I vårt fönster växer det ordentligt nu och Hugo tycker att det är lite extra spännande! Han har själv varit med och gröpt ur kärnorna ur paprikan. Han har lagt dem på papper för åt torka i fönstret. Sedan petade han och hans far ner dem i jorden. Nu ser vi fröna växa upp i krukorna där i det varma fönstret. Snart ska vi plantera ut dem i landet och kanske, kanske får vi sedan skörda egna paprikor. Kul om det ville fungera!

Hugo följde med sin far och köpte glass. När glassen var uppäten satt han lite och funderade. Sedan sa han; Mamma, vi ska gå ut och plantera de här pinnarna i landet nu så de kan växa och bli stora glassträd!!!!

Inser att vi faktiskt hade en väldans tur med Lucas och Felicia! Jag är så glad att de stannade kvar så länge som de faktiskt gjorde i magen. De är starka och friska med en normal utveckling och normal lungkappacitet! Det var tur att de inte kom ut när de först började trycka på för då hade livet sett helt annorlunda ut idag för dem och för oss..........

Vad gör alla dessa värdelösa nätter när man tänker på vad som kunde ha varit! De har ju ändå fått en vettig hälsa! Jag är så sjukt tacksam!

Känslan är lite skön när jag lite på avstånd betraktar minisarna när de sitter brevid varandra på filten och "leker". De kommer alltid att ha någon som finns där för den andre. ??

Vabruari, jo jag tackar ja! Nezeril, Mollipect, Alvedon, bakterie- joghurt och majsvälling...... Jag längtar efter våren och sommaren som aldrig förr. Längtar efter grönt gräs, solsken och värme! Efter att få sitta på en picknick filt i skuggan av ett träd för att fika, njuta och lukta på blommorna. Efter rulltande, tultande, springandes små barnben med klingande skratt. Kanske en och annan tår, ett skavsår och blåmärke på bara knän. Jag har en känsla av att denna sommar, på alla vis, kommer att bjuda på så mycket extra och det är DET jag längtar som en tok efter. Jag är så nyfiken och tålamod är verkligen inte min starka sida!

En liten, liten barnhand trevar i mitt ansikte och jag ser ner på två små ögon. Ett barn som vilar i min famn. Ja korkekar och blomdoft är långt borta och vad gör väll egentligen det. Bryt ihop och kom igen. Verkligheten är just nu är snuva, hosta, feber, små spyor och tandsprickning.... Helst allt på en gång MEN det är en typ av lyx!

Så lägger sig åter ett lugn i huset och jag kan krypa tillbaka ner i min säng. Vem vet, kanske är det om blomdoft och korkekar jag drömmer inatt men jag vet att även om jag är trött så är jag också väldigt tacksam.

Den kvinnan kan kvinnokroppen sa någon! Ja så är det nog även om jag kan tycka att hon är en smula för arrogant så vet hon uppenbarligen vad hon pratar om.

Jag har känt mig lite frustrerad över vågen! Den har verkligen stått still ett tag och hur gärna jag än vill så är det bara att inseatt gymmet får vänta en tid. Andra saker har högre prioritet just nu! I ett sista desperat försök så klickade jag hem en träningsbok från nätet! Har man cirka tio kilo kvar till drömvikt så är det inte så vidare lustigt när vågen inte rör sig neråt. Snarare kanske något litet uppåt ist! Suck, stön och jämmer!

Hur som helst så rotade jag fram ett måttband ur en inte allt för använd sykorg. Tog en djup suck och mätte. Ojdå! Jag samlade upp hakan från golvet och sedan mätte jag en gång till! Jodå - 2 cm! YES!!! Grymt skön känsla! Visst vet jag att man inte ska lita på vågen men det är ganska lätt att stirra sig blind på dessa siffror! Förmodligen har jag chockat en kropp som legat i dvala i några år så kanske är det lätt att få resultat. Bara att hoppas att det fortsätter så här! Två centimeter på cirka två veckor tackar jag för och lite motvilligt tackar jag Olga! Tror jag ger mig själv en liten klapp på axeln också! ;-)

Från ditt hem fick jag med mig en ask och ur den plockar jag fram några saker som du kanske själv hade tagit på dig idag. Det vill säga om du varit gäst och inte värdinna. Jag virar din svarta/vita sjal med blommor på runt mitt hår. Min hals pryds av dina vita pärlor. Sedan trär jag dina svarta handskar över mina fingrar. Innan jag går ut genom dörren knyter jag din andra kolsvarta sjal runt halsen och drar upp den så långt upp mot hakan det går. Det är dags att åka nu!

Sist vi sågs i kyrkan så firade vi dop och bröllop! Nu samlades vi åter till klockringning men inte för att fira dig, även om det på ett vis var din dag idag. Du har alltid älskat att samla släkten och familjen. Nu har du åter lyckats med det. En sista gång tillsammans för din skull!

Många tankar hinner snurra. Många funderingar kvar att snurra på. Jag inser att set är inte är så lätt att finna ett avslut när man egentligen inte vill. Många minnen. Vackra och glada sådana. De är jag glad att jag har och spar dem så långt in det bara går! Älskade farmor sov så gott! Alltid i mitt hjärta. Aldrig glömma! Tack för allt! Vi ses igen. Jag älskar dig!

Hugo och Andreas kom hem med en vacker bukett till mig efter jobb och förskola idag!
-"Här får du för att vi älskar dig!" Ropar Hugo när han glatt kommer springandes från bilen med en inpackad blomsterbukett i händerna! Nu vet jag vad du tänker och Nej, jag tror faktiskt inte att han hittat på något fuffens utan att de ord Hugo ropade så glatt faktiskt kan stämma! :-D Tack för de vackra blommorna min fina! Ibland kan du! ;-) <3

Jag har bestämt mig för att så ett frö i år. Tänker att det kanske kan vara lite spännande och nyttigt för Hugo att få se hur det utvecklas! Från frö till planta till..... Ja vi får se vad det utvecklas till! Synd att jag inte har ett växthus för då hade det blivit gurka, tomater och kanske att jag hade vågat mig på paprikor med. Han älskar ju grönskar min store kille och tänk er doften! :-) Ja vi får se vad jag bestämmer mig för. Kanske att vi planterar en blomma eller två också! :-)