Utanför fönstret svingar vinden gungan bort och fram! Den vaggar i takt med vindens vinande framfört över trädgården. Det här är en dag då vi helst håller oss inomhus. Lite synd med tanke på att solen gör sitt absolut bästa för att ta överhanden. Nej, idag går vi nog inte ut än på ett tag. förhoppningsvis mojnar det till eftermiddagen så vi allihop kan ta en promenad tillsammans. Det vore ju så härligt eller varför inte göra den ensamma gungan sällskap :-)

Vi tog morgonpromenaden i någon sorts hast. hugo var snäll och lät mig få sovmorgon till kl sex denna gången. Det var nog första gången på drygt 14 dagar. Det är så länge som han varit förkyld den här gången. Suck. Förkylning nummer sex för honom. Stackars liten men jag lever på hoppet om att dagis tiden kommer att gå relativt smärtfritt och bra. han måste ju ha hunnit bilda sig ett ganska bra imunförsvar på kuppen. Hoppas kan man ju alltid iallfall! Det har varit fjorton, nästan sexton dygn av snuva och dålig sömn men igår var det första gången som jag inte behövde torka hans lilla näsa en enda gång så det känndes som verkligen som om vi är på G nu! 

Morgonpromenaden ja!!! Jo, Hugo vakande på ett sådär fantastiskt glatt Hugohumör, så där som han gör nästan varje morgon. Det är sällan några sura miner som syns i hans ansikte. Vi bytte från pyjamas till vanliga kläder och han satt snällt och lekte lite på golvet medan jag gjorde välling. Det har varit lite si och så med just vällingen nu när han varit förkyld men idag slank det ner hur enkelt som helst! Så, en halvtimma efter att vi stigit upp tog vi på oss ytterkläderna och gick ut för en morgon promenad med lille Faxen. Det såg som om regnet skulle fortsätta att lurpassa på oss några timmar till men nu höll det upp så vi passade på. Med raska steg gick vi rakt ut genom grinden och in mot de mörka molnen. Nu var det bara att hoppas på uppehåll. Vi tog den hästsvängen. Den promenadvägen blev döpt så efter när jag hade hästarna. Då var det en perfekt runda att ta för att titta till dem. Nu gapar hagarna tomma och dörren till lösdriften är stängd. Det har den varit i snart ett år. Härommorgonen såg jag förresten något vackert längst ner i bortre ändan av hagen. En rådjurs mamma med sitt lilla kid! Herregud så liten. den nådde knappt upp till mammas mage där den stod och försökte äta på henne. Tänk, det var nog andra gången i mitt liv som jag sett en liten rådjursbebis på så nära håll och vem vet, det kanske aldrig blir igen. Jag fick hålla Faxen kort när vi gick förbi dessa två som lugnt stod kvar medan vi passerade!

Idag fanns där inga rådjur och inte hade vi tid att stanna heller för den delen. regn och blåst piskade oss att öka takten ist. Vi hade plockat upp Sara på vägen. henne väckte jag med ett sms om att vi nu skulle gå förbi henne och hon hängde villigt på. Alltid lika mysigt med sällskap! Vi kom tillbaka hem lagom till att de svarta molen skulle skingras och försvinna bort och lämna plats åt klarblå himmel mellan vita fluffiga moln. Se där, hade jag bara väntat en stund så hade vi sluppit regnet. Så kan det gå. Men ingen kan säga utan att det var en uppfriskande promenad vi tog iaf! :-) 

De sista veckorna har som sagt inte bjudit på så mycket sömn så nu när Hugo somnade i sin vagn plockade jag fram stolsdynorna till sommarmöblerna och lade dem på golvet utanför. Faxen låg redan där och vaktade så jag bäddade ner mig bredvid honom och läste en stund innan även jag slumrade till en stund. jag skrattade lite för mig själv där jag låg och tänkte att det är ju precis som när Hugo var nyfödd och jag passade på att ta en sovlur precis var som helst, när som helst. Det har jag inte behövt göra på flera, flera månader nu! Det blev en liten powernap, men ibland är det allt som krävs för att ladda upp batterierna lite igen. Det var nog endast lite sömn som åter kunde få mig gående. Inte ens vindkraften utomhus hade nog lyckas pumpa upp mitt batteri från en lägsta nivå. Men nu, nu är vi fulladdade med energi igen så nu kör vi tre på resten av dagen med lek och bus innan eftermiddagen kommer och pappa/husse kommer hem igen. Det ger alltid lite energi påfyllnad när han kliver in genom dörren..... 

Idag bjuder jag hellre på kort av mina två små hjärtan än av en trött, lite sliten jag! De gör sig hemskt mycket bättre på kort än mig!!! Här är Slöis och Piggelin! :-) Tur att jag har mina fantastiskt fina som ger mig energi. Ja, herregud vad de fyller mig med energi och kärlek. Idag är nog bara en sådan där dag helt enkelt... :-)

 

Sara

25 maj 2011 13:18

ja han ser lite trötter ut :D hehe

http://Saras-blogg.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ta vara på tiden säger alla. Det går så fort och kommer aldrig mer igen! Jo tack! Det känns om en evighet sedan som jag var så där flodhäst-stor och hade ont för att minisarna knödde neråt allt för tidigt. Nu är de redan ganska stora, ja det är d...

Ja, jag vet att det blir bättre när jag åkt därifrån! Ja, jag vet att det är bara att ringa om jag orolig. Men jag inte orolig för att det inte ska bli bättre när åkt. Faktum att det är fruktansvärt att stå på andra sidan fönstret och försöka skrat...

Efter att ha gått omkring inomhus hela dagen kändes en promenad i solen som ett måste! Jag kopplar upp Faxe samtidigt som jag rullar en klubba runt, runt i munnen! Det är mycket tankar nu! Mycket som behöver redas ut och en grym huvudvärk att bota. D...

Ett år går så fort och nu är du redan fyra! Vad hände med tiden och vem kan lära mig att stoppa den Jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna det just nu! Du har fått stå ut med så mkt under det senaste året och det är inte alltid lätt att vara...

Att luta sig tillbaka mot en välvd klippa och lyssna på små kluckande ljud från havet och syrsor som spelar är helt klart avslappnande. Ändå gnager en längtan i hjärtat efter de som är kvar där hemma. En skön trygghet och glädje vilar dock i att ve...