Tiden går för snabbt. Det bara är så. Att göra ett besök på jobbet för att få veta det nya kommande schemat är väll ett bevis på det! Nej jag ska inte börja jobba än. Detta är min sista gång som föräldraledig så jag suger på karamellen lite till och hoppas att den inte tynar bort allt för fort i min mun!

De små är åtta månader nu och lika tröttsamt det känns att Lucas fortfarande gråter sig igenom förnatten lika snabbt glömmer jag den känslan när jag kommer att tänka på dagens möte på jobbet. Så, jag håller honom lite onödigt länge i min famn och undrar hur länge man kommer att kunna minns den här känslan som finns här och nu. Så, jag stryker min hand över hans kind lite extra. Tänker att jag, för alltid, måste komma ihåg hur mjuk och len han är. Så, jag väger honom i mina armar och vill alltid minnas hur han ligget där just nu. Sedan lyssnar jag hur hans andetag låter och önskar att jag ska komma ihåg just det ljudet även om min ålder gör att min hörsel blir svagare. Så, stryker jag mina fingertoppar från hans panna och ner över hans näsa och hoppas att han alltid ska komma ihåg hur mysigt han verkar tycka att det är just nu......