Det händer något med en människa när man får barn! Eller åtminstone för mig! För någon annans talan kan jag ju ej föra! En kärlek så gigantiskt stor drabbade mig för exakt ett år sedan och satte så djupa avtryck. Ungefär så som en blixt gör på den tall där den slagit ner. På samma sätt som tallen går i tusentals spillror går även jag i bitar. Man slits isär och skall åter bygga upp sig själv på nytt. Ett nytt JAG! Man får en ny identitet. Nu är jag inte längre bara Therése utan även mamman Therése!!!  Jag har inte längre ”bara” mig själv att tänka på (jaja, jag har ju Andreas och Faxen innan förstås) utan någon annan tar plats i mitt liv och sätts i främsta ledet. En ny insikt och en ny sorts kärlek förändrar mig lite granna. Jag blir till en tiger som inte skyr något i min kamp att ta hand om och försvara mitt barn! Det är inte bara min medvetna plikt att så göra utan något som sker instinktivt men det är svårt att sätta ord på känslor och upplevelser!

Jag kan fortfarande komma ihåg de där timmarna, dryga 20 stycken för att vara exakt, från att värkarbetet satte igång tills de där sekunderna när Hugo tittade ut och lades på mitt bröst! Under nio månader innan har man sakta börjat anpassa sig och förbereda sig men det är inte förrän i just de där sista sekunderna när man svettas, gråter och skriker rakt ut som de sista puzzelbitarna faller på plats! Det är egentligen först då som jag slås av insikten och kärleken! I min naivitet så inbillar jag mig att jag har en liten aning om vad jag har gett mig in på.  Att jag tror mig veta hur det kommer att bli! Sanningen är den att jag har ju ingen aning alls! För hur skulle man egentligen kunna ha det!? Det är en ny liten människa med sin egna lilla personlighet som kommer till oss! Inget barn är det andra likt!!!  Nej, jag hade ingen aning ALLS om hur mitt liv skulle förändras! Det blev så mycket bättre än jag någonsin kunnat ana!!! Hugo är mitt liv, min kärlek, mitt allt och idag fyller han 1år!!! Grattis mitt lilla hjärta på din dag!!!