Miljarder små iskristaller har bildat en tjock hinna på bilen. Kylan biter i näsa och öron. Just då känns det inte som någon lek att skrapa rutorna utan vantar och mössa! Vintern har färgat träden glittrande silvergrå längs med vägen hem och strålkastarna letar sig fram genom dimman. Heljus, halvljus, hel, halv.... jag prövar mig fram och inser att det inte spelar någon roll vilket som. Ridån framför mig är lite för tjock. Något annat glittrar till i vägdiket samtidigt som jag tar sista kurvan för att snart vara hemma. Innan jag kommer till vår grind hinner jag dra en ramsa över de som inte kan lyckas hålla i en ölburk tillräkligt länge för att kunna slänga den hemma utan nödvändigtvis måste köra ner bilrutan och kasta ut den i ett dike innan de når sitt mål. Jojo, förmodligen hade de en väldigt trång bil eftersom denna lilla burk inte fick plats!

Men tänk att få parkera bilen i garaget, öppna dörren in till huset och mötas av två tokglada hundar som inget annat vill än att ha min uppmärksamhet. Men sedan kommer den största lyckokänslan av alla farandes genom min trötta kropp när jag hör Hugo ropa; Mamma kom hem nu, mamma kom!!! Ett leende bredare och mer gnistrande än alla stjärnor, någonstans under all dimma och alla moln, på himlen sprider sig på hans läppar när han kommer springandes och kastar sig i min famn! En bamsekram, en stor puss och ett skutt upp i min famn! Det är sannerligen skönt att komma hem!!! :-) 

Några steg fram, ett steg bak.
+Andreas har varit på VC och fått penecilin. Troligen begynnande lunginflamation. Är förhoppningsvis bättre om några dagar.
+Jag är fortfarande inte sämre än en förkylning och inget annat skall det heller bli. :-)
+Hugos hosta verkar bättre men ett stort -är att han ikväll fick lite feber.
Januari känns verkligen som vår månad!!

Oj, glömde ett stort + Från och med nu kan det verkligen bara bli bättre!!! :-)

Vi är sambo men känns mer som särbos just nu! Är jag och Hugo på nedervåningen så är Andreas på övervåningen! Ja, vi sammanstrålar ju till matbordet iaf!  I den mån Andreas orkar förstås. Men inatt sov han på soffan! De ni! Första gången någon av oss sover på soffan sedan vi träffades. Allt för att jag skall slippa bli febrig. Intgen bra tajming just nu! Han ligger med hosta och feber, hög feber! Hela helgen lika dan! Det som var så mycket inbokat för honom dessa dagar och ledig helg för mig! Nu känner jag mig mest som kokerska, städerska, hundvakt, nany.... Men det är klart att man gör det med kärlek. Vad annars!?! 

Jag och Hugo myser i soffan framför Björnbröder. Han hostar, nyser och snuvar! Så gör även jag. Men inte något att klaga på där. Mysigare liten kille än vad Hugo är just nu får man leta efter och dessutom är jag ju frisk i jämförelse med de andra och Hugo känns äntligen som om han är på väg åt rätt håll nu! Men, när man inte får sova på nätterna känner man sig heller inte så stark på dagarna! Det har varit många långa nätter nu.  ;-) V A B imorgon sedan kanske, kanske, kasnke han och jag kan återgå till rutinerna. Hoppas kan man ju alltid! Tills dess prövar vi alla huskurer vi kan komma på och väntar in vardagen igen! Så, jag håller för näsan och sveper ytterligare ett kopp med häxblandning, känner hur det strilar ner för strupen och att nu jäklar skall vi bli friska. Det har varit några sjuka veckor här på Sanden men med lite tur har vi gjort vårt för resten av vintern! Januari är ju ändå snart slut. Det går fort nu, fort mot vår!!! Den som väntar på ngt gott..... Fast innan våren anländer har vi mycket kul att se fram emot. MYCKET KUL som jag ser fram emot med spänning. Så de kommande veckorna håller vi tummarna knutna, hoppas och väntar, räknar dagarna och förmodligen kommer jag att tycka att tiden går alldeles för sakta när den egentligen rusar fram! :-) 

Efter en rktigt jäkla kass dag drar jag täcket över huvudet, hoppas på att somna och sova hela natten, för att imorgon vakna upp pigg, kry och till en riktigt jäkla grym dag....... 

Det sägs ju att ett barn har ett väldigt närhetsbehov till sin förälder men jag undrar om inte det behovet är lika starkt åt motsatt håll. Iaf mår jag väldigt bra av att ha mitt lilla hjärta nära mig. För även om jag inte sover så bra med  en liten panna mot min så finns det något väldigt rogivande över att ligga och lyssna på små, djupa andetag! 

Efter en dag som känns som om den varit maratonlång men genomförd i ett 100 meterstempo, utan att aldrig riktigt ha kommit i mål, är det nu dags att kila fast rumpan i soffan. Under skönaste filten och med fötterna på bordet tänker jag njuta över att vara hemma hos min vackra familj!

Du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

Du är min ledstjärna och vän, du är min tro, mitt hopp, min kärlek.
Du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,
mina händer och mitt hjärta.

Friheten är ditt vackra namn, vänskapen är din stolta moder,
rättvisan är din broder, freden är din syster,
kampen är din fader framtiden ditt ansvar.

Ja du är det finaste jag vet, du är det dyraste i världen.
Du är som stjärnorna, som vindarna, som vågorna,
som fåglarna, som blommorna på marken.

"Björn Afzelius-sång till friheten!"

 

Om det nu är så svårt att förflytta djur mellan djurparker att en park som säger sig värna om fridlysta arter hellre avlivar än väntar på förflyttningsmöjligheter. Vad kommer då att hända nu med de djur som faktiskt finns kvar på ett, redan innan, hårt ekonomiskt drabbat Parken zoo?? Inbillar mig att deras ekonomi inte kommer att bli ljusare framöver. :( Utan en stabil ekonomi har jag svårt att se att det kan ske förändringar men jag har gärna fel!!