För första gången i mitt liv har jag drabbats av söndagsångest!!! Inte för jobbet, där trivs jag ju för bra för det, utan för att det åter är dags att lämna Hugo på dagis igen. Mitt lilla solsken går i moln så fort han förstår att det inte blir någon hemmadag idag. Krokodiltårarna kommer fram samtidigt som det dåliga samvetet när han ber mig att stanna hemma och börjar ropa efter pappa ist. Tröjan sitter bara på halvvägs efter att jag har fått tvinga på den och hatten sitter på sniskan. Sedan bär jag ut ålen under armen samtidigt som han försöker kasta av sig skorna. Gråter hela.vägen i bilen in till dagis och där får jag kasta över honom till väntande fröken. Ett snabbt jag älskar dej och en puss innan jag får skynda mig ut med brännande tårar bakom stängda ögonlock. Ojojoj, kaos! Nu är det bara Faxe kvar att lämna. Tur att han trivs så bra där han är.