För första gången i mitt liv har jag drabbats av söndagsångest!!! Inte för jobbet, där trivs jag ju för bra för det, utan för att det åter är dags att lämna Hugo på dagis igen. Mitt lilla solsken går i moln så fort han förstår att det inte blir någon hemmadag idag. Krokodiltårarna kommer fram samtidigt som det dåliga samvetet när han ber mig att stanna hemma och börjar ropa efter pappa ist. Tröjan sitter bara på halvvägs efter att jag har fått tvinga på den och hatten sitter på sniskan. Sedan bär jag ut ålen under armen samtidigt som han försöker kasta av sig skorna. Gråter hela.vägen i bilen in till dagis och där får jag kasta över honom till väntande fröken. Ett snabbt jag älskar dej och en puss innan jag får skynda mig ut med brännande tårar bakom stängda ögonlock. Ojojoj, kaos! Nu är det bara Faxe kvar att lämna. Tur att han trivs så bra där han är.

 

Lena

20 augusti 2012 07:05

Förstår känslan även om jag aldrig upplevt den

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ta vara på tiden säger alla. Det går så fort och kommer aldrig mer igen! Jo tack! Det känns om en evighet sedan som jag var så där flodhäst-stor och hade ont för att minisarna knödde neråt allt för tidigt. Nu är de redan ganska stora, ja det är d...

Ja, jag vet att det blir bättre när jag åkt därifrån! Ja, jag vet att det är bara att ringa om jag orolig. Men jag inte orolig för att det inte ska bli bättre när åkt. Faktum att det är fruktansvärt att stå på andra sidan fönstret och försöka skrat...

Efter att ha gått omkring inomhus hela dagen kändes en promenad i solen som ett måste! Jag kopplar upp Faxe samtidigt som jag rullar en klubba runt, runt i munnen! Det är mycket tankar nu! Mycket som behöver redas ut och en grym huvudvärk att bota. D...

Ett år går så fort och nu är du redan fyra! Vad hände med tiden och vem kan lära mig att stoppa den Jag skulle kunna ge vad som helst för att kunna det just nu! Du har fått stå ut med så mkt under det senaste året och det är inte alltid lätt att vara...

Att luta sig tillbaka mot en välvd klippa och lyssna på små kluckande ljud från havet och syrsor som spelar är helt klart avslappnande. Ändå gnager en längtan i hjärtat efter de som är kvar där hemma. En skön trygghet och glädje vilar dock i att ve...