Även denna morgon bestämde sig Hugo för att gå upp i ottan och det var verkligen lika bra det! Efter frukosten var det dags att ge Faxe den dusch han så väl behövde sedan var det bara att hoppas att han skulle hinna torka i tid! Det blev på det berömda håret men det gick ändå! Så, in i bilen och iväg till Lundsbrunn! Ibland blir man bara så där lite extra glad. Det finns folk som helt sonika bara bryr sig! Åsa Lundell ,på  kennel  Go for it, är en av dem och jag är sjukt tacksam för all hjälp jag har fått! Det var verkligen dags att någon annan än mig satte saxen i hans gyllene lockar. Det var dags för ett proffs! En liten stunds bilåkning i ett regnoväder jämställt med än ett vattenfall lugnar det så ner sig igen i samma stund som jag rullar in i det lilla samhället. I slutet av uppfarten står ett vackert trähus och framför dörren står en leendes Åsa! Vi kunde sannerligen behöva ett leende eller två för att väga upp det ruggiga vädret! Snabbt drar vi oss inomhus i värmen ist och låter kylan stanna kvar på andra sidan dörren!

Det är hit jag har tagit Faxen för att bli fin! Han behöver en tillfixning som mina egna kunskaper inte riktigt klarar av så här långt och snart är det utställning!  För att jag skall kunna åka dit med rak rygg så behövdes en handpåläggning. Denna gången lånade jag Åsas magiska fingrar och vips så var Faxe som förbytt! Klippa lite här och lämna lite där, långt där, kort här och……  Det där med klippningen är en kost som är väldigt svår att bemästra! Likt en konstnär som målar en tavla skulpteras nu en ny Faxe fram. Sedan är det bara att hoppas att de ställen som är lite korta hinner växa på sig lite mer på en månad. Det blir tight, men det kommer att bli bra!!! J Jag är helt övertygad och har nu de bästa förutsättningarna som jag kan önska; Jag har den perfekta handlern i Kristina Josefsson och han är klippt av ett proffs!

Innan vi åkte hem igen fick jag även chansen att spana in hennes egna magnefika hundar.  Dessa pärlor var inte svåra att tycka om!  Den mycket stilige irländaren Danny, som med sina pigga ögon mer än gärna mötte mig med en puss. Sedan var han tillräckligt cool för att låta lilla Jänta krypa upp i min famn fast att han tyckte att jag luktade så spännande.  Även Jänta strålade i en fantastisk irländskpäls med vackra lockar som var värdiga den lilla prinsessa hon är. För att inte tala om de blixtrande, mörka ögonen och det vackra lilla huvud som jag knappt han beskåda innan hon hade borrat in det under min arm. Där kunde jag lätt ha stannat kvar och gosat in mig en hel dag om jag så bara hade kunnat….. Meeen, klockan går fort när man har roligt och som vanligt när timmar blir till minuter som blir till sekunder så blir det brottom och vi vände hemåt igen! Jag och min snyggisvovve. En klippning till skall vi hinna med innan dagen D och jag inser att jag nog inte själv skall hålla i saxen då! Tack Åsa för att du gjorde honom så fin idag! 

FÖRE

EFTER

FÖRE

EFTER

Vi slapp det lite klassiska dudunk, dudunk, dudunk! Känns skönt och ist vinner det lite lätt runt tåget. Genom fönsterrutan skiner solen in och värmer mitt ansikte. Fönsterplats är bra, speciellt när resesällskapet slagit igen Sina vackra blå för en stund sedan! :) Av vistelsen har jag lärt mig en del, insett lite annat och det mesta är förstås jobbrelaterat men en del gäller även människorna, pulsen, staden, Stockholm. Allt ät lite mer här än vad det är hemma. Lite mer högljutt, lite stressigare, lite rörigare.... Men jag gillar det ändå lite grann. Till viss del men nog är det lite skönare att sitta på tåget som susar hemåt än det som åkte hemifrån! Dessutom har jag på bara ynka två dagar hunnit med att träffa ett helt gängmed sköna människor och dessutom insett att det går att gå till sängs i en främmande stad utan att först ha fått min eftermiddags promenad eller ha lagt Hugo och berättat för honom hur mycket jag älskar honom. Nej nu längtar jag hem till alla mina hjärtan där hemma men ett par upptäckter har jag gjort under min tur och retur resa till sthlm! No 1: ett par vita öronsnäckor är ett måste att ha i örat samtidigt som du småspringer fram i livet. No 2, öronsnäckorna kombineras bäst med en uppfälld jackkrage som skyddar dej och håller dej anonyn ( inte för att det på något vis går att hinna känna igen ett ansikte ändå i myllret och stressen). No3, har du dessutom blicken strängeligen fäst rakt fram för att undvika all typ av lgonkontakt så har du nog lyckats få in alla viktiga element för att lyckas i livet :) ( var det någon som ropade,FÖRDOMAR, nu!!! Äsch m, det bjuder jag på! :) Det är ytterligare en stunds susande och förmodligen något lock som skall slå till i mitt öra, när vi passerar genom en tunnel, innan jag kliver av på min ändstation. Men med lite tur hinner jag iaf gå god natt till mitt minsta och älskade lilla hjärta innan Han somnar in för natten.

Jag var verkligen inte på G för en diskussion! Jag hade hunnit göra några ärenden efter jobbet och var tvungen att gör ett till innan jag åkte hem! Jag hade inte sett min lille Snoddas på hela dagen och det var ett tag sedan det blev mörkt!

Jag skyndar mig ut från affären men hamnar bakom två andra familjer och blir tvungen att sakta ner på tempot för några sekunder! Skönt att de var före mig ut! För jag var VERKLIGEN INTE sugen på att dra igång den diskussion som jag vet hade uppstått om det hade varit jag som gick ut genom dörren först! Det var alldeles för länge sedan jag fick en kram och ville bara hem! :-) Vår lilla klunga kommer ut genom dörren och möts av en rockklädd man med ett brett leende och en trottoarpratare som i stora bokstäver skriker ut det budskap som rockmannen stod för; ”Bygg ut E20 till motorväg NU!” Hans leende var menat som något inbjudande men för mig kändes det mer som ett hånleende!

Du förstår, När det förra gången var på tal om att dra en ny vägsträcka istället för nuvarande! När det var på tal om tvångsinlösen av gårdar och hem för att kunna dra den nya vägsträcka som det var tänkt! Den gången skulle vägen dras rakt genom min mor och fars skog! Den familjegård jag är uppväxt på skulle bli förstörd! Man kan tycka vad man vill om E20 just nu och alla har rätt till sin åsikt men faktum är att den skog jag pratar om skulle asfalteras och förstöras och det är fler gårdar och hem som  kommer att jämnas med marken! Inte nog med den ekonomiska biten där ersättningen är så minimal för markägarna att det inte på långa vägar skulle motsvara den penning man kan få vid en vanlig normal försäljning. Den skog jag pratar om är också en oas för väldigt många människor från samhällena runt omkring! Människor lämnar byns gator för at komma ut hit för att andas, man släpper sina stadshundar lösa och motionera sina egna kroppar på en stor mängd fina skogs och grusvägar! Man kommer för att skörda det som skogen odlar, lingon, blåbär och svamp! Det är på samma vägar som man ofta möter människor till häst, både på sina egna och på en islandshäst som travar fram i en turridning! Detta är mitt hem, arvet till mig och mina syskon, till mina barn och då menar jag inte arv med en ekonomisk innebörd. Nej,  jag menar arv med en innebörd av kärlek! Här finns min själ och mitt hjärta. Här har både min far, min sambo, mina svärföräldrar och min sambos bror spenderat många timmar på pass med en bössa på axeln. Ibland har de haft tur, ibland har de det inte och här har Faxe samlat många mil i benen genom åren!

Förra svängen, för några år sedan, när det var tal om att bygga ut E20 så färdades min far på den grusväg som går igenom skogen. Där, mitt inne på en skogsväg stod det en bil parkerad. Ingen förare syntes till utan hade förmodligen vandrat av in i skogen! I bakrutan satt det ett sådan där reklamklistermärke med ett budskap. Denna bilägare som då, på något vis, var ute och njöt av naturen hade ett enda budskap i sin bilruta ”Bygg ut E20 till motorväg NU” dubbelmoral?!?! Kanske! Inkompetens?!? JA!!!

Det enda jag kan säga med säkerhet är att mitt hjärta blöder vid tanken på att denna skog, mitt föräldrahem, mitt känslomässiga arv som jag så gärna vill föra vidare, skall gå förlorat på detta sätt! Alla har som sagt rätt till sin egen uppfattning om vad man bör göra med E20! Jag har min och inte har jag hört någon ny ide om vart E20 skal dras……

Kvällen innan  gjorde vinden uppror! Grenarna dansade till takten av vindens vinande och regnets smattrande! Stormen var ett faktum och jag kunde inte låta bli att tänka på de i norr som skulle drabbas värst för inte kändes det som någon lättsamt utanför våra fönster! Instinktivt kokade jag vatten och hällde på termos. På så vis skulle vi ju i alla fall ha möjlighet att göra välling till lillen om strömmen nu skulle gå! Ett tag kändes det som rena turen att vi fick behålla den!

Tidigare på kvällen så kardade jag och kammade igenom Faxe ordentligt. Kanske inte så mycket för att han skulle bli fin utan för att han skulle slippa tovorna senare! Det var två olika jakter på gång till dagen efter men alla ställdes in! Det var nog ingen som trodde att vädret skulle klinga av som mycket som det faktiskt gjorde till morgonen efter! Jahaja, men när nu Faxe ändå var kardad och klar så kan vi väll passa på att utnyttja det! Kläderna packades på och Faxes grejer plockades i ordning! Vi tar väll och passar på med en träningsrunda i skogen hos mina föräldrar! De ställde gärna upp som barnvakter en stund medan Andreas och Faxe skulle till skogen för jag tänkte jag skulle hänga på den här gången! Kändes faktiskt lite spännande och roligt! Det är ju inte allt för ofta jag är med dem! Förhoppningarna om att hitta några rådjur var inte så stora direkt för innan vi bestämde oss hann solen gå upp och tuppen gala för länge sedan!!!  Men vad gör väl det! Solens strålar skiner stundtals igenom molnen och det är näst intill vindstilla igen! En perfekt morgon för skogen helt enkelt!

Så ger vi oss ut! Det får bli lite jakt träning ist för morgonpromenad. Den här gången tar Andreas med sig geväret! Sist de var ute på sådan här träning tillsammans så tag han inte med det och missade ett rådjursdrev bara några meter ifrån honom. Lite surt så nu åker det med! Vi traskar på genom skogen. Det är tätt på många ställen där vi väljer att gå för det är förmodligen enda chansen att få upp något rådjur. Troligtvis är det där de står och trycker så här dags på dagen! Faxe ger sig ut på ett par längre rundor. Det ena på drygt 200 meter från oss innan han släpper och kommer tillbaka till oss! Tänk den lyckans som lyser i hans ögon när han åter ser husse efter ett drev. Han springer raka vägen fram och talar om att han har varit duktig, blir omklappad och skickas åter ut igen!

Efter en och en halv timme har Faxe drygt 9km i benen och börjar bli märkbart mörare i kroppen och tungan blir allt längre! Vi märker att batteriet i hans halsband har dött så vi bestämmer oss för att vända tillbaka mot bilen! Precis då sätter Faxe ner näsan i marken igen och ökar takten! Han söker av området i serpentinmönster mellan träden och ger sig sedan av ifrån oss! Långt ifrån oss. Troligtvis på förmiddagens längsta drev, åtminstone tidsmässigt, och vi har ingen koll på vart han befinner sig! Just då pirrar det lite extra i nerverna och väntan känns evig. Han kommer tillbaks igen men tydligen var det tillräkligt intressant för att ge sig ut på en ny vända.

 Så kommer han då tillbaka igen, lycklig men trött och vi kan fortsätta gå sista biten till bilen! Det blev inget skjutet den här gången heller men all träning är bra träning. Nu blir det ett par vilodagar innan det åter är dags att göra ett försök med de uppskjutna, lite mer planerade och organiserade jakterna tillsammans med andra jägare! Kanske blir det bättre jaktlycka då. Kanske inte men är det inte det som är halva grejen med jakt! Spänningen, man vet aldrig hur timmarna i skogen kommer att te sig!?!?!

Du sover nu, mitt hjärtas skatt! Du som gett mitt liv så mycket mer innehåll, så mycket mer glädje och lycka! Tänk vad mitt liv var fattigt innan det berikades med dej!!! Du är en riktig liten snuvepelle just nu men du är min snuvepelle! Det viktigaste i livet!

Du sover nu och det var i min famn som du somnade. Det är lycka med skrivet med de största bokstäverna jag kan! Men de är du värd och så mycket mer än det! Jag älskar dina underbara, blå ögon och glada läppar och hur du gosar in alla dina fingrar i mitt hår när du är trött! Att jag sedan förlorar några hårstrån varje gång, vad gör väll det!  ;-) God natt mitt lilla hjärta! Mitt allt på jorden! Jag älskar dej!!! 

Jag har börjat om och börjat om och börjat om med det här inlägget! Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle sätta ord på det jag tänker och känner och det är verkligen inte ofta det inträffar!  Ibland är det svårt att finna ord som gör rättvisa. Om det nu finnas någon rättvisa! Vissa saker är bara så ofattbara! Så orättvisa! Då är det tur att det finns styrka hos dem som detta kräver!!! Nog finns det styrka alltid och frågan i det här fallet är VERKLIGEN INTE om utan NÄR! Hur lång tid skall det ta innan styrkan, kärleken och modet skall besegra den här gången! NÄR?!? Jag sätter mina korvören på snart, VÄLDIGT SNART! JA, styrka är nog ledordet just nu och jag är imponerad över nära och kära och själens kraft att vilja!
 

Ibland behöver man bli påminnd om allt det fantasiska man har i livet och jag har verkligen hur mycket som helst att vara både stolt och lycklig för och jag ÄR både stolt och lycklig för det. Kan hända att jag däremot är lite dålig på att ta tillvara på det. Där måste det bli ändring! För man vet aldrig när livet förändras. När det byter riktning och modet, styrkan och kärlekn sätts på prov! Mina ord är lite överflödiga i det här sammanhanget! Ta gärna en titt in på den här länken och upplev ord, mod, styrka och kärlek som sätts på prov i något av de mest orättvisa sammanhang man kan tänka sig. Ta sedan väl tillvara på just det du har i ditt liv att vara stolt och lycklig för!
 

http://www.kristin141.blogspot.com/ 

Om vi tog sovmorgon igår så satsar vi åter på tidiga mornar! Så god morgon!!! :-)

Nu så, sakta men säkert orkar sig kvicksilvret upp över nollan. Åtminstonde två snäpp! Vi får väl se hur långt mer den tar sig idag! När vi gick ut på morgonens promenad så kändes det som om frosten på marken aldrig skulle försvinna idag så jag är mer än nöjd över det jobb kvicksilvret har lagt ner så här långt!

Ja morgonpromenad, jag vet inte om vi kan kalla den för det den här gången, snarare förmiddagspromenad. Vi var ju ändå inte tillbaka förrän klockan slagit tio. Gansk så precis på sekunden! Men som sagt, det var lite kyligt och Hugo tog sovmorgon idag så vi hade inte så brottom. Vi som brukar väcka tuppen ganska långt innan han ens har börjat fundera på att gala, nästintill varje morgon, fick ist sova till klockan sju och inte klagar jag för det vill jag lova! Det känns i luften nu att det drar sig mer och mer åt vinter. Jag tror dock att jag fortfarande lever i någon sorts förnekan över att vi redan kommit så långt in på året! Jag som precis har accepterat att det är mer höst än sommar! Vad händer med tiden egentligen?!?! Snart är det 1a advent och bara det är ju galet för att inte tala om hur snart det faktiskt är jul! Det är i och för sig en hemskt mysig tanke att tänka! Det är ju precis det jag gillar med vintern. Tiden från 1a advent och fram till 1 Januari! Efter det börjar jag nog förmodligen längta efter våren ganska så omedelebart! Det är ju bara sådan jag är! :-)

Januari kommer nog bara att försvinna i år den också, precis som tiden gjort hitintills! V1 börjar vi inskolning på dagis för lille Snoddas och två veckor senare kör vi för fullt. Detta innebär ju också att min egen inskolning på jobbet är över och att jag åter drar igång för fullt! Spännande på många sätt det där! Fram tills dess väljer jag att njuta av det som är precis just nu. De härliga morgonpromenaderna, goset, buset, myset, och så skall vi ju klämma in älskade pappas födelsedag och ett dop också! Jodå, med det här tempot är det nog snart vår igen!!

Om du blir nyfiken på varför den här soffpotatisen är så trött så kika gärna in på

http://www.villarosa.se/faxe.html