Vi är sambo men känns mer som särbos just nu! Är jag och Hugo på nedervåningen så är Andreas på övervåningen! Ja, vi sammanstrålar ju till matbordet iaf!  I den mån Andreas orkar förstås. Men inatt sov han på soffan! De ni! Första gången någon av oss sover på soffan sedan vi träffades. Allt för att jag skall slippa bli febrig. Intgen bra tajming just nu! Han ligger med hosta och feber, hög feber! Hela helgen lika dan! Det som var så mycket inbokat för honom dessa dagar och ledig helg för mig! Nu känner jag mig mest som kokerska, städerska, hundvakt, nany.... Men det är klart att man gör det med kärlek. Vad annars!?! 

Jag och Hugo myser i soffan framför Björnbröder. Han hostar, nyser och snuvar! Så gör även jag. Men inte något att klaga på där. Mysigare liten kille än vad Hugo är just nu får man leta efter och dessutom är jag ju frisk i jämförelse med de andra och Hugo känns äntligen som om han är på väg åt rätt håll nu! Men, när man inte får sova på nätterna känner man sig heller inte så stark på dagarna! Det har varit många långa nätter nu.  ;-) V A B imorgon sedan kanske, kanske, kasnke han och jag kan återgå till rutinerna. Hoppas kan man ju alltid! Tills dess prövar vi alla huskurer vi kan komma på och väntar in vardagen igen! Så, jag håller för näsan och sveper ytterligare ett kopp med häxblandning, känner hur det strilar ner för strupen och att nu jäklar skall vi bli friska. Det har varit några sjuka veckor här på Sanden men med lite tur har vi gjort vårt för resten av vintern! Januari är ju ändå snart slut. Det går fort nu, fort mot vår!!! Den som väntar på ngt gott..... Fast innan våren anländer har vi mycket kul att se fram emot. MYCKET KUL som jag ser fram emot med spänning. Så de kommande veckorna håller vi tummarna knutna, hoppas och väntar, räknar dagarna och förmodligen kommer jag att tycka att tiden går alldeles för sakta när den egentligen rusar fram! :-)