mvc´s dörr med ett leende på läpparna om det kanske är isiga gator och snödrivor att ta sig fram emellan. Tänk om du är sjuk eller har har ont och inte kan få en parkeringsplats, åtminstone, på rätt sida gatan. Det är inte riktigt rätt i min värld.

Jag är som sagt för att parkeringar kan vara estetiskt tilltalande. Jag tycker att det är fint med gräsmatta och träd. Men skall det verkligen vara på denna plats när det gör sjuka människor lidande av det. Det står bilar parkerade precis överallt i närheten av huvudingången vilket gör det svårt att ta sig fram med bil emellan. Dessutom var det någon som kom på den klipska idén att vi borde ha en P-Lisa i byn också. Nu vet jag inte om denna finns kvar längre. Men det är nästan så att det känns som ett hån att få en bot när det helt enkelt inte finns någon annan stans att parkera. Nepp, jag tycker kanske att det snart är dags att tänka om, och tänk då för guds skull praktiskt den gången! Låt det estetiska få stå åtminstone lite åt sidan!

Om ni är nyfikna på att i ord och bild se vad Faxe haft för sig i helgen så surfa in på http://villarosa.se/faxe.html

Vinden fullkomligt viner utanför fönstret. Löven fladdrar runt i små orkan liknande virvlar längs med marken. På väderleks rapporten i morses så sade de att det skulle bli blåsigt idag. Det är ju inte alltid metrologerna lyckas träffa rätt. Men den här gången blev det visst som de sagt. De hotade med regn i dag på nätets rapport, redan på morgonen, så vi tog på oss reflex västar och gick vår morgon promenad redan innan solen gått upp. Hugo, Faxe och Jag. Det var ju inget större fel på temperaturen direkt så varför inte. Nu verkar det dock som om nätets metrologer fick fel för än har jag inte sett några droppar. Så kan det gå men jag tror att vi håller oss inomhus till största delen av den här dagen. 

Tänk här tappade jag tråden lite. Vet inte riktigt vart jag var på gång med detta. Det är nog bara en sådan dag helt enkelt. Så där lite slött liksom. Tankarna fladdrar iväg och jag känner ingen riktig lust att fokusera. Inte på något alls faktiskt. Jag tror jag skyller på vädret den här gången för det är verkligen inte så speciellt inspererande. Jag blev så sugen på att baka en kladdkaka förut. Det är precis det suget jag vill bli av med nu så jag har bestämt mig för att gå på diet. Cambridge är det som gäller för hela slanten och till det är jag väldigt motiverad. Se där, lite positivitet helt plötsligt! ;-) Härligt! Det är tur att jag har mina solstrålar här hemma som förgyller mina dagar! Kanske jag borde passa på att sova middag lite middag idag tillsammans med Hugo. Tycker nästan att det verkar som om jag skulle kunna behöva det. Eller kanske dra på sig mys kläder och bädda in kroppen i en stor härligt mjuk och varm filt och slappa lite framför en film eller nått. Hälla upp en stor skål ostbågar... Nej just det ja, inga sådana förstås. Hahaha, det skall nog bli människa av mig idag med. Är nog bara väldigt trög startad. I väntan på att komma igång sänker jag ytterligare en liter vatten och en alldeles förträfflig soppa doftandes av choklad och mint....Det ni mina vänner!!! Det ni!!!!

Nu sover min lille skrutt igen. Han brukar passa på att sova middag vid det här dagset och då får jag passa på.. Vad jag passar på med är väldig varierat. Äta middag, städa, plocka i och ur diskmaskin, tvätta, förbereda kvällens middag eller sitta här, framför datorn en stund. Måste så klart kolla facebook. Det är liksom lite obligatoriskt. Måste se vad mina vänner har för sig just idag. Alltid är det någon som gör något kul av det lite extra slaget. Något som vi kan "prata" lite om. En vän firade sin son som fyllt tre häromdagen. En annan har väldigt seriösa och långt skridna planer på att skaffa sig hund. En tredje har hela huset fullt av små töser och en fjärde har bakat kanelbullar med sina fina pojkar. Jag tänker att mycket kan jag baka och dessutom tycker jag att det är väldigt roligt. Men bullar har jag aldrig klarat av. Har väl kanske försökt lite dåligt också om jag skall vara ärlig. Det är nog dags att bli en bullmamma och lära mig. Det ser ju så mysigt ut på hennes bilder. Killarna hjälper mamma för fullt och tycker nog dessutom att det är hemskt roligt. Det ser så ut i alla fall på hennes bilder och så vill jag också ha det om några år. En liten Hugo vit som en sockerbagare av mjöl över hela sig. ;-) Tur att Facebook finns. Man missar inte så mkt direkt fast man är hemma mest hela dagarna.  Det är lite som dagens nyheter ungefär ;-) 

Jag hade planer på att tvätta och delade upp tygstyckena i olika högar över tvättstugans golv. Det tyckte Faxe var perfekt. Nu har han lagt sig på en av de alldeles lagom ojämna högarna och sover där middag han med. Så då gick det lilla projektet i stöpet den här gången. Vad gör det?! Än så länge är det allt några timmar kvar till kvällen så jag skall nog hinna. Det är fördelen med att gå hemma. Visst, det blir inte så mkt vettigt gjort för Hugo vill ha uppmärksamhet när han är vaken och jag längtar efter att få ge honom det. Jag började kratta löv på förmiddagen men högarna jag gjorde ligger fortfarande kvar under de kala björkarna. Det är ofta så det blir. Man kan inte räkna med att ett projekt blir färdigt bara för att det är påbörjat. Jag får ta det lite i taget helt enkelt. Litet som stort så skall det skall nog bli klart ändå.

Nu är det dags att ta hand om disken efter den "häxbrygd" jag kokat. Det är en riktig vitaminkur mot trötta kroppar och ledsna näsor. Det smakar som, jag vet inte vad. Det är både sött, surt, starkt och beskt på samma gång. Men det gör nytta och det är ju inte många mediciner som är goda eller hur? Nu vet jag ju i allfall vad jag stoppar i mig.

Snart vaknar lillskrutten och då är det mys och pratstunds dags. Hugo tycker det är mysigt att bara ligga i famnen och liksom prata lite en stund. Då ler han och försöker sig på att skratta och på ngt sätt prata med mig tillbaka. Tala om vad han tycker och tänker om det jag talar om för honom. Det är så roligt att se honom då och mamma tycker ju också att det är härligt så då är det väl bara att passa på. Snart är han en stor kille som tycker morsan är pinsam, jobbig och bara i vägen. Det går så fort. Jag märker det redan. Dagarna bara försvinner och nu är min lille kille lite drygt två månader redan. Det känns ju verkligen som igår han låg på mitt bröst och precis sett världen från utsidan av min mage. Men nu tar vi en dag i taget och njuter för fulla muggar och jag måste erkänna att om jag hade kunnat stoppa tiden här och nu så skulle jag nog göra det för ett litet tag. Det är ju så härligt lyxigt att bara gå hemma och mysa hela dagarna. Hugo, Faxe och jag!