-”Hej! Du förstår, jag är bara här och hälsar på. Vanligtvis bor jag mitt i stan bland människor och trafik i en enda röra. Det här är lugnet.  Jag är bara här och hälsar på!”

Det är huset som hyras ut på granngården som nu har besök! Jag går förbi där med Faxe och Hugo och hoppas på att mitt lilla hjärta skall somna i vagnen under tiden vi promenerar! Nya tänder på g och det är lite krångligt och svårt för honom att komma till ro men visst är det nog som damen i grannhuset sade, Det här är lugnet! Egentligen är det ju precis det jag uppskattar mest med vårt boende för även om man kan tycka vad man vill om trafiken utanför vår gräsmatta så visst är det lugnt och skönt här hemma. Jag har alltid känt en känsla av välbehag när jag parkerar bilen efter en stressig och högljud dag på jobbet. Det är så skönt att komma hem! Samtidigt som det är lugnet jag älskar så är det också lätt att ta det för givet!

Jag smakar lite extra på det hon sade när jag fortsätter att gå grusvägen fram! Jag passerar ytterligare en vacker liten stuga dit ett par från Göteborg ”flyr” när det närmar sig helg. Även därifrån har vi hört ordet lugn ett antal gånger! Deras lilla fina hund kommer och möter oss men eftersom Hugo slagit igen sina blå får hundarna inte hälsa och leka idag utan jag fortsätter min promenad! Det är varmt ute, en riktigt härlig sommar eftermiddag där Blåklinten är så vacker mot, den än så länge rätt gröna, rågen! Ån som porlar fram under bron jag passerar. Det långa gräset i vägkanten susar så mysigt när vinden leker i det och eftersom jag inte har speciellt brottom så passar jag på att plocka ett och annat vilt växande hallon och smultron. Jag sluter mina ögon och njuter en stund av solen som värmer mitt ansikte. Jag önskar dock att jag hade haft någon annan kamera förutom den i min mobil med mig för att fånga min känsla. Klockan är strax efter fem på eftermiddagen och under den knappa kvart jag promenerat längst en asfaltsbelagd väg sett endast tre bilar och en cyklist! När jag är hemma igen och stänger till grinden om oss så är det återigen en känsla av välbehag! Faxe springer bort och hälsar på sin husse som står i garaget och och snickrar ihop ett nätfönster till Hugos rum. Sedan springer han och lägger sig i skuggan utanför hundgården och spanar. Bättre att ligga utanför än innuti den! ;-) Men nog är detta lugnet alltid och mitt hem är min oas, min källa till inre ro!!!