Det går så fort! På bara någon sekund kan allt vara över. På bara någon sekund kan någon lämna oss för att aldrig komma tillbaka. En olycka sker så lätt och så snabbt som just på bara någon sekund. Min pappa fyllde 60 år i slutet på november förra året men för fem år sedan höll det på att gå illa. På bara någon sekund höll vår värd på att rasa samman. Det var precis i början på vårbruket och en jordbruksolycka drabbade honom mitt i stressen. Det är stora tunga maskiner vi talar om och hade det inte varit för hans kunskaper inom sjukvård, som han fått i hemvärnets regi, så hade jag inte haft någon pappa mer. Det gick så där snabbt, på bara någon sekund.

Det blev en lång väg tillbaka och man märkte verkligen vilka som fanns där för oss i familjen och det finns många vänner och släktingar att tacka! Det är idag på pricken fem år sedan men vi firade i söndags när alla var lediga! Vi samlades i mina föräldrars trädgård under äppelträdet och njöt av ett fantastiskt väder och en mysig stund tillsammans!

Det kanske låter konstigt att fira en olycka men det är inte det som vi direkt firar heller. Vi firar att allt gick bra och att vi fick fortsätta vara en familj. Vi firar livet, lycka och kärlek! Vi enades som familj och visst var det tufft men vi klarade det tillsammans och med lite hjälp. Visst är väl det något som är värt att fira?!?! Jag har ju världens bästa familj. Så tycker säkert de flesta och jag är verkligen inget undantag. Jag älskar er allihop och är så glad för att ni finns i mitt liv. Jag är så glad att vi, de där sekunderna till trots, fortfarande har varandra!!!!

Nu har jag bestämt mig för att lägga ner saxen för den här gånge. Den här lilla fröken petimeter (läs Therése) blir liksom aldrig riktigt helt nöjd så nu är det nog bara att lägga ner ändå! Jag har ju trots allt världens finaste hund även om inte domaren ser saker på samma sätt som jag! :-) Lidköping här kommer vi!! Laddade och redo!!!!

För tillfället är jag nog varken pessimist eller opptimist. Det lutar snarare åt REALIST! På lördag morgon kl 09,00 hittar ni oss i Lidköpings nya arena. Förhoppningsvis svävandes fram över golvet i ring 13!!! ;-) Jag är nog varken dum eller naiv. Jag vet att vi är allt för otränade i sådana här sammanhang för att tro att det skall plockas hem några storvinster. Visst har vi lagt ner en massa jobb men den korta intensiva period vi har tränat nu räcker knappast hela vägen ut! Det känns lite som fakta trots allt. Vad jag önskar utav dagen är att vi skall få en skojig och spännande dag med åtminstonde ett bra skriftligt omdömme. Jag säger vi för team Faxe består, för dagen, av mig, Marie och Sara!!! Skall bli så kul att göra detta tillsammans med två fina flickor som nästan tycker lika mycket om Faxen som jag gör! Jag började som sagt att trimma till Faxen lite till igår efter Kristinas samtal. Jag har en tendens till att klippa lite för mycket ibland så jag vågade inte köra färdigt igår kväll speciellt eftersom att John Blund dessutom börjat kasta grus i mina ögon. Men jag är en bit på väg. Så nu sätter jag mina saxar lite på spel och går ALL IN i eftermiddag med det lilla extra finliret! Men än så länge ser lille Faxen ut så här.... En bra början skulle jag kunna tro iaf även om jag har en del jobb kvar på halspartit......... :-)

Plötsligt händer det!!!! :-)

Ikväll var ett sådant tillfälle. Kristina på Irish Bushmills slog mig en signal. Hon tog sig tid och ringde för att ge mig lite tips på sådant hon lagt märke till. Inte för att jag hade bett henne utan bara för att hon kännde att hon kunde och ville!! VA!!! Helt fantastiskt. Så, förutom en trevlig pratstund, så lyssnade jag, tog in och skred till verket. Vette tusan om jag inte hajjade det också!! :-) Jag fick låta saxen jobba och tror nog att det blev rätt bra!! Faxe var mindre nöjd för att bli upptvingad på trimbord i denna lite sena timme. Jag hade ju lovat honom att vi var färdiga nu och att han skulle få vila från detta ståhej fram till Lördag. Tyvärr för honom så blev jag tvungen att svika det löftet. Ville ju pröva medan jag mindes vad jag precis lärt.

Det är baske mig inte vanligt att någon tar sig tid (utan motkrav) för just tid är ju en solklar bristvara och jag är super tacksam! Det känns mycket bättre nu så återigen TACK!!! Jag ser helheten! Detaljerna på det som Kickie på Villarosa egentligen lärt mig men som fallit bort någonstanns på vägen! Jag såg det Kristina såg men jag visste helt enkelt inte hur jag skulle hantera det. Förrän nu! Tack för att du tog dig tid, Krisitna! På min väg mot utställnigs"debuten" (första gången jag tar det på allvar) så har jag haft tur att ha bra människor runt mig som delar med sig av sin kunskap. Kickie och Kristina är VERKLIGEN två av dem!

Mys och bus!

Ni vet Rebecca, tjejen som fotade oss en förmiddag i slutat på förra veckan?!?! Hon letar fler modeller till sitt fotande! Hon är en jätte duktig och söt tjej som brinner för sin hobby och går en massa kurser nu! Så är du sugen på att ställa upp som "försökskanin" Så hör av dej till mig så vidarebefodrar jag er förfrågan! Som ni märker så fotar hon det mesta, husdjur, barn, par, porträtt etc och hon gör det så himla bra! Just precis nu så tar hon endast en liten symbolisk summa för arbetet. Ett par hundralappar som täcker resekostnader och lite annat smått och gott. Så om du bor i Vara så betalar du ca 200 kr för alla bilder (man kan få dem på studs om man vill) och om man vill så hjälper hon till och redigerar dem! Kanske värt en bokning???! :-)